# ID: svediakorp-gov462849
# author: Alessandro Battilocchio (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag uttalar mig för det nya italienska socialistpartiet.
Jag har redan tydliggjort mitt stöd för Rumäniens anslutning vid mer än ett tillfälle.
Men det är sorgligt att se att inga framsteg har gjorts i frågan om internationella adoptioner, som var aktuell i samband med moratoriet från 2001, trots parlamentets upprepade rekommendationer och trots Bukarestregeringens uttalade beredvillighet.
För att vara mer specifik: den 14 januari 2005 försäkrade den rumänske premiärministern den italienska pressen om att en internationell expertkommitté skulle analysera alla aktuella internationella adoptioner var för sig.
Men såvitt jag vet har varken de berörda familjerna eller Europeiska unionen hittills fått information om arbetsgruppens tillvägagångssätt eller de slutsatser den kommit fram till.
När jag frågade Europeiska kommissionen kunde den inte komma med några klargöranden, och jag blev också besviken på de svar jag fick på mina frågor av kommissionsledamot Olli Rehn.
Han försvarade den gällande rumänska lagen, som ingen ifrågasätter, utan att göra några utfästelser om de fall som var aktuella innan lagen trädde i kraft, vilket parlamentet uttryckligen har krävt.
Jag har också vänt mig till den rumänska regeringen genom Rumäniens ambassadör i Bryssel, men inte heller den har gett mig någon användbar information eller samarbetat.
I dag har jag skrivit ett brev till observatörerna här och informerat dem om saken, i förhoppning om att de kommer att ta min vädjan under allvarligt övervägande.
EU har alltid varit villigt att hjälpa kandidatländer och engagera sig i människorättsfall i hela världen, men för en gångs skull förtjänar detta kanske större uppmärksamhet, med tanke på att en i grunden enkel begäran avvisas på det här sättet.
