# ID: svediakorp-gov463452
# author: Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, fru kommissionsledamot!
Vi är alla överens om att sockerreformen var nödvändig.
Organisationen av marknaden för socker hade blivit fördärvad när det gäller de berörda kvantiteterna och budgetresurserna – trots allt överskred exporten kvoterna med 5 – 6 miljoner ton, vilket ledde till en katastrofal dumpningseffekt.
De fördelar som vanns av AVS-länderna som kunde tillhandahålla oss en andel av sitt socker på våra villkor motverkades av priskollapsen som vi bidrog till genom denna dumpning på världsmarknaden.
Trots att vi var överens förslogs två olika synsätt.
Å ena sidan fanns tanken att använda kvoter för att få tillbaka kvantiteterna till rimliga nivåer och ge länderna i utvecklingsvärlden, däribland de minst utvecklade länderna, ett större inflytande.
Å andra sidan fanns kommissionens infallsvinkel att börja avreglera organisationen, sänka priserna och främja en rationalisering inom dessa områden – en lösning som skulle kulminera i en fullständig avreglering.
Vi argumenterade länge och hårt i utskottet – men det finns ingen anledning att gå in på detaljerna i detta nu, och det skulle heller inte finnas tid för det.
Efter att ha noterat att det fanns ett betydande motstånd inom parlamentet gick kommissionsledamoten vidare med att kringgå vår institution och tillsammans med rådet avsluta frågan utan någon hänsyn till parlamentet.
Hon visste att hon hade råd att göra det, för det första eftersom hon kunde anta att parlamentet inte hade någon medbeslutanderätt och för det andra för att hon hade delat ut presenter till de personer vars intressen berördes av denna organisation av marknaden för socker.
Den mest generösa gåvan – omstruktureringsbiståndet på 6 miljarder euro till industrin – skapade sedan en förändring i intressegruppernas hjärtan.
Det var så hon lyckades genomföra sin reform.
Den enda fråga som fortfarande genererar en hel del motstånd är hur dessa omstruktureringsmedel ska hanteras.
Vi har presenterat förslag om detta.
Det scenario där jordbrukare endast får 10 procent och där det inte är obligatoriskt att göra upp affärsplaner och regionala utvecklingsplaner där sociala och miljömässiga och kriterier eller arbetarna spelar en roll, är oacceptabelt.
Min grupp kommer därför att föreslå att denna fråga återförvisas till utskottet, för att vi ska kunna förhandla om den med kommissionsledamoten och uppnå någonting för jordbrukarna och regionerna.
Om vi låter den gå igenom som den är kommer ingen att lyfta ett finger.
Jag hoppas att de andra grupperna kommer att följa vårt exempel.
