# ID: svediakorp-gov462807
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 957
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Först och främst anser Europeiska kommissionen att det är vår moraliska, institutionella och politiska plikt att se till att alla människors grundläggande rättigheter alltid respekteras och upprätthålls utan undantag eller inskränkning.
Tortyr och inhuman behandling går stick i stäv mot de värden som Europeiska unionen har varit baserad på sedan starten, och som den fortfarande är baserad på.
För det andra skulle jag åter vilja hävda den stora strategiska vikten av de gemensamma åtgärderna och det nära samarbetet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna i kampen mot terrorismen.
Alla europeiska demokratiska stater, Förenta staterna och våra andra internationella partner måste tillsammans försvara sina gemensamma värden mot det här århundradets största hot: den internationella terrorismen.
Som minister Alexander just har sagt välkomnar jag det formella uttalandet från USA: s utrikesminister Condoleezza Rice om att Förenta staterna inte tolererar tortyr, varken på sitt eget territorium eller någon annanstans i världen, utan ser tortyr som ett brott.
Som ni förstår är detta ett bindande uttalande som innebär att Förenta staterna förbinder sig att bete sig på ett visst sätt.
Det är också ett bevis på den goda amerikanska demokratin att en allmän debatt har inletts i kongressen, i senaten och i landets fria press.
Detta är också något för oss att reflektera över och iaktta, eftersom också Europa deltar i den internationella debatten om denna viktiga fråga.
För det tredje är det viktigt att fastställa sanningen bakom anklagelser som kommer från presskällor, eftersom anklagelserna, om de är sanna, kan få allvarliga politiska konsekvenser, eftersom de skulle innebära ett allvarligt brott mot fördraget. ” Fastställa ”, mina damer och herrar, innebär att man skaffar fram bevis: enligt rättsstatsprincipen kan ingen anklagelse anses styrkt om inga bevis finns, och tills bevis framkommer är jag personligen skyldig att respektera de besked, alltså även förnekanden, som jag har fått från alla de regeringar jag har överlagt med hittills – och jag upprepar, hittills.
Detta motsäger inte vår gemensamma strävan efter sanningen, men som jag sa till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i förrgår kväll kan jag naturligtvis inte betvivla trovärdigheten hos de legitima och demokratiska regeringarna i EU- och kandidatländer utan handfasta bevis på bristande trovärdighet.
Dessutom kan jag inte se att det skulle finnas några enskilda europeiska länder som ska ” prövas ”, och jag säger detta inom citationstecken, särskilt till våra vänner i Polen och Rumänien.
Vi är skyldiga att fastställa om misshandel och tortyr har förekommit i hela Europa.
Inget enskilt land kan väljas ut som undersökningsobjekt och anklagas eller prövas.
Om tortyr eller inhuman behandling har förekommit är vi skyldiga att fastställa detta faktum inom hela EU.
Som ni vet har vissa europeiska länder inlett undersökningar på nationell nivå.
Detta har i vissa fall gjorts av regeringen, som i Portugal och Polen, eller av de rättsliga myndigheterna i medlemsstater som min egen, Italien, liksom i Spanien, Tyskland och i andra länder.
Dessa rättsliga myndigheter utför undersökningar med hjälp av domstolarnas befogenheter.
Vi inväntar naturligtvis slutsatserna av dessa rättsliga undersökningar med tillbörlig respekt och utan att kunna påverka dem på något sätt.
I går träffade jag generalsekreteraren i Europarådet.
Jag träffade honom i går kväll och upprepade kommissionens stöd – och mitt personliga stöd – för den undersökning han har inlett, enligt artikel 52 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, i alla Europarådets 46 medlemsstater.
Jag försäkrade också Terry Davis om kommissionens starka stöd för den andra utredning som parallellt inletts av Europarådets parlamentariska församling.
Dick Marty, dess föredragande, förtjänar ett offentligt erkännande för sitt arbete.
Som ni förmodligen redan vet kommer generalsekreteraren att avsluta sin undersökning den 21 februari 2006 och dr Marty kommer i slutet av januari 2006 att lägga fram ett första betänkande om sin utredning för Europarådets parlamentariska församling.
Genom våra kommissionsledamöter Jacques Barrot och Benita Ferrero-Waldner har jag bett att uppgifter från Eurocontrol om färdplaner över europeiskt territorium samt alla slags relevanta uppgifter som samlats in av Europeiska unionens satellitcentrum ska göras tillgängliga för Europarådet för dess undersökning.
För tillfället finns det inga bevis som bekräftar anklagelserna, men vi måste fortsätta det nära samarbetet med Europarådet och med detta parlament för att ta reda på sanningen, och det är vad jag ska göra.
Det är inte min sak att bestämma vilket slags verktyg parlamentet ska välja för denna gemensamma insats; jag ska nöja mig med att säga att det för en undersökning behövs undersöknings-, förhörs-, utrednings- och granskningsbefogenheter, och att det naturligtvis är upp till er att avgöra om det finns bestämmelser om sådana befogenheter eller inte, vilket parlamentets rättstjänst tycks antyda.
I vilket fall som helst innebär ett sökande efter sanningen enligt min mening inte bara att fastställa om oegentligheter har förekommit och sedan dra rätt slutsatser, utan också att rensa luften från fördomar och misstankar som annars kan underminera våra nödvändiga internationella åtgärder i kampen mot terrorismen.
Sammanfattningsvis kommer vi alltså, om det finns misstankar om eller bevis för att misshandel och tortyr har förekommit i Europa, utan tvekan att få en svagare ställning gentemot terrorister och antidemokratisk terroristpropaganda.
Det är därför vi måste ta reda på sanningen; det är därför vi måste göra det som USA: s lojala vänner och allierade, samtidigt som vi hela tiden månar om våra gemensamma värden.
