# ID: svediakorp-gov462772
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,772
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Med all respekt, detta händer nästan varje gång som jag sammanfattar en debatt!
Det är bättre att parlamentsledamöterna kommer in i stället för att gå ut när jag börjar tala, men om jag får komma med ett förslag så skulle det kanske vara en bra idé att i framtiden finna ett annat system för att undvika avbrott i debatter som omedelbart föregår omröstningen.
Jag ska gå vidare, men jag anser att det är viktigt att se närmare på denna fråga.
Det är också en fråga om respekt institutionerna emellan.
Jag har redan sagt, med all vederbörlig hänsyn, att när en ordförande för en annan institution talar inför denna församling har han rätt att bli åhörd under tystnad.
Ja, herr Schulz, ni har rätt, inte bara åhörd under tystnad utan noga åhörd, precis lika noga som jag har lyssnat till alla er, mina damer och herrar.
Jag vill säga er, mina damer och herrar, att jag under förmiddagens debatt har märkt en stor oro i parlamentet, och jag är säker på att Douglas Alexander kommer att informera sin regering och ordförandeskapet om denna oro, som praktiskt taget alla de politiska krafterna i parlamentet känner.
Denna oro bottnar i en avsaknad av ambition, som kan komma att lägga hinder i vägen för moderniseringen av våra ekonomier, och i faran som ett tudelat EU med två hastigheter innebär.
Det är en oro som gäller EU: s förmåga att ge sig självt de nödvändiga resurserna för att vinna kampen när det gäller globaliseringen och därmed sysselsättningen och EU-medborgarnas välbefinnande.
Som ni vet delar jag och kommissionen denna oro, och jag kommer att beskriva våra farhågor mycket tydligt vid Europeiska rådets möte i morgon.
Tärningen är emellertid inte kastad ännu och tids nog blir det dags att bedöma var vi står.
I morgon får vi bara ha ett mål: att nå en överenskommelse.
Inte vilken överenskommelse som helst förstås, utan en överenskommelse som öppnar verkliga utsikter, inte bara en budgetplan utan även politiska planer med den europeiska integrationen som mål.
En överenskommelse som öppnar dörren för konstruktiva förhandlingar med parlamentet och för att komma fram till en livskraftig interinstitutionell överenskommelse, eftersom, och detta behöver knappast upprepas, vi behöver alla tre institutionernas godkännande.
Kort sagt, en överenskommelse som vittnar om vår ansvarskänsla när det gäller medborgarna och EU och som ger män och kvinnor anledning att tro på det EU som de flesta fortsätter att hoppas på och be för.
Jag skulle nu med all respekt, vänskap och öppenhet vilja vända mig till det brittiska ordförandeskapet.
Först och främst skulle jag vilja gratulera er för det ni har uppnått vid denna debatt, att få Martin Schultz att tala så bra engelska var verkligen en prestation av det brittiska ordförandeskapet.
Jag hoppas emellertid att detta inte kommer att vara det brittiska ordförandeskapets glansnummer …
och att vi kommer att uppnå goda resultat i rådet i morgon och därefter.
Vi hoppas verkligen på mer.
Hur kan detta uppnås?
Det är det som är problemet.
Oroar det inte det brittiska ordförandeskapet att en överväldigande majoritet i parlamentet och de mest relevanta politiska grupperna enhälligt förkastar ert förslag?
Betyder kammarens och parlamentsledamöternas åsikt, som är direktvalda av våra medborgare, ingenting eller så lite för rådets ordförandeskap?
Jag hoppas att slutsatserna av denna debatt är av betydelse för er slutliga förhandlingsposition i rådet.
Oroar det dessutom inte det brittiska ordförandeskapet att de starkaste anhängarna till ert förslag i kammaren är de med en trångsynt, nationalistisk och bakåtsträvande syn på EU?
Är det inte märkligt att motsägelsen är så stor mellan den framåtblickande, moderna, öppna och konkurrenskraftiga syn på EU som Tony Blair har uttryckt, och bristen i det brittiska ordförandeskapets förslag när det gäller ekonomisk garanti?
Således säger jag till rådets ordförandeskap, med all respekt, öppenhet och vänskap, att vi måste undvika denna avskiljning av politiska målsättningar för energi, säkerhet, invandring, forskning och universitet som ordförandeskapet stöder – och som uttrycktes så väl vid Hampton Court – och motståndet mot att tillhandahålla medel för att uppnå dem.
Vi måste våga förklara detta för hela allmänheten i EU – inklusive den brittiska allmänheten, naturligtvis.
Om vi vill se ett utvidgat EU måste vi investera.
Om vi vill se ett modernt, reformvänligt och konkurrenskraftigt EU måste vi investera.
Om vi vill se ett öppet EU när det gäller global handel måste vi investera.
Uppriktigt sagt är jag oroad för detta.
Herr rådsordförande!
Ni nämnde WTO-samtalen.
Jag anser verkligen att om vi inte uppnår goda resultat i Europeiska rådet kan detta undergräva målen för de globala diskussionerna.
Varför?
Låt oss tala klarspråk.
I EU finns det åtskilliga åsikter om WTO-samtalen.
Det finns de som har en mer positiv inställning och som intar en mer bejakande hållning till handel, och de som är mer ” försiktiga ” eller som är motståndare till den.
