# ID: svediakorp-gov462769
# author: Douglas Alexander, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,233
# sentences: 82
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag har alltid tyckt om dessa debatter.
Jag kommer att sakna dem, med tanke på morgonens debatt!
Om ni kommer att sakna det brittiska ordförandeskapet är kanske en helt annan fråga, med tanke på de inlägg jag har lyssnat till under en och en halv timme nu!
Jag kommer inte att ha möjlighet att ta upp varje punkt och anklagelse som har riktats till mig under de senaste timmarna, men jag ska försöka svara på några av de specifika punkter som har riktats till mig av olika ledamöter.
Hans-Gert Poettering inledde debatten med vad jag anser vara en ganska ovärdig anklagelse om att jag och ordförandeskapet hade stigit upp för sent.
Om 4.30 betraktas som för sent ber jag kammaren oreserverat om ursäkt!
Skämt åsido så har jag under de senaste 24 timmarna inte bara träffat premiärministern, finansministern och utrikesministern för att förbereda de reviderade förslagen – som ni kunde förvänta er – utan också delegationscheferna för alla de andra 24 medlemsstaterna i Europeiska unionen i London.
Så jag kan gärna diskutera hur sent vi arbetar och hur tidigt vi stiger upp på morgnarna under ansträngningarna för att säkra den uppgörelse i helgen som vi anser vara nödvändig för EU: s framtid.
När det gäller den fråga som ni tog upp, herr talman, kan jag försäkra er om att det inte var meningen att vara oartig, och det är det inte nu heller, när det gäller tidsplaneringen för de reviderade förslag som ordförandeskapet ska lägga fram senare i dag – inte minst med tanke på tidsplaneringen för denna viktiga debatt.
Först och främst kommer dessa förslag inte att vara helt nya, utan helt enkelt reviderade, och följa de principer som jag framförde i mina inledande kommentarer.
För det andra har vår premiärminister kritiserats för att av någon anledning inte vara tillgänglig för att stå till svars för detta andra förhandlingspaket.
Premiärministern kommer till Strasbourg i morgon för att föra vidare diskussioner med talmanskonferensen.
För det tredje skulle jag, trots den kritik som har riktats mot det brittiska ordförandeskapet under denna debatt, vilja svara ödmjukt att det verkligen inte finns någon anledning för ledamöterna att uttala kritik mot ordförandeskapets samarbete med parlamentet, vilket Gary Titley generöst erkände.
Mitt besök i dag är ett av över 80 besök av brittiska ministrar under det brittiska ordförandeskapet.
Martin Schulz var modig nog att erkänna vår vänskap inför parlamentet, så låt mig ytterligare äventyra hans rykte genom att säga att jag också tycker om och beundrar honom.
Låt mig svara med samma uppriktighet med vilken han tilltalade mig.
Herr Schultz!
Ni diskuterade om en sänkning av en ökning fortfarande är en ökning, och talade om vad ni kallade för ” den nya matematiken ”.
Jag vill klargöra att vad avser såväl kommissionens förslag som förslagen från det luxemburgska ordförandeskapet är ett erbjudande utan finansiering inget erbjudande alls.
Vi behöver ett avtal som förtjänar stöd, inte bara från de som spenderar pengarna utan också från de som bidrar med pengarna.
Vad gäller ” Titanic ” godtar jag att ansträngningarna för att säkra en överenskommelse mellan 25 medlemsstater i denna union är en ” titanisk ” utmaning, men jag tror att de kan sluta med en överenskommelse snarare än med en tragedi.
Vi får se om bara några dagar.
Vad gäller Graham Watsons åsikt att det är bättre att inte uppnå något avtal än att uppnå ett dåligt avtal instämmer jag verkligen just på den punkten.
Även om jag beundrar hans bildning fick hans kritik mot budgetarbetet mig snarast att tänka på att detta kanske förklarar varför liberalerna nu har stått utanför makten i Förenade kungariket sedan 1929.
Daniel Cohn-Bendit talade om ett tomrum i fråga om meriter under det brittiska ordförandeskapet.
Han kanske valde att ignorera utvecklingsagendan, som ett flertal ledamöter har talat om under dagens debatt.
Jag förvånas också över att han inte, med tanke på hans omsorg om miljön, gav Margaret Becket en eloge för hennes ihärdiga arbete på Europeiska unionens vägnar för att säkra ett avtal under en, enligt min bedömning, oerhört betydelsefull konferens om klimatförändringar i Montreal förra veckan.
