# ID: svediakorp-gov462751
# author: Jean-Marie Le Pen (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 304
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Europeiska rådets möte i Bryssel, som ägna åt budget- och skatterelaterade frågor, är ytterst viktigt.
Förenade kungariket, personifierat av socialisten Tony Blair, lade fram sitt förslag till budgetplan för perioden 2007 – 2013 bara tio dagar före Europeiska rådets möte, så att de övriga länderna inte skulle kunna komma med motförslag.
Som de sluga taktiker de är gick britterna dessutom så långt att de irriterade sina vänner – länderna från Öst – medan de behandlade sina motståndare – Frankrike och Tyskland – med silkesvantar, praktiskt taget utan att beröra den egna budgetrabatten.
Allt de behöver göra är att låtsas komma med eftergifter för att uppnå en överenskommelse i rådet, som knappast är benäget att återvända till denna fråga under det österrikiska ordförandeskapet.
Den stora förloraren kommer med största sannolikhet att bli Frankrike, som förmodligen får fortsätta att finansiera den brittiska checken.
Frankrike kommer också att få se sitt bidrag till gemenskapsbudgeten skjuta i höjden med anledning av utvidgningen, samtidigt som landet får mindre tillbaka på grund av den reducerade budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det andra debattämnet handlar om den sänkta momsen på arbetsintensiva tjänster.
Det är förbluffande att skatt på verksamhet som restaurangrörelse eller renovering av byggnader, som inte har några som helst negativa effekter för den inre marknaden, ska debatteras på EU-nivå och kräva enhällighet.
Jacques Chirac borde ha haft i åtanke att det inte längre existerade suveränitet på skatteområdet när han utfärdade löften till arbetstagare inom restaurangnäringen som han inte kunde uppfylla.
Det må vara hur som helst med den saken, men besluten från Bryssel kommer att vara bindande för Frankrike under många år framåt, och bidra lite mer till vårt lands tragiska skuld.
