# ID: svediakorp-gov462782
# author: Hauwa Ibrahim. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,023
# sentences: 125
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herrar gruppordförande, ärade ledamöter av detta förträffliga parlament, mina vänner från Advokater utan gränser i Frankrike, parlamentets personal – särskilt protokollenheten, som har ledsagat mig sedan jag anlände, och jag vill särskilt nämna Ursula Bausch och min ledsagare, medlemmar av pressen, mina damer och herrar!
Vi har mottagits med öppna armar av er alla ända sedan vår ankomst i måndags.
Vi inledde med utskottet för utrikesfrågor, som erbjöd oss möjligheten att få tala till alla politiska grupper.
Vi är mycket tacksamma för denna möjlighet.
Vi fick möjlighet att förklara vårt arbete och besvara frågor om vad EU och Europaparlamentet kan göra för oss.
Efter denna ceremoni vill vi försäkra er att vi när som helst är villiga att diskutera specifika frågor som ni vill ta upp med oss, rörande projekt eller program i våra regioner eller valkretsar med de tillbörliga utskotten och idékläckarna.
I vissa av utskotten och grupperna nämnde jag de strategier vi använde för att försvara kvinnor som är dömda till döden inom ramen för den islamiska religiösa sharialagstiftningen i Nigeria, och jag kommer att fortsätta på det ämnet nu.
Sedan ska jag försöka läsa mitt anförande på tre minuter, som jag har fått instruktioner om att göra.
Låt mig nu gå över till vår strategi.
Vår strategi var att förstå den dynamik som ligger bakom den islamiska sharialagstiftningen.
Vi försökte förstå den dynamik som ligger bakom mullorna, de religiösa ledarna.
Vi försökte förstå den dynamik som ligger bakom vårt folks kultur och värderingar, och framför allt försökte vi förstå den dynamik som ligger bakom det samhälle vi verkar i.
Vi var fokuserade, och vi fortsätter att vara det.
Pressen ställde oss sådana frågor som: ” Är det islam kontra väst, eller kanhända en kulturkrock? ”
Vi vet inte.
Vi vet emellertid att en kvinna dömdes till döden genom stening och att vi använde rättsliga instrument för att säkerställa hennes frihet.
Det är vad vi kände till.
Vi uppmärksammade detaljerna omkring oss, men vi var flexibla när det gällde samhällets uppfattning om vad vi gjorde.
Vi agerade lokalt, men tänkte globalt.
Advokater utan gränser från Kanada och Frankrike stöttade oss, och varje gång vi kallades till domstol hade vi en plan.
Vi hade också en reservplan, om det skulle behövas.
Vi berättade inte för medierna som hade gett oss enorm bevakning vad de ville höra.
Vi berättade för dem vad vi ville att de skulle veta.
Vi var medvetna om åsikterna omkring oss och anklagelserna, de verbala angreppen och hoten, men vi förblev fokuserade.
I dag vill jag dela med mig av vår säkerhetsstrategi till er.
Självfallet fick vi många hot, och vi var tvungna att se till att vi inte blev dödade.
Vi åkte inte till domstolen i samma bil.
Ibland tog vi vår offentliga bil och bytte sedan till vår privata bil, och ibland reste vi med kollektivtrafiken.
Vi reste aldrig i samma bil två gånger eftersom vi visste att vi övervakades.
Vi klär oss aldrig i samma kläder två gånger.
Vi tar aldrig samma väg två gånger om vi kan undvika det.
Viktigare ändå var dock att det var nödvändigt att samarbeta med fundamentalisterna.
Vi samarbetade med extremisterna, och det vill jag försöka illustrera genom en kort berättelse.
Jag intervjuades av en reporter på BBC, som kom från London men som intervjuade mig på det lokala språket, hausa.
Han frågade mig om stening till döds stod i Koranen.
Mitt svar var helt enkelt att jag inte trodde det.
