# ID: svediakorp-gov463425
# author: Danutė Budreikaitė, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 341
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Energiresurserna tillhör de grundläggande ekonomiska och produktionsmässiga faktorer som garanterar en konkurrenskraftig ekonomi och människors välfärd.
EU: s medlemsstater tryggar sina energiresurser genom att ingå bilaterala avtal.
Ryssland drar fördel av dessa avtal, som även omfattar den kommande tysk-ryska gasledningen, och splittrar Europeiska unionen genom att ge enskilda medlemsstater olika grader av tillgång till energiresurserna.
Det är lättare att påverka enskilda länder än Europeiska unionen i sin helhet.
Europeiska unionen gör eftergifter till Ryssland genom att ständigt understryka vikten av att ha Ryssland som en strategisk partner och landets särställning framför andra länder.
Den viktigaste orsaken till dessa eftergifter är EU: s växande beroende av Ryssland när det gäller energi.
Den senaste tidens problem med gasleveranserna mellan Ryssland och Ukraina visar dock att Ryssland skulle kunna tillgripa samma taktik när det gäller att leverera gas till Europeiska unionens medlemsstater.
De alternativa energikällor som vi måste använda för att undvika att bli helt beroende av Ryssland, det vill säga norsk naturgas, är begränsade och kommer inte att kunna tillfredsställa EU-ekonomins växande behov i framtiden.
Är detta då inte rätt tid att på nytt överväga kärnkraften, den mest ekologiska formen av energi, som ett alternativ till beroendet av den opålitliga energiförsörjningen från Ryssland?
En annan mycket viktig fråga som diskuteras vitt och brett i EU är den gemensamma energipolitiken.
Med Europeiska kommissionen som en energiförsörjningspartner som företräder intressena hos alla 25 medlemsstater skulle Ryssland vara tvunget att visa mer respekt.
Ryssland kan inte helt stänga av gasleveranserna till EU; det skulle inte finnas någon annat sätt att göra av med gasen.
Därför uppmanar jag alla att inte bara diskutera utvecklandet av en gemensam energipolitik, utan att också vidta åtgärder för att utveckla den gemensamma energipolitiken, och särskilt ett gemensamt energisystem så snart som möjligt, för att på detta sätt garantera både energisäkerhet och politisk säkerhet för hela EU.
