# ID: svediakorp-gov462766
# author: Konstantinos Hatzidakis (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Om någon skulle vilja sätta en rubrik för de åsikter som vissa medlemsstater har uttryckt i rådet skulle den nog bli: ” Hur vi kan få mer EU för mindre pengar ”.
Som jag ser det är detta helt enkelt omöjligt.
Jag anser att det finns många motsägelser i de diskussioner som förs i rådet och i förslagen från det brittiska ordförandeskapet.
I debatten finns det en enorm motsägelse mellan ord och ambitioner å ena sidan, och det faktum att vi bara ger 2,5 procent av de offentliga utgifterna i de 25 medlemsstaterna till gemenskapsbudgeten å andra sidan.
På liknande sätt är det många medlemsstater som i debatten betonar hur mycket de själva bidrar med till gemenskapsbudgeten.
Men samma medlemsstater glömmer bort vilka nettobidrag de får via den inre marknaden och strukturfonderna, eftersom en betydande del av strukturfondernas budget letar sig tillbaka till dessa medlemsstater på olika sätt som alla känner till och som jag inte behöver analysera.
Därtill diskuteras jordbrukarna.
Om man någonsin ser över den gemensamma jordbrukspolitiken föreslår jag det brittiska ordförandeskapet att vi börjar med de storskaliga jordbruken som får större delen av stödet, snarare än de fattiga jordbrukarna i söder, om vi vill att den gemensamma jordbrukspolitiken ska få ett socialt innehåll.
Under alla omständigheter vill jag som samordnare för sammanhållningspolitiken för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater säga att parlamentet har uttryckt sin åsikt.
En åsikt som ger stöd för en trovärdig sammanhållningsbudget, för en sammanhållningspolitik som inte är tudelad och som förvaltas effektivt.
Parlamentet kommer inte att sitta tyst, parlamentet är inte berett att godkänna varje överenskommelse i rådet, varje beslut som fattas nästa vecka, utan vi är här för att kämpa in i det sista för sammanhållningspolitiken och vi kommer att utöva alla våra rättigheter.