Några av EU: s minst utvecklade regioner och de länder som har strukturella problem kommer inte att stödja öppna och ambitiösa WTO-samtal om det inte investeras ordentligt i dessa länders sociala och ekonomiska utveckling.
Jag vill att det brittiska ordförandeskapet, medlemsstaterna och rådet ska tänka strategiskt, inte endast utifrån en revisors synsätt utan också ur en politisk synvinkel, och överväga om ett icke-befintligt avtal eller ett dåligt avtal om budgeten inte kommer att riskera några av de grundläggande strategiska målen – så som WTO-samtalen, ett öppet EU och ett utvidgat EU.
Mot bakgrund av en sådan ambitionsnivå för budgetplanen hör vi redan människor säga att det inte finns några bestämmelser för att EU ska utvidgas ytterligare.
Därför är frågan vi ska diskutera i morgon mycket viktig.
Det handlar inte bara om budgetplanen.
Det handlar om budgeten, men det är mer än så.
Det handlar om den vision vi har för EU, huruvida ni räknar med ett ambitiöst, öppet och reformvänligt EU, dvs. ett utvidgat EU eller ett EU i miniatyr, ett EU som inte uppfyller de mål som EU-medborgarna vill ha.
När det gäller den brittiska rabatten måste vi vara tydliga; vi förstår nämligen den brittiska ståndpunkten.
Tony Blair sa att rabatten är en anomali.
Samtidigt sa han emellertid att han är redo att diskutera den allmänna frågan om rabatten när det förs en diskussion om budgetreformen.
Därför anser jag att det är viktigt att utan tabun föra en ordentlig diskussion om framtiden för vår budget och att se över allting, från utgifterna till resurserna.
Våra diskussioner och förslagen som flera medlemsstater har lagt fram handlar inte om rabattens förekomst; det är rabattens storleksökning som är problemet.
Ska den brittiska rabatten öka med 60 procent på bekostnad av de fattigaste EU-medlemmarna?
Jag anser inte det – det är inte rättvist.
Det är min skyldighet och kommissionens skyldighet att företräda allmänhetens intressen i EU, särskilt de medlemsstater som precis har anslutit sig till vår union.
De vill att EU visar sin solidaritet.
Om EU-institutionerna inte visar de nya medlemmarna solidaritet kan de tro att det EU som de har anslutit sig till inte är det solidariska EU som vi dagligen strävar efter att bygga.
Jag anser att det är möjligt att nå ett avtal.
Det är svårt, men det är möjligt.
Jag skulle på nytt vilja nämna vad jag anser vara minimikraven på ett avtal som också kommer att godkännas av kommissionen och parlamentet, eftersom parlamentet också har ett ord med i laget om detta.
Den första punkten är en högre utgiftsnivå.
Den andra punkten är ett rättvisare avtal för de nya medlemsstaterna i fråga om solidaritet, med andra ord att ge dem möjlighet att visa om de är förmögna att spendera pengarna eller inte, och inte utgå från att de inte är förmögna att investera i sin egen utveckling.
Den tredje punkten är anpassningen av den brittiska rabatten för att möta utvidgningens villkor.
Det är allt kommissionen begär, och vi anser att det är rättvist och förnuftigt.
I och med alla kontakter vi har haft med alla medlemsstater anser vi att detta kan godtas.
Ett fjärde villkor är en riktig översynsklausul som gör det möjligt för kommissionen, parlamentet och rådet att i god tid se över budgeten.
Det stämmer att vi har problem med budgeten.
Det får dock inte göra oss handlingsförlamade.
Vi bör godkänna budgeten för de följande sju åren, men samtidigt ge oss själva tid att se över den när det gäller utgifter och resurser.
Vi borde föra en ordentlig debatt om vad vi vill ha av EU-institutionerna, vad vi vill se när det gäller konkurrenskraft, vad vi vill se när det gäller solidaritet.
Detta borde vara en riktig översynsklausul och inte endast en översynsklausul till det yttre skenet, så att vi för en äkta debatt i EU om instrumenten för att vi ska uppnå våra mål.
Slutligen anser jag att det är viktigt för rådet att införliva åtminstone några, kanske rentav samtliga, av de mycket goda förslagen från parlamentet avseende flexibilitet, till exempel en fond för globaliseringsanpassning – en typisk flexibilitetsmekanism – och andra bra förslag från parlamentet avseende det nya interinstitutionella avtalet.
När vi diskuterar budgeten är det bara rättvist att införliva de förslag som lades fram på ett mycket ansvarsfullt sätt i parlamentets debatt.
Om dessa villkor uppfylls och om det sker betydande åtgärder på de punkter jag precis har nämnt, då anser jag att ett avtal är möjligt och nödvändigt.
Jag vet att det är svårt och kommer att kräva mycket statsklokhet av alla närvarande rådsmedlemmar och alla stats- och regeringschefer.
Jag anser att det är viktigt med ett avtal.
Det är min skyldighet och kommissionens skyldighet att skydda allmänhetens intresse i EU.
Jag lovar er att vi i morgon, och dagen därefter, kommer att lägga fram denna vision i Europeiska rådet om ett ambitiöst EU och ett EU som uppfyller sina åtaganden om solidaritet.
Utan solidaritet finns det nämligen inte någon union.
