# ID: svediakorp-gov462815
# author: Romano Maria La Russa, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Mot bakgrund av den extremt allvarliga fråga som tagits upp av vissa tidningar, och om det som för tillfället bara är antaganden eller fantasier faktiskt bekräftas, anser även jag att parlamentet är skyldigt att bidra till att kasta ljus över frågan och se till att det råder total öppenhet i förbindelserna mellan Europeiska unionen och alla länder utanför EU.
Jag tror dock att det nu hade varit bättre att ägna tiden åt att debattera mer konkreta fakta.
Jag vill inte gå för långt tillbaka i tiden, men jag skulle vilja att någon ställde sig upp och talade om för mig om Förenta staterna tidigare trampade på de europeiska medlemsstaternas suveränitet när man offrade tusentals män för att rädda Europa.
Det är alltid ni på vänsterkanten som påminner mig om sådana saker.
Är då Förenta staternas folk våra vänner eller inte?
De kan inte vara våra vänner när det passar oss och inte vara våra vänner när det inte passar oss.
Jag förstår fortfarande inte hur till och med människor som har viktiga roller inom institutionerna och som borde ha ett objektivt perspektiv och undvika att göra destabiliserande antydningar över huvud taget kan göra sådana fördömande uttalanden när det faktiskt inte finns några bevis för händelserna och när de länder det handlar om dessutom förnekar olagliga handlingar.
Ingen vill förstås ifrågasätta parlamentets viktiga roll när det gäller att garantera och övervaka respekten för mänskliga rättigheter och skyddet för individers och folks friheter.
Men ingen har rätt att agera domstol och fälla domar baserade på antaganden och misstankar som bara grundar sig på några tidningsartiklar.
Ändå stöder jag inrättandet av en arbetsgrupp som kan undersöka saken närmare med hjälp av information från Europarådet.
Enligt europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna är Europarådet den enda institution som får undersöka eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna.
Jag skulle inte vilja att hela denna hållning – denna aversion mot ett land som är Europas vän – var produkten av en känsla av avoghet, något som märks i vissa parlamentsledamöters anföranden, men definitivt inte i min egen politiska grupp.
Sammanfattningsvis har jag en känsla av att en dold men utbredd känsla av ideologiskt betingad antiamerikanism härskar i detta parlament, särskilt i vissa av dess utskott.
Vissa grupper verkar genomsyras av en inre, djupt liggande antiamerikansk och antivästlig känsla, som tydligt avslöjar en gammal sovjetvänlighet som aldrig har försvunnit.
