# ID: svediakorp-gov463446
# author: Glenys Kinnock (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 677
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag vill tacka kommissionsledamoten och Jean-Claude Fruteau för att de har hanterat denna mycket omtvistade och svåra fråga på ett så bra sätt.
Det råder inga tvivel om att sockersektorn är mycket viktig, men jag anser inte att den oavsiktliga skadan av vad som är en intern reform inom Europeiska unionen bör få följder för vissa av de små, sårbara ekonomier som vi har mycket speciella förbindelser med och som är våra partner.
AVS-länderna har under hela perioden för dessa diskussioner pläderat för en successiv prissänkning, ett slut på dumpning och för ytterligare långsiktigt stöd för att bistå dem i vad som är en drastisk reform.
Deras önskemål har i stort avvisats.
Som Jean-Claude Fruteau lät oss förstå anser AVS-länderna att de har övergivits och svikits i och med de aktuella förslagen.
De saknar garanti för varifrån pengarna ska komma på lång sikt för att hjälpa dem att omstrukturera och utöka såväl inom som utanför sockersektorn.
Bara i Västindien förväntas förlusterna till följd av nedskärningarna komma att uppgå till omkring 125 miljoner euro.
De AVS-länder som har undertecknat sockerprotokollet levererade tropiskt socker då Europa behövde det.
Nu ber de oss visa förståelse för deras absoluta behov av uppsvinget, ett uppsving som är beroende av intäkter i utländsk valuta, som har inneburit stabilitet och garanti för fortsatt demokrati.
För europeiska jordbrukare föreslås en kompensation som uppgår till 7,5 miljarder euro.
Så här långt har AVS-länderna 40 miljoner euro som ska fördelas mellan 18 länder, och det är inte ens klargjort hur detta ska fördelas.
Kommissionsledamot Peter Mandelson varnade i går i WTO-debatten dessutom för att siffran 190 miljoner euro, som kommissionen föreslagit, nu löper risk att skäras ned med 20 procent, vilket man enats om vid EU: s budgetförhandlingar.
Exakt var ska dessa pengar komma ifrån, fru kommissionsledamot?
Har kommissionen återigen för avsikt att plundra utvecklingsbudgeten för att täcka kostnaderna för dessa kompletterande åtgärder för AVS?
Jag hoppas att kommissionsledamoten med ansvar för utveckling, Louis Michel, kommer att inta en fast ståndpunkt och att ni, i samma anda som när ni talade om ert intresse för utvecklingsländerna, kommer att stödja nya och ytterligare medel för de kompletterande åtgärderna.
Ett annat bekymmer gäller effekterna av förordningen om de minst utvecklade länderna.
Jag hänvisar er till de ändringsförslag som jag har lagt fram när det gäller denna fråga.
Nästan alla världens minst utvecklade länder tillhör AVS-gruppen.
De har därför ett stort intresse i det förfärliga förslaget att vi skulle undandra oss våra åtaganden för ” Allt utom vapen ”.
Från 2009 bör samtliga av de minst utvecklade länderna gynnas av samma garanterade pris som föreskrivs i sockerprotokollet för AVS.
EU bör inte skjuta upp sina åtaganden vad gäller att tillhandahålla de minst utvecklade länderna tullfri och kvotfri tillgång på en stabil och långsiktig grund.
I den skyddsklausul som rådet enats om kräver man en övre gräns på en ökning med 25 procent per år för importer från de minst utvecklade länderna.
Detta är ett hån mot ” Allt utom vapen ”.
De minst utvecklade länderna ska alltså förlora 783 miljoner euro av de potentiella intäkterna bara under det första året.
Jag hoppas att parlamentet inte godtar en situation som sätter ett europeiskt initiativ på spel som vi med rätta varit stolta över.
Vi får inte rösta för en försening av genomförandet eller för någon skyddsklausul som skulle begränsa det löfte som getts i och med ” Allt utom vapen ”.
Jag vill i linje med målet att få till stånd en samstämmighet mellan jordbruks- och utvecklingsprioriteringar rekommendera stöd för ändringsförslag om avskaffande av exportsubventioner och av export av C-socker.
Om vi underlåter att agera kommer vi att ge helt fel signal till miljontals av de fattigaste människorna i världen i en tid då Europa förutsätts fokusera på att förpassa fattigdomen till historien.
