# ID: svediakorp-gov463043
# author: Pedro Guerreiro (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 244
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Jag kommer att använda denna röstförklaring som ett sätt att reflektera över förhandlingarna och överenskommelserna om gemenskapens budgetar.
1.
Det har hittills rått mycket stora motsättningar i rådet.
När de politiska krafter och viktiga ekonomiska intressen som ligger bakom den så kallade ” europeiska integrationen ” blir skrämda utfärdar de varningar om följderna av oenighet mellan de så kallade ” lokomotiven ” i EU.
En andra kris efter de franska och nederländska folkens rungande nej till den så kallade ” konstitutionen för Europa ” skulle stärka uppfattningen att den enda väg som de säger att vi måste följa saknar ” trovärdighet ”.
Därför kräver de att ” dagordningarna ” ska harmoniseras, inte minst i Världshandelsorganisationen.
2.
Det spelar ingen roll hur mycket parlamentet försöker bortförklara sin delaktighet i den systematiska minskningen av gemenskapens budget under de senaste åren – detta återspeglar naturligtvis vad som eftersträvas av högerkrafterna och de socialdemokratiska krafterna i kommissionen, i rådet och i varje medlemsstat – men (de kalla) siffrorna finns där så att alla kan se dem.
Parlamentet bortser från sina tidigare förslag och struntar i att vara konsekvent, och därför är parlamentets förslag för 2006 praktiskt taget likvärdigt med vad det luxemburgska ordförandeskapet föreslog för 2007 – 2013.
Erfarenheten har lärt oss att denna historia långt ifrån är slut.
Parlamentet brukar ju faktiskt lovorda i dag vad det ansåg oacceptabelt igår.
