# ID: svediakorp-gov462990
# author: Joe Borg, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 906
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att säga – med hänvisning till den föregående poängen från Paulo Casaca – att vid förberedelsen av tilldelningen av bidrag undersöker kommissionen de förfrågningar som har framställts av medlemsstaterna, och tar hänsyn till varje medlemsstats behov och effektivitet, eftersom de främst är följder av det nationella programmet och av den tidigare rapporten om kontrollverksamhet, som varje medlemsstat måste överlämna till kommissionen.
Prioritet ges åt de investeringar som anses mest kostnadseffektiva, och vi kommer ihåg det allmänna intresset för att uppnå en hög kontrollnivå i hela gemenskapen.
Därför kan prioriteringen förändras över åren och vara olika för olika medlemsstater.
Jag håller helt med Heinz Kindermann och att kontroll och verkställande är en hörnsten i den gemensamma fiskeripolitikens effektivitet.
Jag är hängiven uppgiften att fortsätta att stärka aktiviteterna för kontroll och verkställande.
Inrättandet av kontrollmyndigheten i år kommer utan tvekan att ge ett stort bidrag inom detta område.
När det gäller de punkter som har tagits upp av Elspeth Attwooll, Brian Crowley och andra talare med hänsyn till hela påföljdsfrågan vill jag säga att huvudtrenden, som publiceras i meddelandet, visar att det totala antalet allvarliga överträdelser har varierat avsevärt från ett år till nästa – från 4 180 under 2000 till 9 502 under 2003.
Det är svårt att veta om denna ökning av antalet upptäckta överträdelser innebär att andelen upptäckta allvarliga överträdelser förbättras eller om antalet överträdelser som begås har ökat.
En anmärkningsvärd del av framstegen när det gäller avskräckande är att det genomsnittliga bötesbelopp som utdöms har ökat från 1 757 euro 2002 till 4 664 euro 2003 – det är en ökning med 165 procent på ett år.
Det faktum att de utdömda böterna för 2003 endast uppgår till 0,004 procent av värdet på den landade fångsten för 2002 får oss emellertid att tro att böterna fortfarande är för blygsamma för att utgöra en verkligt avskräckande faktor för dem som bryter mot reglerna.
Samtidigt är det här ett allmänt uttalande, och man måste se över de olika undersektorer och förseelser för vilka dessa böter har utdömts.
Vissa slutsatser från de tidigare meddelandena är, för det första, att det finns betydande skillnader mellan de genomsnittliga påföljder som tillämpas – som ett antal ledamöter har gjort klart i kväll – och att påföljdernas belopp fortfarande är för lågt för att utgöra en verkligt avskräckande faktor för att inte uppfylla reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken.
När det gäller frågan huruvida straffrättsliga eller administrativa förfaranden är det bästa alternativet föreskrivs i artikel 25 i förordning (EG) nr 2371 / 2002 att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder mot de ansvariga personerna när de gemensamma fiskeribestämmelserna inte har följts.
Medlemsstaterna beivrar överträdelser genom straffrättsliga eller administrativa förfaranden, under förutsättning att dessa åtgärder är effektiva och står i proportion till överträdelsens allvar.
Kommissionen får annars inte blanda sig i enskilda medlemsstaters val av instrument.
Det kan snudda vid den känsliga frågan om staters suveränitet.
Samtidigt upprepar jag att kommissionen anser att administrativa förfaranden – och därmed administrativa påföljder – är att föredra.
De är att föredra eftersom de kan utdömas snabbt av en administrativ myndighet, eftersom de inte kräver den utdragna process som ingår vid bevisning i ansvarsfrågan innan påföljder kan utdömas i straffrättsliga förfaranden.
De är billigare än domstolsförfaranden.
Icke straffrättsliga påföljder kan utdömas snabbt och har visat sig effektivare än strängare straffrättsliga påföljder.
En administrativ påföljd som ett indraget fisketillstånd kan exempelvis vara ett effektivt sätt att uppmuntra till uppfyllande, eftersom den kan utdömas snabbt.
Jag beklagar att de flesta medlemsstater inte använder detta redskap oftare.
Påföljden måste – oavsett om den är straffrättslig eller administrativ – vara anpassad till överträdelsens allvar.
Bland de förmildrande eller försvårande faktorerna finns en negativ effekt av överträdelsen på fiskeresurserna eller typen av fisk, gärningsmännens tidigare beteende, upprepning av samma överträdelse och de beräknade ekonomiska fördelarna till följd av överträdelsen.
Kommissionen har inlett ett samrådsförfarande för att förbättra kvaliteten på de uppgifter som samlas in och rapporteras och analysen av dessa uppgifter, för att jämföra situationen mellan medlemsstaterna.
Kommissionen har vidare för avsikt att föreslå en katalog av påföljder som ska utdömas i fall av allvarliga överträdelser, som ska antas av rådet, i enlighet med artikel 25.4 i rådets förordning (EG) nr 2371 / 2002.
Katalogen bör bidra till att höja sanktionernas nivå och bidra till att skapa mer likvärdiga villkor.
Enligt planen ska denna katalog läggas fram av kommissionen under andra halvåret 2007.
Som jag redan har sagt är skillnaderna därför stora, och vi föredrar administrativa påföljder, eftersom de är effektivare och kan genomföras snabbt.
Som svar på en specifik punkt som togs upp vill jag säga att vårt förslag för harmonisering av påföljderna för allvarliga överträdelser kommer att publiceras 2007.
Vi hoppas att det kommer att skapa mer likvärdiga villkor och samtidigt hantera frågan om proportionalitet.
När det gäller den sista punkt som togs upp av Paulo Casaca, om ändringsförslagen 2 och 6, ber jag om ursäkt.
Den information som jag har är att dessa ändringsförslag saknade stöd i utskottet.
Jag ska emellertid se över detta och kontakta honom i morgon före omröstningen.
