# ID: svediakorp-gov463424
# author: Hannes Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman!
Samtidigt som jag håller med om det som rådet och kommissionen har sagt om den europeiska energipolitiken anser jag att det finns områden där vi måste vara mer tydliga och specifika.
För det första måste de stora förbrukarna – EU, USA, Kina och Indien – i större utsträckning agera gemensamt på marknaden i stället för att enbart konkurrera med varandra om energiförsörjningen.
För det andra bör vi fästa uppmärksamheten på infrastrukturen och överväga – inte som en stat, utan med våra företag – ett gemensamt ägande och förvaltande av infrastrukturen för att undvika monopol.
För det tredje måste vi göra något åt situationen där WTO har förfaranden för att lösa konflikter om allt från textilier till räkor, men inte om så viktiga produkter som gas och olja.
För det fjärde måste vi utveckla infrastrukturen, till exempel genom Nabuccoprojektet som ministern talade om och som Europeiska unionen bör stödja eftersom det är mycket viktigt.
För det femte måste alla medlemsstater diversifiera och komma med förslag som kan ligga till grund för ett gemensamt europeiskt projekt.
För det sjätte måste förnybara energikällor naturligtvis prioriteras.
Jag delar rådsordförandens skepsis mot kärnkraft, men debatten kommer att fortsätta och vi måste se till att den tar hänsyn både till kärnkraftens positiva aspekter och den kritik som riktas mot den och inte utelämnar frågan om hur avfallet ska hanteras.
För det sjunde kan vi verkligen inte insistera på en gemensam energipolitik för alla länder; endast om vi tar hänsyn till nationella skillnader kan vi – särskilt i omvärldens ögon – rättfärdiga en gemensam energipolitik.
Ni, herr kommissionsledamot, kommer säkert ihåg att jag vid utfrågningen bad er om ett program som skulle kombinera energipolitiken med den externa politiken.
Jag begärde samma sak av kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner, men tyvärr har ingenting hänt ännu.
Jag skulle verkligen vilja pressa er att ta fram ett sådant program så snart som möjligt, allra senast i grönboken, så att vi får en konsekvent politik som vi kan försvara inför omvärlden.
Låt mig avsluta genom att klargöra att även om vi vill ha – och behöver – ett partnerskap med Ryssland, så är landets senaste handlingar oacceptabla.
Vi vill att Ryssland behandlar sina grannländer rättvist, för de är våra grannländer också.
