# ID: svediakorp-gov462981
# author: Paulo Casaca (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 821
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
Det finns en allt större enighet bland vetenskapsmän, forskare och icke-statliga miljöorganisationer om att ett hållbart fiske kräver en stabil, långsiktig länk mellan fiskare och deras miljö, och mellan denna ekonomiska verksamhet och kontroller och sanktioner mot rovfiske.
I sin utmärkta avhandling om hur en fiskarförening i Cangas i den spanska regionen Galicien fungerar noterade Dora Jesus att när ett visst fiskesamhälle hade exklusiv fiskerätt i området eller, mer exakt, när det tog på sig rättigheterna och skyldigheterna att äga naturresurser och började sköta sina egna primära kontroll- och sanktionssystem, lyckades det rädda beståndet av långhals och göra arten ekologiskt och ekonomiskt hållbar i det område som täcktes av föreningen.
Tyvärr har EU valt en skiftande politik, med enormt stora variationer mellan fiskerättigheter.
EU bär ensamt ansvaret för att ha beviljat dessa rättigheter och när det gäller vissa arter är de fastställda för i princip hela EU: s havsområde, och ändå överlåts kontroll- och sanktionssystemen till enskilda parters gottfinnande.
De medel och utnyttjandeandelar som har föreslagits av kommissionen för att stödja investeringar i medlemsstaternas fiskekontroller har minskats till 32 miljoner euro 2006, ett lågt belopp med tanke på det ansvar som har getts till vissa regioner och medlemsstater.
Vidare finns det inget gemenskapsbistånd för att kontrollera och övervaka GFP.
I detta sammanhang vill jag påpeka att exempelvis Portugal står för drygt två procent av Europas befolkning, men mer än 50 procent av det område som omfattas av de europeiska exklusiva ekonomiska zonerna (EEZ).
Dessutom är regionen Azorerna ensam en större EEZ än någon medlemsstats, trots att den bara har 250 000 invånare.
I detta sammanhang har vattnen utanför Azorerna bara kontrollerats en gång sedan de avreglerades den 1 augusti 2004, trots att många dussin utomstående fartyg har upptäckts med hjälp av det satellitbaserade fartygsövervakningssystemet (VMS) i denna EEZ under samma tid, och det har ibland funnits två dussin samtidigt.
Detta står i stark kontrast till de otaliga inspektioner som har utförts av den traditionella flottan i Azorerna av de regionala och nationella myndigheterna och gemenskapens myndigheter, på eller nära land.
I brist på någon form av VMS finns det fortfarande, som vi just har sagt, inget effektivt skydd mot oregistrerade fiskebåtar och heller inte mot lagligen registrerade båtar, i de fattigaste och yttersta områdena i EU.
Orsaken till att VMS fungerar så otroligt dåligt är ett antal avvikelser från nyckelområden, och att kontrollsystemet för det öppna havet är så inaktivt och ineffektivt.
Vid en konferens om havspolitik och EU: s havsstrategi som hölls i Ponta Delgada förra veckan av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet fick vi veta att cirka 150 olika arter har hittats i vattnen utanför Azorerna, varav många hör hemma i området och en del bokstavligen kan leva i tusentals år.
Bland dessa finns svarta korallskogar, en del mer än två meter höga.
Värdet av dessa koraller och andra djuphavsorganismer för vårt arv kommer att visa sig över tiden och det anses allmänt att de har en enormt stor bioteknisk potential.
Även om det är sant att bottentrålar och sättgarn har förbjudits i regionen är det svårt att kontrollera om dessa förbud har varit effektiva, när gemenskapen har gjort lite eller inget för att övervaka, kontrollera och skydda dessa europeiska skatter.
Tillkännagivandet av kommissionens föreslagna havsstrategi ingav oss alla hopp om att vi skulle få se vissa förändringar i detta, men till vår stora bestörtning upptäckte vi att förslaget inte innehåller någon gemenskapsfinansiering.
Med andra ord förespråkas samma syn som tidigare, där alla i EU kan utnyttja havsresurserna, medan ansvaret för att skydda dessa resurser helt vilar på de människor som bor i de aktuella regionerna.
När det gäller havssäkerhet och miljöskydd står vi i Azorerna för närvarande inför en tragedi av enorma proportioner.
Ett enormt containerfartyg som medför ett antal containrar med farliga kemikalier, och som färdas under bekvämlighetsflagg, har gått på grund på ett rev som har klassats som en plats av gemenskapsintresse inom Natura 2000-nätverket.
Trots de olika paketen, i kölvattnet efter Erika och Prestige, och trots inrättandet av Europeiska sjösäkerhetsbyrån, har EU fortfarande inte kapacitet att hantera vare sig dessa katastrofer eller tragedier till följd av ett ohållbart fiske.
Vi anser därför att en europeisk kustbevakning måste inrättas snarast, varigenom fiskerikontrollen skulle integreras med annan havskontrollverksamhet och fisket skulle öppnas upp för hela EU: s flotta – ett effektivt, modernt och harmoniserat system av kontroll och sanktioner.
Avregleringen av tillgången till vatten är helt oacceptabel om dessa krav inte uppfylls.
Annars kan resultatet inte bli annat än att Europas naturliga havsarv snart kommer att förstöras.
