# ID: svediakorp-gov462868
# author: Mairead McGuinness (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det gläder mig mycket att delta i debatten, inte minst för att ge en röst åt de många barn, de unga med funktionshinder och de som lever i otillfredsställande statliga inrättningar i Rumänien som jag nyligen besökte.
Men innan jag gör det vill jag säga något om samtalen om EU: s budget för 2007 och framåt som är i gång.
Det brittiska ordförandeskapets förslag tar inte vederbörlig hänsyn till utvidgningen med Rumänien och Bulgarien, och vi kan bara hoppas att samtalen leder till en ändring av situationen.
Vad som än kommer ut är det EU: s skyldighet att fortsätta att utöva påtryckningar för reformer i Rumäniens statliga vårdinrättningar.
Detta framgår i detalj av kommissionens sammanfattande uppföljningsrapport.
Det är ingen slump att i princip det enda område som kraftigt reformerats är skyddet av barn, vilket till viss del hänger samman med det intresse som Europaparlamentet visat frågan.
Det finns planer för reformering av sektorn för vuxna funktionshindrade, men det finns ännu inga initiativ i sak, vilket igen återspeglar det intresse vi i EU nyligen visat.
När det gäller vården av psykiskt sjuka, där man kan hitta några av de värsta exemplen, finns det inga konkreta planer på reformer, ett område som EU i princip inte visat något intresse.
Vi behöver ta upp den frågan.
Jag vill likt några av mina kolleger ta upp frågan om ” pipeline-barnen ” inom adoptioner mellan länder.
Jag delar kollegernas oro.
De rumänska myndigheterna måste bringa klarhet i fallen med dessa barn.
De måste förvissa oss om att det är i barnens eget intresse att de stannar i Rumänien, och vi måste förstås veta att de befinner sig i lämpliga hem när vi diskuterar frågan.
Jag förstår adoptivföräldrarnas otålighet, men jag inser också varför man förbjudit internationella adoptioner.
Det viktigaste är att barnens behov sätts i första rummet.
I vissa fall innebär detta att adoptionsförfarandena bör fortsätta.
Människorättslobbyister jag talat med hävdar att många av reformerna i Rumänien är rökridåer och att teorin inte alltid kan omsättas i praktiska framsteg i verkligheten.
Jag hoppas att så inte är fallet, och jag välkomnar verkligen Rumäniens framsteg, men mycket återstår ännu.
Alltför många lever under oacceptabla villkor i Rumäniens inrättningar.
Vi är deras största hopp.
