# ID: svediakorp-gov462950
# author: Andreas Schwab (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,002
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Innan jag kommer till själva maskindirektivet vill jag börja med att varmt tacka alla som har varit involverade i denna process, särskilt skuggföredragandena från de andra grupperna.
De var beredda att göra många kompromisser, och jag är särskilt tacksam för detta.
Jag vill också tacka den ansvarige kommissionsledamoten, som är närvarande i kammaren i dag, för hans vilja att kompromissa i många detaljfrågor som var av avgörande betydelse för parlamentet.
Detta kommer att göra det mycket lättare för ledamöterna att rösta för en något förändrad version av den gemensamma ståndpunkten.
Jag vill ta upp fem frågor som vi anser vara av största vikt.
Direktivet – som vi självkritiskt måste medge inte är helt begripligt för allmänheten – syftade till att upprätta en tydligare skillnad mellan detta och andra direktiv.
Det har dock uppstått ett problem i detta sammanhang, nämligen traktordirektivet.
Traktorerna, som förut hamnade utanför räckvidden för både maskindirektivet och traktordirektivet, omfattas nu av båda direktiven.
Detta är en tung dubbel börda som läggs på tillverkarna, en börda som vi gärna hade velat undvika.
Traktorsätesdirektivet är naturligtvis ännu ett problem, och Günther Verheugen kan inte ha undgått artiklarna i tyska tidningar där det står att detta direktiv både i Tyskland och i andra länder anses vara ett byråkratiskt vidunder.
Det är av detta skäl jag är extremt tacksam för att han har arbetat tillsammans med oss för att nå vårt mål, även om arbetet kanske inte går riktigt så fort som vi alla skulle vilja.
Detta mål är att uppnå en lösning där maskiner endast omfattas av ett direktiv, eller med andra ord där traktordirektivet endast gäller för traktorer och maskindirektivet gäller för alla andra typer av maskiner.
Vår uppgift är nu att se till att vi uppnår detta mål så snabbt som möjligt.
Min önskan vore naturligtvis att omarbetningen av traktordirektivet, inklusive de risker som ännu inte tagits upp, kunde slutföras inom de 18 månader som medlemsstaterna kommer att behöva för att genomföra maskindirektivet.
Jag är medveten om att sådana önskningar inte kan uppfyllas genast, men jag skulle vilja sätta 18 månader som mål, vilket skulle sammanfalla med tidsfristen för genomförandet.
Självklart skulle jag som föredragande vilja att vi hade nått längre i vissa frågor.
Ett exempel på en sådan fråga är beviljandet av undantag för ofarliga maskintyper som till exempel armbandsur.
Till slut drog jag dock tillbaka mitt ändringsförslag i denna fråga på grund av den allvarliga oron, framför allt från kommissionens sida, över de säkerhetsluckor som skulle kunna uppstå.
Samtidigt har dock parlamentet tagit ett betydande steg framåt från den ursprungliga gemensamma ståndpunkten när det gäller sekretess för affärshemligheter, och enligt min åsikt gäller detta även skrotningen av maskiner.
Vi är naturligtvis alla medvetna om att en hållbar produktion är av avgörande betydelse för EU, bland annat för att uppfylla Lissabonmålen, men det råder inget tvivel om att vi gjorde rätt i att undvika att göra tillverkarna generellt ansvariga för skrotningen av maskiner, eftersom det är fullständigt omöjligt för dem att känna till alla detaljer i skrotningsprocessen i förväg.
Dessutom är ofta dessa tillverkare små och medelstora företag.
Jag är också övertygad om att vi fortfarande har mer jobb att göra tillsammans när det gäller certifiering, särskilt tredjepartscertifiering, eftersom den gemensamma ståndpunkten beträffande CE-märkning inte på långa vägar kunde godtas av parlamentets ledamöter.
Trots den mängd sammanträden som krävdes för att formulera denna gemensamma ståndpunkt är det enligt vår åsikt inte tillräckligt för rådet att endast se till den minsta gemensamma nämnaren och lägga fram kompromissförslag som är formulerade så att det är svårt för alla att förstå dem, inte minst för en vanlig medborgare eller en ägare av ett litet eller medelstort företag.
Naturligtvis är vi också medvetna om svårigheterna, till exempel när det gäller översättning.
Trots detta måste dock vårt mål vara att formulera lagstiftningstexter som allmänheten kan förstå, och detta är en fråga som Günther Verheugen själv har arbetat för.
Jag tycker att det är glädjande att vi har tagit ett litet steg framåt i frågan om CE-märkning.
Jag tycker visserligen att vi ändå måste göra mer, men ni tog uttryckligen upp den ” nya strategin ” för CE-märkning i ert arbetsprogram för 2006, så jag vill inte ägna för mycket tid åt att klaga på det nu.
Jag anser att tiden nu har kommit för att inta en bredare och mer samstämmig hållning och se till att bestämmelserna om användning av CE-märkning blir likadana i alla sektorer.
Detta skulle inte bara vara gynnsamt i sig självt, det skulle enligt min åsikt också innebära bättre lagstiftning.
När vi formulerar denna lagstiftning måste vi hur som helst än en gång fundera ordentligt över CE-märkningens roll i Europeiska unionen, de kvalitets- och säkerhetsstandarder som vi associerar med denna och de organ som ansvarar för att övervaka dessa standarder.
Anledningen till att jag säger detta är att jag anser att vi fortfarande har arbete framför oss i medlemsstaterna när det gäller att förklara och diskutera frågan om marknadskontroll.
Det får inte bli så att Europeiska unionen görs ansvarig för alla problem som uppkommer, även när medlemsstaterna har dragit sig undan sitt ansvar när det gäller den tid som har ägnats åt kontroll.
Slutligen vill jag än en gång framföra mina hjärtliga tack.
Jag anser att vi har gjort vissa framsteg i att uppnå en bättre lagstiftning och minska byråkratin, men att vi har mycket kvar att göra.
I detta sammanhang räknar jag med att kommissionen gör stora framsteg med nya förslag, särskilt i frågan om traktorer, för att föra oss närmare vårt mål med en bättre lagstiftning.
