# ID: svediakorp-gov462797
# author: Andreas Mölzer (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 258
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Rädslan för terrorism får inte längre missbrukas för att gradvis upphäva grundläggande rättigheter och friheter i en totalitär övervakningsstats intresse.
Sedan attackerna den 11 september har vi sett en ökande tendens att vidta åtgärder inte bara mot dem som gör avslöjanden – med andra ord journalisterna – utan även mot individer som inte passar in eller som väcker myndigheternas ogillande.
Det senaste exemplet på hur journalisters friheter beskärs och inskränks är det som kallas ” Ciceroaffären ”.
Brottsliga gärningar används gång på gång som förevändning för att införa nya polisbefogenheter.
I Tyskland diskuterar man till och med tillgång till uppgifter om betalning av vägavgifter.
Till och med i bästa fall är det endast småbrottslingarna som åker fast.
De kriminella organisationerna och terroristnärverken är vanligtvis duktiga på att undgå åtal.
Eftersom terrorattacker ofta planeras många år i förväg kan man helt enkelt inte förhindra dem genom att lagra uppgifter.
Följden blir i stället permanent statsunderstöd till nätverksmaskinvara, omotiverad inblandning i människors privatliv och problem för personer som hanterar konfidentiella uppgifter i samband med sin yrkesutövning – läkare, journalister, jurister osv.
Även om det fortfarande saknas tillförlitliga beräkningar av de effekter och kostnader som det planerade direktivet kommer att leda till, är det under inga omständigheter acceptabelt att allmänheten lämnas försvarslös inför en sådan massiv inskränkning av de grundläggande rättigheterna.
Om vi inte snart ska få ett Internet av kinesisk typ måste det åtminstone finnas stränga och avskräckande påföljder som skyddar mot missbruk.
