# ID: svediakorp-gov463440
# author: Toomas Hendrik Ilves (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 281
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I motsats till vad som gjorts gällande i olika yttranden, däribland yttranden här i kammaren, var den ukrainska gaskrisen inte någon engångsföreteelse som skedde för första gången, rättfärdigad av behovet att gå över till marknadspolitik.
Den är tvärtom följden av en fast linje som har allt att göra med politik.
För det första hade Ukraina ett kontrakt som undertecknades 2004 och som skulle gälla till 2009.
Det avslutades på grund av att Ukraina valde fel president och på grund av kommande parlamentsval.
För det andra är den ryska regeringen majoritetsaktieägare i Gazprom, ett monopol under ledning av vice premiärministern.
Det är inget företag.
Begreppen marknadspriser och statskontrollerat monopol är inte förenliga.
För det tredje vad gäller engångsföreteelse: Moskva stoppade leveranserna av olja och naturgas 1990 för att betvinga den lettiska självständighetsrörelsen.
Efter självständigheten använde den ryska regeringen samma vapen som bestraffning av de baltiska staterna för att de inte gick med i OSS och för att de krävde ett avlägsnande av ryska trupper.
Då Litauen försökte privatisera oljeraffinaderiet Mazeikiu stoppades försörjningen återigen så att ryska investerare kunde komma in.
Man förde med framgång samma politik i fråga om Georgien, som gav upp sina gasledningar.
Sammanfattningsvis har Ryssland genomgående använt ett regeringsägt monopolistiskt energiföretag för att utöva politisk press på andra länder – marknadspraxis och befintliga kontrakt, så tusan heller!
Empiri är klokare än önsketänkande.
Faran med avsaknaden av en kraftfull EU-politik i fråga om en tryggad energiförsörjning framgår tydligt i och med de nya medlemsstaternas och Ukrainas och Moldaviens erfarenheter när de antog en EU-inriktad hållning.
