# ID: svediakorp-gov463202
# author: Barbara Kudrycka (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 301
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Enligt min mening är det berättigat att ställa frågan om någon politiker verkligen borde dela Kathalijne Maria Buitenwegs inställning i frågan om homofobi i Europa.
Har vi rätt att påtvinga väljarna vårt sätt att tänka, eller att tala om för dem hur de ska förhålla sig till problemet med sexualitet och sexuella minoriteter?
Jag anser att sexualiteten är var och ens privatsak och alla ska kunna utöva denna sexualitet alltefter sin egen moral, religion, kultur och i enlighet med lokala sedvänjor.
Europaparlamentets mål kan därför inte vara att alla människor i Europa ska acceptera homosexualitet och bör inte heller förvänta sig det.
Vi får inte glömma att vissa länder i Europa är mer liberala medan andra har mer konservativa sociala normer.
Dessutom utsätts homosexuella för angrepp och misshandel även i liberala länder som Nederländerna och Frankrike.
Fallet med den homosexuelle Sebastian Nouchet i Frankrike, som sprayades med bensin och brändes levande, är bara ett exempel.
Om vi ska kunna debattera dessa frågor måste vi därför inrikta oss på att förhindra en upptrappning av det homofoba hatet.
För att lyckas med det måste vi skilja mellan bevarandet av rätten till en privat sexualitet och kränkningar av rätten att uttrycka denna sexualitet.
Därför vill jag göra helt klart att en minoritet som vill visa att den är annorlunda givetvis har rätt att göra det.
Ingen minoritet får diskrimineras i det avseendet.
I Polen har faktiskt ett helt system av rättsliga och konstitutionella organ inrättats, däribland en ombudsman, för att skydda denna frihet och säkerställa att EU-lagstiftningen efterlevs.
Eventuella förbud mot homosexuella demonstrationer är endast tillfälliga.
Sammanfattningsvis vill jag betona att lagen bör skydda såväl sexuella majoriteter som sexuella minoriteter.
