# ID: svediakorp-gov463320
# author: Saïd El Khadraoui (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja förena mig med många andra i den skarpa kritik som riktats mot kommissionen för hur denna fråga har hanterats.
Det är fortfarande förvånande hur kommissionen, mindre än ett år efter det att det tidigare hamndirektivet förkastats, sjösätter ett nytt förslag utan att rådfråga sektorn, eller parlamentet för den delen, när den vet hur känslig denna fråga är.
Jag skulle vilja understryka detta, eftersom jag är övertygad om att saker skulle ha kunnat utvecklats annorlunda om det funnits en vilja i ett tidigare skede att inledda en dialog med de berörda parterna.
Jag känner dock till att Jacques Barrot inte heller är särskilt nöjd med detta ärende, och mina kommentarer är därför inte riktade mot honom personligen, men de måste likväl uttryckas.
Han känner till, likaväl som jag, att det inte bara är tillvägagångssättet i denna text, utan också dess innehåll, som möter stort motstånd inom sektorn.
Arbetstagarorganisationerna är uppenbarligen oroade över omfattningen av egenhanteringen, men förslaget har också mött skarp kritik från hamnar, hamnföretag, lotsar och till och med redare.
Georg Jarzembowski förtjänar beröm för att ha gjort ett försök att rädda situationen trots allt detta, men jag tar mig friheten att vara av en annan mening än honom när det gäller innehållet.
Med tanke på hur detta ärende lades fram och sedan mottogs av sektorn, har vi inget annat val än att förkasta det helt och be kommissionen att återvända till ritbordet.
Det skulle vara verkligen dålig förvaltning att godkänna det, eftersom vi inte har någon som helst aning om vad resultatet av omröstningen skulle bli.
Om ni vill bygga ett hus, men vet att grunden är bristfällig, har ni inget annat val än att stoppa bygget och börja om igen.
Att förkasta förslaget innebär helt enkelt att hamnarna kommer att kunna fortsätta arbeta på samma sätt som de har gjort de senaste 40 – 50 åren med imponerande tillväxtsiffror i många fall.
Detta innebär naturligtvis inte att vi kan tillåta oss att koppla av.
Kommissionen bör ta sin tid, fundera på saken, inleda en diskussion med sektorn och undersöka vad det är i hamnarna som verkligen kräver en strategi på EU-nivå.
En ny grönbok eller vitbok, som någon förslog, tycker jag verkar vara en bra strategi, och under tiden kan kommissionen inrikta sig på det som krävs inom sektorn, nämligen tydliga regler om insyn när det gäller statliga investeringar.
Men först måste vi dock förkasta detta förslag
