# ID: svediakorp-gov462987
# author: James Hugh Allister (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är ganska fascinerad av bakgrunden till den muntliga frågan i parlamentet.
Sedan 1999 har länder som följer reglerna uppfyllt rådets förordning (EG) nr 1447 / 1999, som innehöll krav på proportionella, effektiva och avskräckande påföljder när det gäller allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken.
Det är inte överraskande att Förenade kungariket är bäst i klassen i sin hängivenhet att uppfylla kommissionens krav, medan några av de länder som talar högst om sitt engagemang för det europeiska projektet – exempelvis Spanien och Tyskland – finns bland de största syndarna.
De senaste siffrorna när det gäller allvarliga överträdelser mot GFP är – som vi har hört – de som publicerades av kommissionen för 2003.
De visar att de genomsnittliga böterna i Förenade kungariket var nästan 78 000 euro medan genomsnittet för EU bara var 4 500 euro.
När det gäller den allvarliga frågan med förfalskad bokföring var de genomsnittliga böterna i Förenade kungariket 132 000 euro medan de i Tyskland var futtiga 98 euro – dock 98 euro mer än i republiken Irland som, enligt dessa officiella siffror från kommissionen, inte hade några påföljder att deklarera för 2003, trots att landet i efterhand erkände att det hade haft 103 allvarliga överträdelser!
Var föregående talare än trollade fram sina siffror gjorde han det definitivt inte ur de siffror som har publicerats av kommissionen.
Det är inte utan betydelse att det var först när en rodnande Dublinregering publicerade förslag till påföljder för att hantera denna fråga som denna muntliga fråga ställdes, på order av irländska ledamöter i Europaparlamentet med flera.
Låt mig klargöra det.
Jag ser fördelar med jämlika och proportionella påföljder över hela EU, men jag imponeras mindre av att ingen brydde sig så länge fiskarna i Förenade kungariket bar skulden genom straffpåföljder.
Så snart en av de stater som åker på frihjul uppmanas att använda pedalerna hör man emellertid krav på jämlikhet, rättvisa och lika villkor.
Den skillnad som har funnits i år har en praktisk nackdel för de stater som har uppfyllt reglerna.
Ta situationen i Irländska sjön, där de flesta av fiskarna från mitt land, Nordirland, måste konkurrera om fisket.
Där konkurrerar vi med fiskare från Republiken Irland, medan den nordirländska fiskaren i år har omfattats av drakoniska påföljderna i Förenade kungariket.
För närvarande väntar faktiskt vissa nordirländska fiskare på rättegång i Liverpool Crown Court.
Ändå förefaller det som att deras motsvarigheter i söder i åratal har kunnat strunta i reglerna utan allvarliga påföljder.
Tänk på vad det gör med konkurrenskraften.
Varje gång den nordirländska fiskaren ger sig ut på havet måste han väga in risken för orimligt hårda påföljder om han begår en allvarlig överträdelse mot GFP, men enligt kommissionens siffror har fiskaren från Republiken Irland på samma vatten ingenting alls att oroa sig för.
Hittills har hans regering inte verkat bry sig om allvarliga överträdelser.
Låt oss därför för all del ha en jämlik behandling, men låt oss förstå den skada som hittills har drabbat dem som i åratal har följt reglerna med risk för orimliga bestraffningar.
Hur, herr kommissionsledamot, ska detta historiska fel kunna rättas till?
Ni sa i kväll att ni är starkt för administrativa påföljder.
Om så är fallet, skulle ni nu öppet stödja och uppmuntra Förenade kungariket att upphöra med sina nuvarande metoder?
Det skulle vara till stor hjälp.
