# ID: svediakorp-gov463438
# author: Jan Marinus Wiersma (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 284
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag måste fatta mig kort.
Jag är angelägen om att uppmärksamhet ska riktas mot de utrikespolitiska aspekterna på det som vi har bevittnat de senaste veckorna, då Ryssland hotade att stänga av gastillförseln till Ukraina.
Detta kom inte som en fullständig överraskning för de personer som i likhet med mig har arbetat med dessa länder i många år.
Ryssland hade trots allt tidigare hotat med att använda energin som ett vapen i syfte att utöva politiska påtryckningar på sina närmaste grannar och till och med, om ni frågar mig, gjort det vid ett tillfälle.
Resultatet av det som hände kom naturligtvis också som en chock för Europeiska unionen och tvingar oss att ha denna diskussion i dag.
Som jag sa ska jag fatta mig kort.
Det finns tre slutsatser som är viktiga för oss när det gäller dessa utrikespolitiska aspekter.
För det första bör vi diversifiera vår tillförsel, våra källor.
Med tanke på att de flesta av de länder som vi får vår energi från är instabila är det bättre ju fler länder vi kan använda som källor.
För det andra måste vi ännu en gång se över pipelinesituationen i Europa.
Vi är särskilt sårbara eftersom det mesta av gasen levereras via Ukraina.
Finns det några möjliga alternativ?
För det tredje måste vi göra helt klart att vi på längre sikt bara kan skydda vår tillgång till energi om vi kan slå oss samman med partner som är pålitliga och demokratiska.
Avslutningsvis anser jag att det har blivit uppenbart att energipolitiken mer än någonsin går hand i hand med utrikes- och handelspolitiken.
