# ID: svediakorp-gov462837
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 599
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag menar att debatten i eftermiddag har visat en allmän inställning i parlamentet som jag också stöder fullständigt: man kan inte kompromissa med terrorister, men man kan inte heller kompromissa när det gäller skyddet av medborgarnas grundläggande rättigheter.
Å ena sidan måste vi klargöra saker och ting och få fram hela sanningen – en sanning som vi kanske inte tycker om men som ändå är sanningen.
Vi måste ta reda på sanningen och, som Martin Schulz helt riktigt har sagt, undvika att dra förhastade slutsatser.
Jag vill i synnerhet svara Bronisław Geremek, vars anförande fångade min uppmärksamhet.
Jag sa inledningsvis angående ert land, Polen, exakt det som ni efterlyser, dvs. att jag med respekt har noterat den polska regeringens högtidliga förnekande och att jag inte anser att enskilda europeiska länder kan anses stå inför rätta eller misstänkas, men att man måste utröna sanningen med hänsyn till hela det europeiska territoriet: alla EU-länder och alla kandidatländer.
Jag avfärdade särskilt alla möjligheter att hävda att detta sökande efter sanningen bara berör Polen och / eller Rumänien.
Man måste fastställa sanningen överallt.
En del av diskussionen om Europas grundläggande värden rör både medborgarnas rätt till säkerhet – och på denna punkt tror jag att Europaparlamentet vid flera tillfällen redan har sagt att ett internationellt samarbete med Förenta staterna är nödvändigt om vi vill vinna kampen mot terrorismen – och EU: s och alla demokratiers plikt att respektera alla individers värdighet.
I dag har ni med stor majoritet röstat för en viktig åtgärd, en åtgärd som kommer att vara till nytta i kampen mot terrorismen och som skapar en balans mellan säkerhet och frihet.
Det är ett gott exempel som bör vara ett riktmärke för oss alla.
Det är en exemplarisk balans mellan kampen mot terrorismen och skyddet av medborgarnas grundläggande rättigheter.
Som européer har vi samarbetat med Förenta staterna mot terrorismen och det ska vi fortsätta med.
Tyvärr är det till exempel så, mina damer och herrar, att det utlämningsfördrag som är specifikt riktat mot misstänkta terrorister och som undertecknades 2003 har ratificerats av Förenta staterna men inte av EU: s medlemsstater.
Ni inser säkert hur betydelsefullt det skulle vara att ha ett tydligt utlämningsfördrag i kraft i dag, ett fördrag som innehåller strikta bestämmelser genom vilka man naturligtvis förbjuder omänsklig behandling.
Detta visar bara att vi européer tyvärr också måste göra saker och ting lite snabbare.
Jag anser slutligen att det är möjligt att tolka åtgärderna och ansträngningarna för att få fram sanningen som en insats som inte riktas direkt mot Förenta staterna utan, som någon sa, som en åtgärd att utröna den sanning som kommer att stärka oss alla.
Vi kommer alla att bli starkare, oavsett resultatet, eftersom sanningen – och jag upprepar detta – antingen kan få oss att upptäcka något eller få oss att upptäcka att detta något inte har skett.
I vilket fall som helst skulle sanningen stärka oss, eftersom principen om de mänskliga rättigheterna är grundläggande och absolut i den amerikanska konstitutionen, i Fördraget om Europeiska unionen, i Nicestadgan och i europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna – och jag nämner den amerikanska konstitutionen först.
Jag undrar därför varför vi inte också bör samarbeta på detta område för att se till att förverkliga dessa högtidliga principer.
Jag kommer att personligen engagera mig i denna fråga.