Nigel Farage inledde sitt tal med att anklaga tjänstemännen i utrikesministeriet bakom mig för att vara både dugliga och ” opålitliga ”.
Jag var på väg att rycka ut till deras försvar och motbevisa denna anklagelse då en av dem bad mig säga: ja, det stämmer!
Farages inlägg innehöll både spöken från tidigare jular och Robin Hood som träffade på sheriffen av Nottingham.
Det räcker att påpeka att det vänligaste jag kan säga om just detta anförande är att det blev mer likt en saga än ett övertygande argument.
Timothy Kirkhope som, kanske som ett tecken på bristande respekt för ordförandeskapet, nu har lämnat kammaren – jag undrar om han har gått och lagt sig igen snarare än stigit upp – gjorde kanske ett av sina sista framträdanden som en del av PPE-DE-gruppen inför denna kammare.
Något av en svanesång före förvisningen till nya ovidkomligheter av den tillträdande ledaren för det konservativa partiet!
Han antydde att ordförandeskapet inte skulle ha råd med hans arvode om han skulle företräda oss.
Jag känner inte till nivån på den timtaxa som den nuvarande ledaren för det konservativa partiet i Europaparlamentet talade om, men jag hoppas verkligen att den inte är så hög, med tanke på det tal som vi hörde i morse!
Johannes Voggenhuber höll inte tillbaka utan anklagade oss för att vara omgivna av ruiner i denna fas av vårt ordförandeskap.
Sedan följde han upp anklagelsen med att antyda att ordförandeskapets förslag utformats av nationell själviskhet.
Detta är en allvarlig punkt, och jag anser att den förtjänar ett allvarligt svar.
Jag hyser absolut ingen tvekan om att om det brittiska ordförandeskapet hade gett efter för nationell själviskhet hade det varit mycket enklare för Förenade kungariket och den brittiska regeringen att inrikes välja ett tillvägagångssätt som även i fortsättningen skulle främja en omedelbar och grundläggande förändring inom exempelvis den gemensamma jordbrukspolitiken och den utvidgade unionens budget.
Det har varit en mycket mer utmanande strategi att, oaktat vår fortsatta önskan att se en mer grundläggande förändring inom unionen, ge en impuls till ett tydligt erkännande av det akuta behovet av att finna resurser för att finansiera en utvidgning, och detta förklarar grunden till de förslag som vi lade fram i början av förra veckan och de reviderade förslag som vi kommer att lägga fram senare i dag.
Bairbre de Brún talade om behovet av vidare arbete för att säkra freden i Nordirland, och jag lyssnade mycket noggrant till henne på just den punkten med hänsyn till de förslag som vi, i vår tur, ska lägga fram.
Jag vill slutligen, och kortfattat, ta upp den fråga om insyn som Gary Titley nämnde.
Jag uppmanades att informera ledamöterna av parlamentet om ytterligare framsteg under ordförandeskapet.
Jag försäkrar parlamentet att vi, inte minst på grundval av styrkan hos de åsikter som uttalats i kammaren i denna fråga, gör fortsatta ansträngningar för att öka insynen i rådet.
Vi lade fram ett dokument om alternativ förra månaden.
Det finns förslag som nu har diskuterats i både Coreper I och Coreper II, och vi fortsätter att hoppas på att rådet ska anta slutsatser om den viktiga frågan om insyn denna månad.
De flesta ledamöterna av parlamentet riktade dock sina inlägg mot den viktiga frågan om framtida finansiering.
Låt de som kritiserar våra förslag i dag stanna upp, om så bara för ett ögonblick, och reflektera över vad vi alla, men i synnerhet de nya medlemsstaterna, som ett flertal ledamöter har talat om, kan förlora.
Jag talar för ett ögonblick som minister i Förenade kungariket snarare än på ordförandeskapets vägnar när jag betonar att vi är villiga att betala vår beskärda del av budgeten, men inte än vår beskärda del.
I juni ombads vi betala ett extra nettobidrag på 20 miljarder euro eller mer utöver de 50 miljarder euro som vi redan skulle betala, eller, för att formulera det på ett annat sätt, betala ett nettobidrag på omkring en tredjedel mer än Frankrike som en andel av bruttonationalinkomsten.
Jag vill alltså vara klar och tydlig på den här punkten: det var inte rättvist då, och det är inte rättvist nu.
