# ID: svediakorp-gov463355
# author: Jacques Barrot, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,124
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag har lyssnat mycket noggrant till er alla, även om debatten inte har varit av den lovordande sorten.
Först och främst kan det vara lämpligt att ange bakgrunden till detta förslag, som faktiskt kom från den föregående kommissionen och från min föregångare.
Men jag kan förstå, herr talman, om parlamentet är överraskat över att detta förslag har lagts fram igen, och jag kan förstå att detta steg kan ha kommit som en chock för en del av er.
Jag vill bara ta upp några punkter för att – utan att rättfärdiga det – också förklara varför detta förslag har lagts fram igen.
Först och främst är det för att vi, trots allt, känner ett behov – liksom några av er har framhållit – av en tydlig rättslig ram för att främja investeringar i hamnar.
Nittio procent av våra europeiska exportprodukter går genom våra hamnar.
Vi behöver effektiva och moderna hamnar.
För det andra lades detta förslag denna andra gång fram med mycket sträng begränsning i fråga om egenhantering, vilket tveklöst hade varit föremål för störst kritik vid den första behandlingen.
För det tredje kan jag, som en person som har visat socialt ansvar, ändå inte låta det få stå oemotsagt att detta förslag skulle strida mot alla de sociala rättigheter som finns inom hamnsektorn.
Det har inte varit kommissionens avsikt att reducera de sociala rättigheterna för arbetarna inom den här sektorn.
Kommissionen har till och med inkluderat en skyldighet i förslaget för alla leverantörer av hamntjänster att förvärva ett tillstånd, vilket tvingar dem att iaktta minimireglerna i gemenskapens sociallagstiftning.
Dessutom utgör artikel 4 i förslaget en garanti i och med att man här föreskriver att direktivet inte på något sätt kommer att påverka tillämpningen av den nationella lagstiftningen vid anställning av personal.
Jag vill klargöra en sak, mina damer och herrar: jag skulle aldrig ha lagt fram detta förslag ännu en gång om jag, personligen, hade ansett att det utgjorde så allvarliga risker som vissa av er anser att det gör.
Jag skulle ärligt talat inte ha gjort det.
Jag måste hur som helst säga att debatten ändå har varit nyttig och att den har bringat viss klarhet i alla de aspekter av hamnpolitik som faktiskt inte kan begränsas till ämnet i denna text.
Många av er har påpekat att andra problem varit mycket viktiga.
Dessa omfattar större öppenhet när det gäller kostnaderna för tjänster, införandet av en mer rättvis konkurrens mellan våra hamnar och behovet av att stimulera investeringar för att öka kapaciteten i våra hamnar ytterligare.
Jag är därför väl medveten om att hamnpolitiken inte kan reduceras till en text av den här sorten och att debatten har varit mycket nyttig i det hänseendet.
Debatten har också bidragit till att belysa de mycket olika situationer som råder i EU: s hamnar, även om jag redan blivit medveten om dessa förhållanden under detta mitt första år som kommissionsledamot med ansvar för transport.
Också i detta avseende har vi stött på ett problem.
Några av er har med rätta betonat omöjligheten i att hantera det faktum att situationerna skiljer sig i så hög grad från den ena hamnen till den andra genom att fokusera alltför mycket på centralisering, och jag måste erkänna att ni har rätt.
Vi ställs också inför en snabb utveckling av den teknik som används i hamnarna, vilket också tillfört en faktor som inte fanns med i den situation som rådde då detta förslag till direktiv utformades.
Jag anser både att debatten har varit nyttig och att ert utskott har gjort ett mycket bra arbete.
Det är sant att jag kommer att ge mitt fulla samtycke på förhand om parlamentet går så långt som till att diskutera de ändringsförslag som har lagts fram av utskottet.
Jag är för ett framflyttande av sista datum för tillstånd.
Jag är för övergångsbestämmelserna, herr Jarzembowski.
Jag är också för de kompromissändringsförslag om skydd för investeringar som gjordes före ikraftträdandet av direktivet, naturligtvis förutsatt att de syften som angivits beaktas, det vill säga ett icke-diskriminerande och rättvist marknadstillträde för alla.
Det är tydligt att – och detta är en paradox – kommissionsledamoten som vände sig till er hade hoppats att ni skulle nå ett beslut om den text som ändrats av ert utskott.
Paradoxen är att ni nu måste nå ett beslut om den första texten.
Men ni kommer inte att kritisera mig för att jag sätter tilltro till parlamentet när jag säger att jag ansåg att de förbättringar som gjorts av parlamentet på detta område och i fråga om denna text var utmärkta, och faktiskt gjorde det möjligt att svara på ett antal kritiska anmärkningar.
Men detta är alltså situationen.
Jag är medveten om att det finns två meningsriktningar bland er.
Det finns de som menar att den första texten inte kan förbättras, och så finns det de som menar att den kan rättas till.
Det är er föredragandes teori.
Herr talman!
Min uppgift är inte lätt.
Jag vill visa min respekt för parlamentet: å ena sidan respekterar jag det arbete som ert utskott har utfört, och å andra sidan måste jag respektera det utslag som omröstningen kommer att ge.
Är det inte klokt att invänta omröstningen så att jag kan dra alla de nödvändiga slutsatserna?
Enligt min uppfattning finns det en sund demokrati möjlighet att rösta.
Det är min uppfattning, och jag menar inte att förolämpa parlamentet när jag uppmanar det att fatta ett beslut, fastän jag kanske beklagar att det inom ramen för detta förfarande inte är möjligt för det att fatta ett beslut om en text som har förbättrats – jag tvekar inte att säga detta – av utskottet.
Hur det än förhåller sig, herr talman – och jag säger detta med ett visst allvar – så står det efter att ha lyssnat noggrant till hela debatten helt klart att jag kommer att kunna dra alla nödvändiga slutsatser av morgondagens omröstning i parlamentet.
Jag anser att detta är att respektera parlamentet, och jag erkänner styrkan i ett antal av argumenten, vilket jag kan tillägga kommer att göra det möjligt för mig att utforma en bättre övergripande hamnpolitik för EU.
Jag vill tacka er, mina damer och herrar, och jag upprepar att jag endast åtar mig en sak: att dra de nödvändiga slutsatserna av er omröstning när den har hållits.
