# ID: svediakorp-gov463268
# author: Vittorio Agnoletto, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 494
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det här var tänkt att kallas utvecklingsrundan, men uppriktigt sagt tror jag vi kan sammanfatta det så här: vinnare är de nordliga ländernas egenintresse i världen.
Amerikanska och europeiska multinationella företags intressen – effektivt sponsrade och företrädda av Europeiska kommissionens arbete – har vunnit igen.
Hur kan man tala om att rasera protektionismen eller försvara den fria marknaden när var och en av de 25 000 bomullsodlarna i Förenta staterna i genomsnitt erhåller 114 000 US-dollar i subventioner varje år?
Det resulterar i en femtonprocentig nedskärning av bomullspriset på världsmarknaden.
De 20 miljoner odlarna i Afrika tvingas därmed att svälta.
De innefattar jordbrukare i Mali, Benin, Burkina Faso, Tchad och Niger, alla länder som ligger lägst i FN: s index över mänsklig utveckling.
Hur kan man tala om utvecklingspolitik när en politik som bygger på dumpning av jordbruksprodukter har förlängts till 2013?
Resultatet av detta är att ekonomierna i utvecklingsländerna skadas ytterligare och vi får inte glömma att 70 procent av världens befolkning lever av det jorden ger.
Europeiska unionen och Förenta staterna skyllde på varandra, men i praktiken är ingen av dem beredd att omedelbart dra ned på jordbrukets exportsubventioner för bomull.
Det innebär att man fortsätter att skapa monopolsystem som domineras av de multinationella företagen inom jordbruksnäringen.
Vi hörde inte ett enda ord om behovet av att ta med sociala klausuler och att respektera dem: tystnaden var total när det gäller detta ämne.
Utvecklingsländerna har dessutom tvingats att öppna sina marknader för industrivaror från norr eftersom de måste sänka sina tullavgifter avsevärt.
Resultatet blir en orättvis konkurrens som ytterligare kommer att förstöra den lilla industri som hittills har utvecklats i Afrika och i Asiens fattiga områden.
För en okritisk allmänhet kan 97 procent låta som mycket.
Vi vet emellertid att problemen blir de 3 procent av produkterna som inte fritt får komma in på det norra halvklotets marknader.
Det utlovade utvecklingsstödet har dessutom inte bekräftats i exakta siffror och det har ännu inte ens specificerats om det kommer att bestå av faktiskt stöd eller av lån: det är rena fasaden som visas upp för det hyckleri det egentligen är frågan om.
Tjänstemarknaden öppnas upp: utbildning, sociala tjänster och hälsovårdstjänster kommer i ökande utsträckning att bli mindre av en rättighet och mer av en handelsvara som är tillgänglig endast för dem som har råd.
Det finns också en risk för att till och med vatten ingår i denna marknad som en handelsvara, en som inom kort kommer att tävla med olja på marknaden.
För att inte tala om situationen när det gäller tillgång till läkemedel som i praktiken förnekas 30 miljoner hiv-smittade människor i Afrika.
Jag vill veta hur man kan tala om en utvecklingsrunda när man står inför en sådan verklighet.
