# ID: svediakorp-gov462976
# author: Derek Roland Clark, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 504
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den gemensamma fiskeripolitiken påverkar Förenade kungariket mer än många andra medlemsstater.
En brittisk minister i slutet på 1940-talet sa en gång att Storbritanniens ekonomi var tryggad för åren framöver eftersom, som han sa, vi bor på en ö av kol omgiven av fisk.
Det finns fortfarande kol, om vi vill använda det, men fisken är nästan borta på grund av den katastrof som den gemensamma fiskeripolitiken utgör.
Utformat för att bevara fiskbestånd har detta ogenomtänkta system lett till utfiskning av vissa arter, på gränsen till utrotning.
Bland de mest utfiskade är de kraftfulla bestånden som en gång fanns i Nordsjön och den irländska boxen, ända fram till 1973 reserverade för brittiska fiskare som såg efter fiskevattnen och bärgade rika fångster.
Sedan gick vi med i den gemensamma marknaden och den gemensamma fiskeripolitiken, och nu håller dessa vatten på att bli en marin öken, om de inte redan är det.
Rättvisa andelar för alla med den gemensamma fiskeripolitiken – vad är det jag hör?
Varför har i så fall Storbritannien lägre kvoter i vattnen runt våra kuster än vissa andra länder som ligger längre bort?
Och vad tjänar någon på utfiskning av våra vatten?
Alltför många båtar som tar upp alltför lite fisk, hör vi.
Precis så är det.
Med den gemensamma fiskeripolitiken kommer stora flottor med trålare från länder som tidigare varit utestängda och rovfiskar i dessa vatten, näst intill utrotning, medan fartyg från fabriker som tillverkar gödningsmedel suger upp enorma mängder marint liv på havsbotten och förstör grunden för näringskedjan.
Hur kan någon förnuftig människa tänka ut systemet med kvoter i den gemensamma fiskeripolitiken som får till följd att man kastar fisk överbord när man har fångat för mycket?
Vet ni att fisken är död när den kastas överbord?
Vet ni också att den värdelösa fisken som kastas överbord för vissa arter uppgår till samma vikt årligen som den fisk som landas lagligt?
Jämför med Norge och Island som båda vägrade att gå med i EU: Deras fiskbestånd förblir rikliga, och deras fiskeindustri blomstrar därför att de tar hand om den och förbjuder att fisk kastas överbord.
Samtidigt har den brittiska fiskeflottan reducerats till en fjärdedel av sin tidigare storlek.
Ödeläggelsen av fiskerinäringen innebär att fiskare blir utan arbete och får leva på bidrag.
Det innebär att det ständigt går utför med fiskehamnar, och man häller in medel från strukturfonder.
Det innebär att den sociala och ekonomiska strukturen runtomkring hamnarna förfaller medan EU hävdar att detta är just vad man bekämpar.
Om ni menar att detta är enbart brittiska klagomål – tänk om.
Fiskerinäringen utgör en faktor i Förenade kungarikets BNP varifrån bidragen till EU-budgeten kommer, och ovanpå det har vi förödelsen av en ovärderlig naturtillgång.
Och där har vi ännu en julgås som inte längre värper lika många guldägg!
