# ID: svediakorp-gov463426
# author: Rebecca Harms, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Bartenstein!
Jag vill börja med Ukraina, eftersom jag blev ganska förvånad över att gastvisten mellan Ryssland och Ukraina, som är en årlig händelse som nästan föranledde oss i Europa att behandla den som en europeisk gaskris.
Ukraina, och senare Moldavien, hamnade i en situation som hade eskalerat till en kris, men det gjorde inte EU.
EU kunde, precis som man har gjort tidigare, lita på stabila handelsförbindelser med Ryssland.
Som jag ser på saken visade denna situation oss att vi i Europeiska unionen inte kan betrakta Ukraina som bara ett säkert transitland, utan vi måste i stället, genom energipolitiken, hjälpa landet att frigöra sig från beroendet av Ryssland och därigenom förbättra dess framtidsutsikter.
Stora förändringar behövs här.
Frånsett detta ser jag hela denna debatt som ett praktiskt exempel på svagheterna i EU: s energipolitik, vilka är mer eller mindre tydliga från en medlemsstat till en annan.
En samordnad infallsvinkel skulle utan tvekan kunna bidra till att förbättra situationen i medlemsstaterna och över hela Europa.
Vi har nu lärt oss det verkliga värdet av naturresurser.
Det måste sägas att vi över hela Europa är minst sagt slösaktiga i vår användning av gas, och även av olja, och det var föremålet för en livligare debatt vid tiden för Irakkriget.
Under lång tid har vårt slöseri med dessa råmaterial varit något som vi inte har kunnat komma undan med.
Om vi vill dra rätt lärdomar av detta anser jag att vi måste vara mer konsekventa med att göra det som kommissionsledamot Andris Piebalgs antydde när han tillträdde sitt ämbete.
Vi måste sträva efter produktivitet för naturresurserna och energieffektivitet om vi ska bli mindre beroende av andra.
Jag skulle vara helt emot att sträva efter ett helt självförsörjande Europa, vilket skulle vara en naiv infallsvinkel med tanke på den övergripande debatten, men vi måste arbeta mot ett Europa som utnyttjar råmaterial på ett tillfredsställande sätt.
Det är något som vi har talat om i årtionden, så länge det har funnits en Romklubb, så låt oss äntligen komma på något som är praktiskt användbart.
Låt dem som anser att användning av kärnkraft är rätt svar på den minskade – eller faktiskt ändliga – tillgången till gas, för en gångs skull på ett allvarligt sätt motivera sin valda infallsvinkel – hur många reaktorer vill de bygga de närmaste åren, och var?
Vad har de tänkt göra med det avfall som har producerats i Europa i årtionden?
För några veckor sedan debatterade vi betänkandet om avvecklingen av reaktorer.
Just nu är hanteringen av kärnavfall ett katastrofområde.
Om det ska vara formen för framtiden uppmanar jag dem att framställa sina argument på ett tydligare sätt, men kan de inte bespara oss en debatt om en förlängd livstid av den typ som till och med återupptas när det gäller reaktorn i Ignalina?
Om man i själva verket bara vill förlänga livstiden för uttjänt teknik ökar man de risker som ingår naturligt i energiproduktionen i stället för att befria oss från dem.
