# ID: svediakorp-gov463442
# author: Andris Piebalgs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag vill börja med att tacka parlamentet för denna debatt som tydligt visar ett allmänt stöd för en utveckling mot en gemensam energipolitik inom EU med respekt för subsidiaritetsprincipen.
Det är intressant att de första kraven på en sådan nödvändig utveckling kom för 30 år sedan, under den första oljekrisen.
På den tiden kom de, av uppenbara skäl, inte från parlamentet utan från rådet.
Situationen i dag är avgjort mer invecklad än vad den var då, och den kommer förmodligen att få mer varaktiga följder på energiområdet än vad som var fallet för 30 år sedan.
Med tanke på detta måste rådet, kommissionen och parlamentet agera.
Jag vill ta upp två särskilda aspekter utifrån en säkerhetsdimension.
För det första har utvidgningen verkligen medfört nya utmaningar för Europeiska unionen.
Försörjningstryggheten utgjorde helt klart en mycket större utmaning för de nya medlemsstaterna än för de gamla medlemsstaterna.
För det andra har det dokument som vi förbereder i detta skede två författare: Benita Ferrero-Waldner och jag själv.
Därför kommer de frågor som Hannes Swoboda tog upp att behandlas.
Vi undersöker också hur vi ska agera när det uppstår kriser.
Som jag nämnde var denna kris mycket kortvarig, och några talare beskrev den som en minikris och till och med som obefintlig.
Man bör inte underskatta situationens betydelse, för vissa länder kände verkligen av den.
I de flesta länderna kom den enda märkbara följden för medborgarna på det massmediala området.
I vissa länder vidtogs dock ekonomiska åtgärder i fråga om gasförsörjningen.
Det var en verklig kris, och vi bör undersöka hur vi ska kunna agera mer effektivt i framtiden.
Samtidigt bör vi agera omedelbart.
Vi har redan ett flertal program som skulle kunna tillämpas med kraft.
Vad gäller energieffektivitet har vi ett byggnadsdirektiv som håller på att träda i kraft och som bör tillämpas med kraft.
Samma sak gäller för kraftvärme och förnybara energikällor: vi har rättsliga instrument, och vi borde tillämpa dem.
Detta gäller också förnybar energi.
Kommissionen kommer att göra allt som står i dess makt.
Den tar redan positiva steg, som att försöka mobilisera alla resurser som behövs.
Låt mig återgå till de nya grannländerna, som vi har mycket goda förbindelser med.
Det stämmer tyvärr att energifrågorna har försummats.
En avsiktsförklaring om genomförande av en energipolitik undertecknades med Ukraina så sent som i år under toppmötet.
Därför måste vi verkligen hjälpa till inte bara med hanteringen av frågor som rör försörjningstrygghet utan också med energikonsumtion, då energiintensiteten och förekomsten av strömavbrott är oerhört hög i dessa länder, och inget land kan klara av de energikostnader som uppkommer ur en sådan situation.
Samma sak gäller för Moldavien.
Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling har gjort ett bra arbete i Ukraina, men den skulle kunna intensifiera sina aktiviteter.
Vi skulle kunna stärka sådana aktiviteter med stöd av andra resurser och utnyttja instrument för de nya grannländerna för att stärka politiken.
Detta kommer vi att göra, och vi kommer att göra samma sak i fråga om utvecklingspolitiken, för det finns ingen annan lösning.
Jag vill återigen tacka er för denna debatt.
Jag är övertygad om att det inte är sista gången vi diskuterar dessa frågor, och jag blir mycket inspirerad av sådana debatter.
