# ID: svediakorp-gov462745
# author: Bárbara Dührkop Dührkop (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 598
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag beklagar att rådets ordförandeskap har kommit hit utan att ha något att säga.
Jag vill emellertid framföra följande kommentarer och ställa följande frågor för att se om rådet kan klargöra saker och ting.
För det första, i ingressen till rådets förslag av den 5 december 2005 anges att budgetplanen måste tillhandahålla de ekonomiska resurser som behövs för att möta EU: s interna och externa utmaningar.
Anser ni verkligen att de utmaningar som unionen står inför kan bemötas med allt färre resurser?
För det andra har ni – även om ni inte är de enda – skällt och gormat på den gemensamma jordbrukspolitiken, ibland på goda grunder men också på grund av demagogi, men när allt kommer omkring fortsätter ni att skära ned på den känsligaste delen av den gemensamma jordbrukspolitiken, nämligen den som har avsatts för landsbygdens utveckling: jordbruksutgifternas mest moderna, rationella och motiverade del.
För det tredje stödde vi alla den brittiske premiärministern när han här i parlamentet sa att han ville ha en modern budget för EU, och vi hoppades att detta skulle omfatta ökade anslag för att skapa detta framstående EU.
Är denna förhoppning förgäves?
Kommer ni att ändra ert ursprungliga förslag som innebar en 40-procentig minskning för kommissionens del?
För det fjärde, gemenskapsbudgetens ” fula ankunge ”: de externa åtgärderna.
Samtliga utrikesministrar utfärdar ideligen löften med anknytning till utvecklingsländernas behov, eller lovar att ge bistånd efter naturkatastrofer eller efter mindre naturliga katastrofer, såsom hunger.
Men sedan följer som alltid nedskärningar.
Detta innebär att vissa människor kommer att få det som vi tar från andra.
För det femte har ni erkänt att det inte gick att nå en överenskommelse i juni i fjol, på grund av att budgetplanen var alltför generös.
Kommer ni att fortsätta att lyssna till de av era kolleger som anser att ju mindre EU: s budget är desto bättre?
Tyvärr är många länder nöjda med att EU: s budget minskar för varje år; vissa länder ansåg till och med att det var det enda positiva inslaget i ert första förslag.
Kommer idén om att försöka sakta ner den europeiska integrationen med hjälp av filosofin ” mindre EU med en mindre budget ” att slutligen segra i rådet?
Jag vill emellertid tydligt klargöra att vi i parlamentet vill fortsätta med den europeiska integrationen.
Vi anser inte att vi har gått för långt och att det hädanefter skulle vara bättre om varje land skötte sig på egen hand.
Detta utgör den stora skillnaden mellan rådet och parlamentet, och det kommer inte att handla om några miljoner euro hit eller dit.
Utifrån den budgetplan som Europeiska rådet lägger fram kommer vi att bedöma hur långt vi kan nå.
För det sjätte, när det gäller den kontroversiella frågan om unionens inkomster eller egna medel, har vi förstått att ni endast har varit beredd att föreslå en rad fuskverk för att tillfredsställa de av era kolleger som vill rasera gemenskapsbudgeten.
Vill ni att vi ska återgå till nationella bidrag?
Slutligen har parlamentet, nu när unionens system för egna medel angrips, endast rätt att protestera enligt fördragen; inte desto mindre bör ni vara förvissade om att budgetplanens blotta existens är beroende av parlamentet.
Glöm inte det, och var inte alltför säkra på att vi kommer att göra allt det som rådet ber oss om.
