# ID: svediakorp-gov462781
# author: Blanca Reyes, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 783
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


”. – Herr Borrell, Europaparlamentets talman, mina damer och herrar, ärade deltagare, herr Ménard, doktor Ibrahim, europeiska vänner och kubanska bröder och systrar i alla delar av världen!
Äran att tillsammans med doktor Hauwa Ibrahim och de hårt arbetande och osjälviska journalisterna i Reportrar utan gränser tilldelas Sacharovpriset 2005 har djupt berört Kvinnor i vitt och de sjuttiofem samvetsfångar som fängslades på Kuba under den svarta våren 2003.
Inledningsvis skulle jag vilja välkomna en delegation vänner till Kvinnor i vitt i exil – och jag menar verkligen exil – som är här på åhörarläktaren i dag.
Jag är själv en kvinna i exil.
Som ni känner till är de riktiga kvinnorna i vitt tyvärr inte här i dag.
Vi kunde aldrig föreställa oss att vår spontana grupp, som motiverades av smärta och orättvisa, som är politiskt obunden och saknar parti- eller grupporganisation, skulle få ett så prestigefullt pris.
För oss betyder detta pris ett ännu större engagemang för vår sak och för er.
Vi inspireras att fortsätta försvara våra älskades oskuld med ännu större mod och att kräva att de genast och ovillkorligen friges.
Återigen har den kubanska regeringen visat att den varje dag kränker sin befolknings mänskliga rättigheter på ett systematiskt sätt.
Fem fridsamma och försvarslösa kvinnor nekades tillstånd att resa hit till er för att närvara vid denna prisceremoni, trots att de hade fullgjort alla byråkratiska förfaranden som krävts, varav de flesta är onödiga och obegripliga, och trots de ansträngningar som Europaparlamentet och vissa europeiska personer och regeringar har gjort.
Detta hindrar inte Kvinnor i vitt från att vara här i Strasbourg i dag.
Detsamma gäller de sjuttiofem fångar som har fängslats sedan mars 2003 och hundratals kubanska samvetsfångar och politiker.
I dag kommer tvärtom hela världen att höra era röster och allas våra reaktioner.
Vi kommer inte att ta emot detta pris i dag.
Precis som Andrej Sacharov, den framstående vetenskapsmannen och osjälviske kämpen för tankefrihet, den föredömliga Aung San Suu Kyi, Mödrarna på Plaza de Mayo och alla andra tidigare pristagarna, kommer vi att fortsätta våra outtröttliga ansträngningar för att se till att social rättvisa, demokrati och försoning segrar.
Vi skulle framför allt kunna sammanföra er med vår landsman Oswaldo Payá Sardiñas, den kuban som tilldelades priset 2002.
Vi skulle vilja att ni inom en snar framtid besöker oss i vårt hemland Kuba, för en utdelningsceremoni för priset för tankefrihet.
Vi kommer att ta emot er i våra enkla hem.
Inte bara fem kvinnor utan många fler kommer personligen att kunna visa er de hårda villkor, den godtyckliga behandling, de hot och det förtryck som våra fångar och familjer utsätts för.
Med tanke på följande ords särskilda betydelse bland de många bevis på erkännande och gratulationer som vi har fått skulle jag innan jag slutar vilja citera den tjeckiske presidenten Vaclav Havel: ” Kära Kvinnor i vitt, varma gratulationer till det pris som Europaparlamentet har tilldelat er.
Er styrka gör er värda denna utmärkelse.
Jag är övertygad om att den kommer att tjäna som inspiration för era modiga män, precis som den fria världens intresse var en inspiration för mig under de mörkaste stunderna av min fångenskap.
Vaclav Havel. ”
Jag hoppas ni inte uppfattar detta som oförskämt, ohövligt eller oartigt men avslutningsvis skulle jag vilja upplysa er om att Kvinnor i vitt har bett mig att inte delta i den officiella lunch som ni anordnar efter denna ceremoni.
Denna ” den tomma stolens politik ” är endast avsedd som en symbolisk gest i protest mot den kubanska diktaturen och som ett uttryck för omvärldens fördömande av att de rättmättiga mottagarna av denna utmärkelse inte är närvarande.
Jag hoppas att ni kan förstå och förlåta en sådan flagrant frånvaro.
Vi vill återigen tacka er för att ni har uppmärksammat oss – hustrur, mödrar, döttrar, systrar, mostrar, fastrar och företrädare för det kubanska folket – och vi vill upprepa att vi är övertygade om att ingen sak är omöjlig om den inspireras av rättvisa, försoning och kärlek.
Alla röster, förenade i mångfald, för rätten till tankefrihet.
Undertecknat: Laura Poyán, hustru till Héctor Maceda; Miriam Leyva, hustru till Óscar Espinosa Chepe; Berta Soler, hustru till Ángel Moya; Loida Valdés, hustru till Alfredo Felipe Fuentes och Julia Núñez, hustru till Adolfo Fernández Saíz.
Havanna, den 14 december 2005.
