# ID: svediakorp-gov463305
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 583
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Jag skall fatta mig kort.
Jag håller helt med om att klimatförändringarna är ett av de allvarligaste, om inte det allra allvarligaste, problem som världen står inför i dag.
Naturligtvis är klimatförändringarna, som jag vid flera tillfällen har understrukit, en av kommissionens viktigaste prioriteringar, och särskilt för mig.
Självklart har vi kämpat under hela denna tid för att uppnå de mål som vi satte upp i början av året i vårt meddelande, som parlamentet också godkände och där man utfärdade de rekommendationer som behövs för att vinna kampen mot klimatförändringarna.
Detta meddelande var det huvuddokument som förde fram de rätta argumenten och på grundval av vilket den övergripande debatten som slutade med Montrealavtalet hölls – och inte bara i Montreal utan även under de mellanliggande diskussionerna i Europeiska rådet, i Gleneagles på G8-toppmötet, i Bonn och under andra debatter som hölls före Montreal.
Det visar således hur viktigt EU: s bidrag var, både med detta meddelande och de olika mellanliggande diskussioner på bilateral nivå som vi hade med länder som Indien, Kina och andra länder med en snabb utveckling, såsom Mexiko och Brasilien, vilka är länder som släpper ut stora mängder koldioxid, samt med den förtroendeingivande stämning som vi såg till att behålla under hela denna tid för att nå denna framgång.
Självklart var våra ambitioner mycket högre – och är mycket högre – men utifrån fördragen, som jag sade tidigare, var detta en framgång.
Vi har fortfarande mycket kvar att göra och jag håller med om att vi redan i dag upplever klimatförändringar.
Temperaturen har redan stigit med 0,7 grader Celsius och många av de fenomen vi ser i dag beror på klimatförändringar.
Som jag sade tidigare upplever vi olika väderfenomen, såsom orkaner, långvarig torka eller översvämningar i andra delar av världen, vilket ligger i linje med forskarnas förutsägelser om klimatförändringar.
Alla dessa händelser kanske inte hänger ihop eller vi kanske inte kan koppla dem direkt med klimatförändringarna men de ingår i forskarnas allmänna framtidsbedömningar.
De fenomen vi upplever i dag, att glaciärerna smälter både i Alperna och på norra polcirkeln, att Golfströmmen kanske ändrar riktning, att havsnivåerna stiger och en rad andra fenomen, kommer självklart att få allvarliga konsekvenser på våra liv, vår hälsa, på miljön och på hela mänsklighetens ekosystem och det kommer att vara ännu värre i de mycket fattiga länderna eftersom de saknar resurser att hantera dessa konsekvenser.
Därför har vi verkligen en enorm skyldighet, en enorm plikt, att ta itu med klimatförändringarna.
EU är verkligen världsledaren i denna fråga.
Vi försöker verkligen och vi hoppas att vi kan övertyga länder som inte visar någon samarbetsvilja att slå in på denna väg, som till exempel Förenta staterna, som vi hänvisade till tidigare och som för närvarande släpper ut mer koldioxid än något annat land.
Jag är övertygad om att alla dessa länder, särskilt de utvecklade länderna, i en inte alltför avlägsen framtid följer efter.
Vi vill naturligtvis att utvecklingsländerna också bidrar på sitt sätt, i enlighet med FN: s princip om gemensamt men differentierat ansvar, för att bekämpa växthuseffekten.
Jag tror verkligen att vi med er hjälp, som vi så väl behöver, kan bidra till att bekämpa detta för hela världen allvarliga problem.