Det spelades upp gång på gång i radion, och mullorna beslutade att svara mig över radion.
De sa att jag var mot sharia och mot Islam.
Det innebar att jag anklagades för hädelse och kunde bli stenad till döds.
Jag var naturligtvis rädd.
Jag ringde sedan reportern och sa att jag ville träffa mullorna.
Han sa: ” Det är mycket farligt att göra det.
Ni hörde vad de sa på radion. ”
Radioprogrammet sändes inte bara ut till över 70 miljoner människor i Nigeria som förstår hausa, utan dessutom över hela Afrikas västkust, där hausa talas i flera länder.
Hausa är Afrikas näst största språk, efter swahili.
Han sa att det verkligen var farligt att göra det, men jag sa till honom att jag ville det.
Han sa att han inte ansvarade för mig, men att han skulle presentera mig.
Han var snäll nog att göra det och mullorna beslutade sig för att träffa mig i moskén.
Det var en enorm moské.
Den var större än den här salen, men inte lika vacker.
Åtta mullor befann sig där.
De satt i slutet av salens bortre ände och i salens mitt stod en stol.
När jag kom in gjorde de tecken åt mig att sätta mig på stolen.
Jag satte mig inte på stolen.
Jag gick mot dem.
När jag närmade mig dem beslutade jag mig för att falla på knä och sätta mig ned på golvet, och medan jag satte mig sa de till mig: ” Ni får inte sitta på golvet.
Sitt på stolen. ”
Och jag sa till dem: ” Hur kan jag, er dotter, sitta på stolen när ni, mina fäder, sitter på en stol? ”
De frågade mig: ” Är ni Hauwa Ibrahim? ”
Och jag sa: ” Det är jag ”, och jag tittade aldrig dem i ansiktet eftersom det är förbjudet enligt den kulturen.
Då frågade de mig: ” Är ni advokaten? ”
Och jag sa: ” Det är jag.
Men jag är en dåraktig advokat.
Jag är en dum advokat.
Jag visste inte vad jag gjorde.
Jag kom till er eftersom jag behöver er visdom.
Jag kom till er eftersom jag vill ha kunskap.
Jag vill göra det rätta för samhället, men jag vet inte hur, och jag vill att ni vägleder mig ”.
Det är viktigt att förstå att detta var min strategi.
Jag fick deras uppmärksamhet.
De lyssnade till vad jag sa, men de gjorde mer än det.
De sa: ” Vi kommer inte att stödja er offentligt, men vi kommer inte heller att motarbeta er offentligt. ”
Och det var allt jag behövde.
Ingenting mer.
Vi var i behov av säkerhet.
Vi var i behov av att de lyssnade till oss.
Vi var i behov av att övertyga dem.
Vi var i behov av att engagera dem.
Detta är en del av strategin.
I alla de 90 fall som jag har varit inblandad i har strategierna varit olika.
Som ni vet tar jag inte betalt för fallen.
Det beror på att jag har åtnjutit ett enormt privilegium, nämligen utbildning.
Och det är min passion.
Vilket pris jag än får del av går allt oavkortat till utbildning.
Som en följd av detta Sacharovpris har jag inrättat en förvaltningsfond för att investera i utbildning, eftersom jag tror att det är vägen framåt.
Jag ska nu läsa mitt anförande på tre minuter!
Det är med vördnad jag mottar detta ansedda Sacharovpris för 2005 tillsammans med denna framstående grupp människor.
Det gör mig ledsen att Kvinnor i vitt inte är här.
Jag delar känslorna i parlamentet och instämmer i det parlamentets talman sa.
Jag är stolt över att förknippas med Reportrar utan gränser.
Detta är en gåva och ett motiverat budskap till de utan röst, till de utan makt, till analfabeter och till kvinnor.
Det bekräftar inte bara kvinnorna och barnen i norra Nigeria som jag har arbetat för, utan alla som fortfarande inte är företrädda i samhället.
