# ID: svediakorp-gov463339
# author: Marta Vincenzi (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
En stark, kontinentomfattande ekonomi behöver ett hamnsystem snarare än enskilda hamnar.
Den behöver ett system som förenar de 25 medlemsstaterna i EU och underlättar övergången från ett tillåtande av konkurrens till ett förstärkande av den totala konkurrenskraften.
Man uppnår inte detta syfte i direktivet, och i en tid av stor politisk kris inom EU är detta ett dåligt, eller snarare chockerande, tecken på klyftan mellan institutionerna och de faktiska behoven inom de intressen som står på spel i en globaliserad värld.
Alla dessa olika intressen kan inte längre förenas genom de gamla strategierna.
Sådana här olämpliga tecken måste elimineras.
Vad vi behöver är en vision om ett gemensamt hamnsystem, en gemensam politik och tydliga riktlinjer för investeringar och statligt stöd.
Sådana riktlinjer får inte begränsas till en prioritering av konkurrens mellan hamnar, utan måste kunna förhindra att konkurrensnackdelarna hos vissa av dessa hamnar försvagar hela systemet.
Vi måste skydda den kvalificerade arbetskraften mot social dumpning och uppmuntra gemensam utbildning.
Vi måste skydda effektiviteten hos de offentliga tjänsterna och erkänna vilka förutsättningar som krävs på områdena för säkerhet, kvalitet och tillgång.
Slutligen måste vi utvärdera hur liberaliseringen inverkar på sektorn, för det som vi anser vara mest oroande i nuläget är den nuvarande utvecklingen mot en koncentration av produktionen och logistiken i vissa hamnar runt omkring i världen.
Dessa är de nya utmaningarna, och direktivet ger inget svar på dem.
Det som har skett mellan det första förslaget 2001 och detta andra förslag är inget gott exempel på europeisk politik.
Jag upprepar dock att det behövs ett direktiv och regler, och att åstadkomma dem kommer att kräva ett starkt politiskt engagemang där man inte drar sig för att fastställa gemensamma regler, trots hamnarnas autonomi.
