# ID: svediakorp-gov463222
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 796
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka Giusto Catania, vars bidrag är mycket konsekvent och värdefullt.
Efter Maastrichtfördraget, där begreppet unionsmedborgarskap först introducerades, och efter den ytterligare tyngd som begreppet fick genom förslaget till konstitutionellt fördrag, anser jag att det är dags att sätta människor i fokus för rättigheter och skyldigheter och därmed så att säga i hjärtat av den europeiska integrationsprocessen.
Grunden för betänkandet är att unionsmedborgare lägger stor vikt vid begreppet medborgarskap, vilket framgår av regelbundna Eurobarometerundersökningar.
Över 70 procent av unionsmedborgarna känner till principen om unionsmedborgarskap – vilket enligt Eurobarometer inte kan sägas om särskilt många andra områden.
Problemet är att många av dessa människor inte har en klar uppfattning om vilka rättigheter och skyldigheter som är förbundna med begreppet.
Därför anser jag att allt arbete i den riktningen innebär ett positivt steg framåt.
Jag ska illustrera detta med ett mycket märkligt faktum: mer än två tredjedelar av EU-medborgarna tror att unionsmedborgarskapet automatiskt medför rösträtt i nationella val i det land där man är bosatt.
Dessa saker måste därför klarläggas och förklaras noggrant, vilket också föreslås i betänkandet.
Avsnittet om medborgarnas rätt till information är mycket viktigt, och detta är ett område som kommissionen redan arbetar med.
Insatser för att informera medborgarna bättre pågår.
Jag kommer att koncentrera mig på införlivandet av det nya direktivet om unionsmedborgares rätt till bosättning, för att säkerställa att öppenhet i informationen betonas när medlemsstaterna införlivar direktivet i sina nationella regelverk.
En annan mycket viktig fråga är den om personer från länder utanför EU, det vill säga tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i EU.
Jag stöder till fullo integrationen av tredjelandsmedborgare som vistas och arbetar lagligt inom EU: s territorium, och den inställningen delar jag med kommissionen.
Jag har lagt fram ett förslag till en EU-strategi för integration, vilket parlamentet givetvis kommer att diskutera, som just bygger på principen att det behövs ett ramverk av rättigheter och skyldigheter för unionsmedborgarskap för dem som inte är unionsmedborgare men som vill leva, arbeta och vistas i EU lagligt.
Jag anser att detta är utgångspunkten för Giusto Catanias betänkande, och detta är den väg som bör uppmuntras.
Vid sidan av rättigheter finns det, som alla såklart förstår, också skyldigheter.
Därför måste den successiva omvandlingen av tredjelandsmedborgare till unionsmedborgare på grundval av bosättning tydligt åtföljas av respekt för bosättningslandets lagar och för de ledande principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Allt detta ingår i det integrationsprogram som vi kommer att arbeta med under 2006 och som jag hoppas kunna slutföra i och med rådets och parlamentets godkännande.
Ett viktigt första steg är nu under utarbetande, nämligen att bevilja alla som är fast boende tillstånd att vistas och röra sig fritt inom EU.
Detta återges i ett direktiv som ska vara införlivat senast den 23 januari i år, alltså om bara några dagar, och jag uppmanar samtliga medlemsstater att införliva direktivet och utfärda uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har vistats lagligt i EU i mer än fem år.
Vi måste naturligtvis ha en omfattande debatt om begreppet unionsmedborgarskap på grund av bosättning.
Jag är övertygad om att vi kan börja med begreppet samhällsmedborgarskap, det vill säga ett medborgarskap som är förbundet med den region och ort där personen arbetar och bor.
Detta kan kanske göras utan att förändra strukturen i fördragen, som inte föreskriver något samband mellan unionsmedborgarskap och bosättning.
Jag tror att detta vore möjligt utan att införa absoluta begrepp som skulle kunna, eller kanske borde, innebära att fördragen måste ändras.
Begreppet unionsmedborgarskap har inte sitt ursprung i bosättning, men eftersom det finns med i fördragen måste även dessa ändras om vi vill införa ett nytt begrepp.
Med tanke på att målsättningen dock är rimlig anser jag att vi bör överväga en regional aspekt på området rättigheter och skyldigheter.
Det är ingen tillfällighet att det enligt den integrationsplan som jag har föreslagit är borgmästare, regionalordförande och regionala guvernörer som är de viktigaste aktörerna i integrationspolitiken, ännu viktigare än medlemsstaterna.
Det är nämligen när man står närmast de frågor som påverkar medborgarna – vare sig det är inom gemenskapen eller utanför den – som man förstår betydelsen av individen och hans eller hennes rätt till utbildning, språkundervisning och deltagande i det lokala politiska livet.
Dessa frågor har alla koppling till det område där en person är bosatt.
Detta är den strategi som jag är redo att börja arbeta med omgående, om parlamentet kan enas om en ståndpunkt.
