# ID: svediakorp-gov462758
# author: Armando Dionisi (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 336
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr minister, herr ordförande José Manuel Barroso, mina damer och herrar!
Det stundande mötet i Europeiska rådet innebär ett avgörande skede i den svåra processen med att bygga unionen.
En överenskommelse om budgetplanen skulle återupprätta säkerheten i våra politiska åtgärder och förtroendet för integrationsprocessen, medan ett misslyckande skulle utlösa en allvarlig politisk kris.
Behovet av en överenskommelse bör emellertid inte förväxlas med villighet att acceptera vilken kompromiss som helst.
I sitt öppningsanförande här i parlamentet utlovade Tony Blair ett återupplivande av EU och omfattande budgetmässiga förändringar.
I dag är vi tyvärr tvungna att acceptera att förslaget är blygsamt och återhållet.
Förslaget från Jean-Claude Juncker att minska utgifterna till 871 miljarder euro var en kompromiss som var svår att acceptera, men förslaget om en ytterligare sänkning till 846 miljarder euro, med betydande nedskärningar inom sammanhållningspolitiken för de nya medlemsstaterna och inom landsbygdens utveckling, är oacceptabelt.
Jag vill också påpeka att det bidrag som krävs av Italien är större än både Frankrikes och Förenade kungarikets bidrag.
Det skulle följaktligen bli de fattiga regionerna i de gamla medlemsstaterna som straffades, medan förmånerna till de länder som vill ha en reducerad budget skulle förbli så gott som oberörda.
En lösning av det slaget strider mot allt det som den brittiske premiärministern framförde och kan inte godtas av parlamentet.
Det enda sättet att undvika att en åtstramning drabbar våra länder och ge ny kraft till EU är att nå en ambitiös överenskommelse som kombinerar konkurrenskraft och sammanhållning, solidaritet och förnyelse.
Sammanfattningsvis vill jag citera en framtidens man: Alcide De Gasperi, som vi mindes i går.
För att ena Europa är vi tvungna att göra oss av med en stor mängd förmåner, klenmod och förbittringar.
För att EU ska finnas kvar på agendan är vi tvungna att tala högre, skriva och insistera, och inte för ett ögonblick ta paus från detta.
