# ID: svediakorp-gov463201
# author: Konrad Szymański, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det kan inte råda någon tvekan om att vi i EU står inför en situation där homosexuella ibland utsätts för våld eller förakt från polisens sida.
Så mycket kan vi lära oss från rapporter i sådana frågor.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka att den här debatten i stort sett är ett slöseri med tid.
Min åsikt baseras på tanken om att det vore en god idé att återinföra en känsla för proportioner i denna hätska debatt, och för att undvika att ge vika för hysteri när man beskriver de homosexuellas situation i Europa. ” Hysteri ” är det enda ord som passar för beskrivningar som målar upp en bild av motståndsrörelser, fängslingar och krig.
Martine Roure gav oss ett bra exempel på en sådan beskrivning i sitt tal.
Jag vill uppmärksamma kammaren på två saker.
För det första står våld mot homosexuella bara för en bråkdel av våldet som finns i våra samhällen, och som är ett problem i alla medlemsstater.
Vi har sett ett sådant exempel i dag, och vi såg flera för ett par månader sedan i Frankrike.
Detta är bara en aspekt av ett mycket större problem.
En annan sida av frågan är att EU: s alla medlemsstater, vare sig de är nya eller gamla, har sina egna institutioner.
Det har blivit tydligt att de senare, med vilka jag menar domstolar, ombudsmän och även den allmänna opinionen, kan ge effektivt skydd åt minoriteters rättigheter.
Om vi tar oss an debatten från ett rättsligt perspektiv skulle vi stöta på en mängd problem och hinder i form av fördragsrätt.
Som tur är kan vi inte göra något för att förändra det.
Det finns inget samförstånd i EU om att fördragen skulle ändras för att ge EU behörighet i sådana nyckelfrågor som att erkänna partnerskap för homosexuella och deras innebörd utanför gränserna hos de medlemsstater som har godkänt dem.
Därför finns det ingen anledning till att EU ska behöva agera i frågor som homofobi, men man skulle få en oundviklig konsekvens om man gjorde det.
Trovärdigheten i integrationsprocessen, som redan används som ett ideologiskt vapen, skulle undermineras.
