# ID: svediakorp-gov463221
# author: Giusto Catania (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 786
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Beviljandet av medborgarskap och de rättigheter som är förbundna med det är medlemsstaternas privilegium.
Begreppet unionsmedborgarskap utvecklas ständigt och är en rättighet som följer av nationellt medborgarskap.
Eftersom varje land har olika förfaranden för att bevilja nationellt medborgarskap finns det inget enhetligt förfarande för att förvärva unionsmedborgarskap.
I det betänkande som jag är föredragande för ifrågasätts inte medlemsstaternas privilegium.
Rätten till medborgarskap och beviljandet av medborgarskap är deras privilegier, vilket också uttryckligen anges i fördragen.
Tiden är kanske ännu inte mogen för att harmonisera förfarandena för beviljande av medborgarskap, vilket jag insåg redan under debatten i utskottet.
Däremot anser jag att det vore mycket nyttigt, och till och med nödvändigt, att inleda en period av eftertanke på kort och medellång sikt om det faktiska värdet av begreppet unionsmedborgarskap.
Jag och merparten av ledamöterna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor anser att det bara är genom att upprätta ett starkare band med begreppet bosättning som vi kan ge begreppet unionsmedborgarskap ett riktigt värde.
Unionsmedborgarskap på grund av bosättning är en mycket viktig fråga och tusentals samfund och teoretiker som har deltagit i debatten har redan lämnat in en framställning om att införa detta.
Unionsmedborgarskap på grund av bosättning kan införas vid sidan av de andra förfarandena för att förvärva medborgarskap som finns i många EU-länder, nämligen medborgarskap på grund av blodsband () eller födelseort ().
Jag anser att beviljandet av medborgarskap på grund av bosättning är ett sätt att förhindra och undvika vissa paradoxer.
Tänk er till exempel att en person kan betraktas som unionsmedborgare – kanske med rätta – om han eller hon har italienska föräldrar, bor i Argentina eller Venezuela och aldrig har satt sin fot i EU, medan någon annan kanske inte betraktas som unionsmedborgare – vilket är orättvist enligt min mening – trots att han eller hon har bott och arbetat i en medlemsstat i 10 eller 20 år men råkar ha tunisiska eller egyptiska föräldrar.
Jag anser att blodsband, födelseort och bosättning tillsammans och samtidigt utgör giltiga skäl för att bevilja medborgerliga rättigheter.
Vi anser att införandet av unionsmedborgarskap efter fem års laglig vistelse i EU är ett lämpligt sätt att återuppta diskussionerna om EU: s framtid som, sedan det konstitutionella fördraget förkastades, har hamnat i en kris som kan bli både ödesdiger och oåterkallelig.
Vissa rättigheter som är förbundna med unionsmedborgarskapet kan redan förvärvas på grundval av bosättning, nämligen rätten att göra framställningar till Europaparlamentet och att vända sig till Europeiska ombudsmannen.
Rätten att fritt röra sig och uppehålla sig och att rösta i valen till Europaparlamentet och i kommunalval kan alltså komma att utvidgas, på samma sätt som dessa rättigheter beviljas unionsmedborgare som bor i ett annat land än sitt hemland.
Det vore ett viktigt steg i arbetet med att integrera alla de tredjelandsmedborgare som lagligen är bosatta inom EU.
Jag uppmanar också mina kolleger i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater att stödja denna ståndpunkt och frångå överdrivet extrema åsikter.
Den text som jag har lagt fram stöds inte bara av min grupp, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa i utskottet, utan har också stöd av kommissionen, vars ledamöter meddelade medborgarutskottet att de stöder förslaget om medborgarskap på grund av bosättning.
Kommissionsledamot Frattini har också sagt sig vara beredd att ge sitt bifall.
Jag anser att detta är ett mycket viktigt steg, som också får stöd av många sociala och fackliga organisationer i det civila samhället, både religiösa och icke-religiösa.
Jag talar främst om två stora italienska organisationer, nämligen Caritas och det stora katolska fackföreningsförbundet CISL, som offentligt stöder betänkandet om att införa medborgarskap på grund av bosättning.
Till sist vill jag lugna alla dem som i sina kommentarer om betänkandet har tagit upp frågan om att införa en EU-skatt för att utvidga de medborgerliga rättigheterna.
Bland dem finns till och med den italienska premiärministern, som i en tv-sändning nyligen felaktigt hävdade att Europaparlamentet vill införa en skatt för att utvidga medborgarskapet.
För att skingra alla tvivel – även om jag inte ser något hot i detta betänkande – föreslår jag att vi tar bort hänvisningen till en EU-skatt och fokuserar uteslutande på begreppet medborgarskap på grund av bosättning.
På så sätt hoppas jag att de som är tveksamma till att utvidga dessa rättigheter inte längre har några undanflykter.
