# ID: svediakorp-gov463257
# author: Rodi Κratsa-Tsagaropoulou (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionsledamot!
Jag vill börja med att lyckönska min ärade vän Christa Prets för hennes initiativbetänkande, som syftar till att belysa det stora moraliska och politiska problemet med människohandel för sexuellt utnyttjande.
Trots svårigheterna med att samla in statistik är siffrorna förfärande höga, både gällande antalet människor som utsätts för människohandel, särskilt kvinnor som drabbas av sexuellt utnyttjande, och gällande storleken på verksamhetens inkomster.
Detta är inget nytt problem, men det är värt att ställa frågan hur europeiska samhällen och den civiliserade världen generellt accepterar och, än viktigare, upprätthåller dessa företeelser.
Det finns väldigt många skäl och en mängd ansvar på alla nivåer.
För det första är samhället ansvarigt, med tanke på att sexuellt utnyttjande inte är nödvändigt.
Det är resultatet av regeln om tillgång och efterfrågan.
För det andra är staten ansvarig, med tanke på att medlemsstaterna inte har klarat av att kontrollera och bekämpa dessa företeelser och deras inverkan på mänskliga offer.
Men inte heller har Europeiska unionen bemästrat utmaningarna, och skapat ett gemensamt område av rättvisa och säkerhet.
Europeiska unionen har dock förvisso spelat en positiv roll för att öka kunskapen, för samarbetet och för att ta itu med problemet.
Rambeslutet 2002 och direktivet 2004 bidrog till en viss rättslig harmonisering och ett bredare samarbete.
Vi måste fortsätta i den riktningen.
Denna kriminella verksamhet sprids över gränserna.
Det juridiska och polisiära samarbetet måste intensifieras med hjälp av resurser från Europol och Eurojust.
Vi måste fortsätta mot att integrera och överföra befogenheter till gemenskapen av vår politik, som alltmer måste åtfölja den inre marknaden och den fria rörligheten.
Jag vill också betona vikten av en gemensam definition av brottet så att vi kan samla in statistik, av den europeiska arresteringsordern, av en klar rättslig grund, så att vår politik och dess gemenskapsbudget och nationella budgetar får europeiskt mervärde och effektivitet.