Detta pris bevisar för dessa miljontals människor att Europaparlamentet inte bara lyssnar till dem utan också stöder, uppmuntrar och berömmer dem.
Det är vördnadsväckande att de flesta av oss strävar efter det som är till gagn för alla, efter allmän respekt för mänsklig värdighet, efter mänskliga rättigheter och civila rättigheter.
Olyckligtvis strider några av bestämmelserna i det nya shariabaserade rättssystemet i mitt land, Nigeria, mot några grundläggande mänskliga rättigheter, särskilt likabehandling enligt lagen.
Trots forskningsframsteg kan en kvinna 2005 bli stenad till döds för att ha fött ett utomäktenskapligt barn.
Det belyser frågan om respekt för rättssäkerhet och lagens överhöghet, respekt för grundläggande rättigheter, separering av stat och religion och stränga bevisnormer.
Denna lagstiftning har resulterat i att hundratals liv har gått till spillo.
De 90 offren för det shariabaserade rättssystemet, som jag har försvarat, är maktlösa och utan röst.
De är analfabeter och fattiga.
Det nya shariabaserade rättssystemet i Nigeria måste reformeras.
Vi vill att ni hjälper oss med hjälp av er röst.
Det måste reformeras.
Vårt syfte med reformen är en övergripande strategi.
Vi har en långsiktig plan, en plan på medellång sikt och en kortsiktig plan.
Vår metod kommer att vara flexibel.
Den kommer att påverkas av ett kulturellt värdesystem.
Den kräver organisatorisk och analytisk skicklighet, såväl som kreativ intelligens.
Vi måste tänka strategiskt, samordna och samarbeta med givare, arbeta med politiska ledare, bygga upp koalitioner och uppmuntra alternativa sätt att lösa konflikter.
Vi kommer att ge människorna redskapen för att ställa frågor, och uppmuntra en större utsträckning av politisk frihet och aktivism.
Vi kommer att låta människor inse kontentan av rättsstatsprincipen och inte kontentan av att styras av lagen eller av individer.
För att uppmuntra den här tanken och visionen kommer vi att grunda den på våra kvinnliga hjältars kamp och ansträngningar utan att ge upp, liksom den kvinna denna byggnad är uppkallad efter: Louise Weiss.
Vi har inte råd att förblindas av de framsteg vi har gjort.
Vi måste fortsätta att bygga vidare på denna moderna strategi genom advokatverksamhet och annan verksamhet.
Jag kommer att promenera ut från denna ståtliga byggnad med ett större självförtroende och med en starkare röst.
Europaparlamentet, som är ett av världens mest betydande organ, står bakom mig.
Det allra viktigaste är att den svåra situationen för de fattiga och de utan röst, som tillsammans med mig har blivit befriade i dag, får mer uppmärksamhet och att deras sak är känd och får stöd.
I dag har ni gjort mänsklighetens röst starkare.
Jag kommer att återvända till Nigeria med en stark känsla av att jag har ett uppdrag, och jag kommer att hjälpa till att omdefiniera framtiden för de utsatta och maktlösa.
Jag kommer att återvända för att delge kunskap inom mitt land och över hela världen, med vördnad och förkärlek för frihet och rättvisa, oberoende av ras, hudfärg, kön, politisk övertygelse och privilegier.
Mitt slutliga hopp är att de som argumenterar för sanning och rättvisa, och de som arbetar hårt för att uppnå ett bättre samhälle genom tillämpningen av rättsstatsprincipen kommer att förändra människors hjärtan och attityden som styr samhället och skapar den slags värld vi alla vill se.
Jag har valt en väg, en väg som innebär lika skydd inför lagen, en väg som främjar rättvisa, uppmuntrar och engagerar, en väg som gör gott.
Hos alla er i Europaparlamentet och alla beskyddare av mänskligheten har jag sett entusiasmen för att gå framåt.
Vilken underbar dag, vilken underbar ära och vilka underbara människor!
Tack så mycket.
