# ID: svediakorp-gov462763
# author: Jacek Emil Saryusz-Wolski (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 433
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
EU behöver en budget, men inte till varje pris.
Kommissionens förslag var optimalt och i enlighet med åtagandena vid Europeiska rådet i Edinburgh 1992.
Minns ni de 1,27 procenten av BNI från Edinburgh?
Europaparlamentets större budget är realistisk när det gäller att skydda avgörande områden för EU: s prioriteringar.
Parlamentet vill frigöra de nya medlemsstaternas dynamik och använda den till fördel för hela unionens ekonomi.
Vi bör inte, som under det förödmjukande brittiska förslaget, straffa dem och knuffa in dem i ett andra klassens medlemskap.
Redan det luxemburgska förslaget var otillräckligt och på gränsen till oacceptabelt.
Det brittiska förslaget har redan överskridit gränsen när det gäller den totala nivån av åtaganden och den oacceptabla minskningen av finansiering av de fattigaste medlemsstaterna.
Det är bättre att inte nå ett avtal alls än att nå ett avtal som motsäger själva principen i den europeiska integrationen.
Budgeten handlar inte bara om siffror.
Den handlar också om principer och politiska val.
Att minska budgeten när gemenskapen är större och har nya uppgifter strider mot logik och sunt förnuft.
Det innebär en amputering av EU: s politik, bit för bit: en riktig salamitaktik.
Budgeten handlar om solidaritet, sammanhållning och konkurrenskraften hos en utvidgad union, inte om välgörenhet.
Vi vill inte ha välgörenhet.
Vi är inte tiggare.
Vi vill ha tillbaka våra pengar.
Men även ur en revisors synvinkel strider förslaget mot god affärspraxis.
Nya medlemsstater öppnade sina marknader och åtog sig att tillämpa höga och dyra EU-normer.
Att leva upp till överföringar på 4 procent av BNI var ett berättigat krav som grundas på ett politiskt löfte.
Att minska det stödet i dag är att bryta kontraktet.
Parlamentet bör visa självrespekt och förhindra urholkningen av EU i namn av den omöjliga och destruktiva doktrinen ” mer Europa för mindre pengar ”.
Det främsta upphovet till denna doktrin är budgetförslaget om 1 procent, den berömda ” skrivelsen från de sex grundarstaterna ”: förslaget om att skapa ett ” mini-EU ”, för att använda ordförande José Manuel Barrosos ord.
Filosofin om 1 procent innebär för gemenskapen och leder den i fällan att göra.
När det är ledarskapskris – och det är det – borde Europaparlamentet ta ledningen och ansvaret tillsammans med Europeiska kommissionen och inlägga veto mot rådets förslag om det luxemburgska förslaget ska ha någon mening.
Jag önskar det avgående brittiska ordförandeskapet lycka till och god jul.