Vi accepterade det inte då, och vi kommer inte att acceptera det den här veckan och inte heller nästa år.
I stället tänker vi för första gången under vårt 30 år långa medlemskap i denna europeiska union – 30 år under vilka vi alltid har varit en nettobidragsgivare till unionen – och efter att i åratal ha betalat mycket mer än andra länder med samma nivåer av välstånd, lämna ett bidrag i ungefärlig paritet med länder av samma storlek, som Frankrike och Italien.
Vi anser att det är öppet och ytterst rättvist.
Andra har i denna betydelsefulla debatt, åtminstone kortfattat, nämnt den här veckans andra viktiga händelse: WTO: s ministermöte som för närvarande äger rum i Hongkong.
Ett globalt orienterat Europa är också ett Europa som tar sitt ansvar att hantera global fattigdom på allvar, och jag ger återigen en eloge till ett antal ledamöter av parlamentet som har uppmärksammat oss på detta under morgonen.
Till följd av unionens beslut tidigare i år att 2010 på ett effektivt sätt ha fördubblat nivån på utvecklingsbistånd måste den ta ledningen i säkrandet av ett verkligt ambitiöst resultat av WTO: s nuvarande handelsrunda.
Vi har möjlighet att skapa ett mer rättvist globalt handelssystem som skulle bidra till att hundratals miljoner människor kunde ta sig ur fattigdomen.
Detta är inte ett nollsummespel.
Ett mer rättvist globalt handelssystem kan också bli en sporre för de reformer som denna union behöver om den ska stärka sin konkurrenskraft och fullfölja sina löften om social rättvisa.
Vi behöver ett resultat av rundan, vare sig det kommer i Hongkong eller, faktiskt, under de månader och år som följer, som alltså gynnar de fattiga i världen och sysselsättningen i Europa.
Jag vill avsluta mitt inlägg i dagens debatt med att föra våra tankar tillbaka till juli, då vi övertog ordförandeskapet.
Ett flertal ledamöter har hänvisat till det tal som vår premiärminister höll då.
Men låt oss också komma ihåg inom vilken ram det talet hölls, alldeles efter det att den europeiska konstitutionen hade förkastats i såväl Frankrike som Nederländerna.
Det har hållits många debatter om den exakta innebörden av dessa två omröstningar.
Vad, om någonting, var fel med själva utkastet till konstitutionen?
Vad sa Europas medborgare till oss om det sätt som de vill att Europeiska unionen ska styras på?
Jag skulle hålla med den kommentator som sa att det vi såg i juni inte bara var ett förkastande av texten utan också av innehållet.
Människorna i Frankrike och Nederländerna hade inte djupt rotade invändningar mot ett specifikt stycke eller en klausul i utkastet till konstitutionen.
Det vi framför allt borde fråga oss i dag och under detta möte med Europeiska rådet och det som EU-medborgarna frågade sig är vad Europeiska unionen tillhandahöll dem.
De var inte tillräckligt säkra på det mervärde konstitutionen skulle tillföra.
De visste inte tillräckligt om de beslut som gemenskapen fattat, och de litade inte på att EU: s politiker skulle hålla rätt kurs.
Människor var osäkra på den globala förändringens krafter i vidare bemärkelse, på de ekonomiska utmaningar som Europa står inför och vad dessa skulle kunna innebära för dem och för deras familjer.
Vem kan klandra dem i en tid då en av tio medborgare i EU är arbetslös, då en av tjugo är långtidsarbetslös?
Det är de som tror starkt på social rättvisa som måste ställa frågan hur Europeiska unionen ska kunna bli en del av lösningen på denna utmaning.
Jag anser inte att svaret på människors rättmätiga oro inför förändring är att vända sig inåt, att fly in i en politik som baseras på oro och, faktiskt, en ekonomi som grundas på protektionism.
Det är ingen lösning, och det ger inte heller, enligt min uppfattning, något hopp.
Om vi ska kunna möta den här tidens utmaningar måste vi vända oss utåt med optimism och beslutsamhet och bli ett globalt orienterat Europa.
Detta är vad som måste inspirera oss under de kommande dagarna.
Jag kan försäkra er att jag i min tur kommer att vidarebefordra de kommentarer som jag har fått under morgonens debatt till premiärministern och till andra medlemmar av vår regering före hans besök här i Strasbourg i morgon.
Jag kan försäkra er om att vi kommer att anstränga oss till det yttersta under de kritiska dagar och timmar som ligger framför oss.
