# ID: svediakorp-gov463315
# author: Erik Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman!
Lagstiftning på EU-nivå eller påbud om skyldighet att harmonisera nationell lagstiftning i medlemsstaterna är enbart till nytta om det löser problem.
För de personer som arbetar i hamnarna är detta hamndirektiv något som bara vållar problem.
Kommissionen har öppnat möjligheten till egenhantering.
Följden skulle kunna bli att utbildade specialister, som vet hur man flyttar gods på ett säkert och riktigt sätt, mycket väl skulle kunna ersättas av billiga fartygsbesättningar som kommer från länder utanför EU.
Även om detta åliggande för medlemsstaterna tas bort från direktivet förblir det ändå förlustbringande för hamnarna, där regeringen äger hamnens innerhamn, kajer och angränsande industriområden.
Som en följd av obligatoriska periodiska anbudsförfaranden för verksamhetsutövare skulle de personer som arbetar där kunna förlora sina arbeten när kontrakten löper ut.
Det kommer sedan att bara vara möjligt med kontinuitet i privata hamnar, naturligtvis under förutsättning att de inte ställs under konkursförvaltning eller köps upp av konkurrenter.
Detta förslag har mött ett enormt motstånd sedan 2003, då det slutligen förkastades vid tredje behandlingen, och det som sedan hände var att kommissionsledamot Loyola De Palacio, precis före sin avgång 2004, lämnade en upprepning av detta förslag bakom sig som en tickande tidsinställd bomb.
Ett viktigt underliggande skäl kan mycket väl ha varit att det fanns parter med ekonomiska intressen utanför hamnarna som ville göra sjötransporter ännu billigare.
Detta är förvånande med tanke på att priserna inom EU är lägre än de asiatiska eller amerikanska, och även eftersom de bara är en försumbar del av produktionskostnaden för industrin.
Kommissionsledamot De Palacios officiella huvudargument var att gynna sjöfarten mellan Spanien och Italien som ett alternativ till den enorma ström av lastbilar som kör längs Frankrikes södra kust.
Även utan ett hamndirektiv verkar denna transport på kort distans ha skjutit i höjden bara de senaste åren.
Dessutom har det rapporterats att effekten skulle bli kaotisk för tyska, nederländska, belgiska och franska hamnar längs Nordsjön och Engelska kanalen med deras stora gemensamma inlandsområden.
För så länge sedan som 1998 var parlamentet av den åsikten att ett eventuellt hamndirektiv borde inriktas på att låta investeringar som betalats med skattebetalarnas pengar komma till allmän kännedom och att det också borde vara fokuserat på i vilken grad som avgifterna täckte kostnaderna.
I kommissionens två efterföljande förslag fanns det inget spår av detta.
Även om kristdemokraterna och liberalerna, halva kammaren med andra ord, backade upp detta förslag fram till för en vecka sedan, verkar nu så gott som ingen tro på det längre.
Vi kan desarmera denna tidsinställda bomb i morgondagens omröstning en gång för alla.
