# ID: svediakorp-gov463278
# author: Christofer Fjellner (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Peter Mandelson, efter WTO-mötet har ni uttalat att resultatet måste vara en bra kompromiss eftersom de flesta är missnöjda.
Det är fyndigt sagt och om det gällde budgetförhandlingar, ett nollsummespel där eftergifter faktiskt kostar pengar, skulle ni ha rätt.
Nu är situationen precis omvänd.
I handelsförhandlingar vinner man lika mycket på de tullar man själv avskaffar som på dem man tvingar andra att göra sig av med.
Det är inget nollsummespel.
Även om mötet inte blev det sammanbrott som många befarat tycker jag att vi ska vara ärliga och säga att det är ett misslyckande.
Man sköt problemen på framtiden och allt närmare ett sammanbrott, och i viktiga delar inom industri- och tjänsteavsnittet tycker jag t.o.m. att mötet gav små försämringar av texten.
Jag ser två reaktioner som oroar.
Dels märks en uppgivenhet kring multilaterala förhandlingar, en önskan om att satsa på regionala och bilaterala avtal istället.
Det vore ett stort misstag.
De kommer aldrig att ge tillräckliga resultat för att världshandeln skall liberaliseras på betydande områden.
Det är ett enkelt sätt att slippa avveckla sin egen protektionism.
Dels hör jag inställningen att ” vi gjorde vårt i Hongkong, det är andras fel att vi står stilla ”.
Den attityden tror jag är ett recept på misslyckanden.
Det är lika bra att inse att framgång i förhandlingar inte bygger på förmågan att peka på andras protektionism, det är bara att se stickan i sin broders öga utan att märka bjälken i sitt eget.
Framgång drivs i stället av insikten om den egna protektionismens kostnader.
För Europa bör mötet i Hongkong vara en väckarklocka, inte bara för det uppenbara - att vår jordbruksprotektionism håller på att kosta oss långt mycket viktigare liberaliseringar av industrivaror och tjänstehandel.
Framför allt måste vi tillsammans med USA, Japan och andra inse att de kostnader vår jordbruksprotektionism åsamkar våra konsumenter och skattebetalare är skäl nog för att avskaffa dem. ” Frihandel, en av de största välsignelser en regering kan ge sitt folk, är impopulärt i nästan alla länder ”, sa Thomas Babington redan 1824.
WTO-mötet i Hongkong visar att det lika gärna kunde ha sagts idag.
Vi får alla som konsumenter och arbetstagare betala priset för bristerna på handelsliberaliseringar runt om i världen.
