# ID: svediakorp-gov462736
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,384
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Tiden har kommit för oss att tala ut med rådets brittiska ordförandeskap.
Det är dags för oss att ge oss i kast med Europeiska rådets politik.
Som José Manuel Barroso skrev i sin skrivelse till rådet, som Hans-Gert Poettering hänvisade till: ” Vi behöver en stark och effektiv Europeiska union, och jag är beredd att kämpa för en. ”
Nyligen hade jag ett intressant telefonsamtal med José Manuel Barroso.
Efter att ha läst en intervju med honom i och tyckt om vad jag läste, ringde jag upp honom och sa: ” Det var en bra intervju, det var ett nöje att läsa den. ”
Jag måste medge att hans svar per telefon var ganska tvärt.
Han sa: ” När ni vill kritisera mig skriver ni det i en tidning, men när ni har något bra att säga om mig ringer ni upp mig.
Varför inte ge mig ett offentligt erkännande? ”
Herr kommissionsordförande, det är det jag gör nu.
Det är helt rätt – kämpa på!
En överväldigande majoritet i parlamentet stöder er hållning och motsätter sig den linje som vi just har hört att rådet har tagit.
Rådets linje kommer inte att föra EU framåt eller främja sammanhållning utan kommer att leda till mindre solidaritet.
Det kommer inte parlamentet att acceptera utan motstånd!
Jag skulle vilja återkomma till vad Douglas Alexander sa till parlamentet.
Han hänvisade till vad rådets ordförande sa för sex månader sedan.
Han hade fullständigt rätt i vad han sa, och vi hörde alla honom säga det.
Han sa något viktigt som Douglas Alexander inte nämnde, och därför ska jag göra det.
Han sa att om det råder kris i EU: s institutioner så är det på grund av att det finns en brist på starkt ledarskap inom EU.
Fem och en halv månad senare, herr rådsordförande, får jag intrycket att detta fortfarande är fallet, och låt mig säga er vilket intryck min grupp får: vilket land det än är som innehar ordförandeskapet – inte endast britterna – så säger rådsordförandena alltid samma sak.
Vi uppmanas alltid att inte tala för högt om EU, att inte försvara EU alltför mycket, eftersom det förargar folk.
Det är klart att om stats- och regeringscheferna konstant talar illa om EU, så bör de inte vara förvånade när EU: s folk får uppfattningen att deras stats- eller regeringschefer har rätt.
Det tillstånd i rådet som ni beklagar har ni själva åstadkommit.
För att gå rakt på sak, vi har helt enkelt fått nog.
Så här kan det inte fortsätta.
Det finns ingen kris inom EU: s institutioner i allmänhet.
Parlamentet handlar och fattar beslut.
Det kanske inte alltid är de rätta besluten, men låt mig ta ett exempel: för några dagar sedan kom vi fram till en mycket bra kompromiss om kemikaliepolitiken.
Det var Europaparlamentet i handling.
Kommissionen handlar, kanske inte alltid på rätt sätt, men den handlar, den är aktiv.
De enda i EU som befinner sig i ett konstant tillstånd av oenighet är medlemmarna i rådet, stats- och regeringscheferna, och situationen är nu så kritisk att de inte ens kan komma överens om sin egen arbetsplan utan att vara rädda för ett veto.
Om det finns en kris inom EU, då är det framför allt en kris inom Europeiska rådet, och jag hoppas att detta inte kommer att upprepas det här veckoslutet.
För femtio eller sextio år sedan framkallade det europeiska projektet knappast någon entusiasm från hela Europas folk.
Jag föddes där Tysklands, Nederländernas och Belgiens gränser möts.
För 60 år sedan, när Paul-Henri Spaak eller Nederländernas premiärminister eller Luxemburgs regeringschef kom dit och sa att tyskarna fick mer stöd från Marshallplanen, att vi måste återuppbygga landet och upprätta Europeiska kol- och stålgemenskapen, då tror jag inte att hela Luxemburgs, Belgiens, Nederländernas och Frankrikes befolkning brast ut i applåder.
De sa också: ” Va?
Det där gänget på andra sidan var här alldeles nyss och förstörde vårt land och dödade miljontals människor, och nu ska de få mer pengar? ”
Och personer i regeringsposition sa: ” Om ni vill ha fred i Europa så måste ni ha integration.
Det är den enda vägen, och det är den vägen vi tar, för vi är övertygade om att det är den rätta. ”
Det är därför vi kallar dem statsmän och uppkallar byggnader efter dem.
Det har definitivt funnits tider när Europa har styrts av statsmän, men jag får intrycket att det nu styrs av affärsmän vars enda intresse är att fundera ut hur mycket de kan tjäna på projektet.
Det är det som gör EU-toppmötet det här veckoslutet så viktigt.
Det handlar inte bara om att sälja in EU: s nya matematik, för jag har nu lärt mig att det finns något som heter ny matematik, enligt vilken en minskad ökning är samma sak som en minskning.
Det är faktiskt fel.
Att öka den brittiska rabatten en aning är inte samma sak som att minska den.
Det är absolut inget sätt att nå en överenskommelse.
Vad som verkligen behövs är i stället ett försök att sätta EU: s verkliga behov i en budgetram.
På tal om budgetramar, låt mig säga att min kollega Ralf Walter alltid gör ett utmärkt jobb med att analysera det som presenteras för oss.
I parlamentets förslag, som läggs fram i Bögebetänkandet, får jordbrukspolitiken en andel på 40 procent i budgetplanen under de kommande sju åren.
Det brittiska förslaget ger den 44 procent.
Våra förslag är mer uppdaterade än det som rådet nu har lagt fram.
Om vi talar om modern politik, så är åtminstone detta tydligt.
Av personlig uppskattning för rådets brittiska ordförandeskap, eftersom Labourledamöterna är mina vänner och eftersom jag uppskattar dig mycket, Douglas, kommer jag nu att göra något jag vanligtvis inte gör och tala engelska:
För att undvika missförstånd kommer jag nu att tala engelska.
För sex månader sedan, herr Alexander, applåderade vi alla då rådsordföranden framförde sin vision om reform, inklusive stora investeringar i forskning, utbildning och en högteknologisk framtid för unionen, och ni upprepade den i dag.
Då jag förberedde mitt inlägg i dag mindes jag vad jag lärt mig i skolan om Förenade kungariket: den 10 april 1912 var datumet för ett annat införande av en högteknologisk framtid för Europa.
Massorna applåderade entusiastiskt, liksom de gjorde då Tony Blair talade här för fem månader sedan.
De applåderade entusiastiskt då symbolen för den högteknologiska framtiden avseglade från Southampton.
Denna symbol var givetvis ” Titanic ”.
I dag befinner vi oss på ” Skeppet det brittiska ordförandeskapet ”.
Kaptenen är inte Edward John Smith utan Anthony Charles Lynton Blair.
Vår kapten har en stor fördel framför stackars Smith.
Isberget finns rakt framför honom, men han har fortfarande tid att undvika det.
För att undvika det här isberget, herr Alexander, måste ni segla i riktning mot Bögebetänkandet.
För att vara helt tydlig ska jag ge er våra isbergskoordinater: Böge.
Absolut inte 1,03 procent.
Det är isbergets mitt.
Segla inte i denna riktning, för då kommer ” Skeppet det brittiska ordförandeskapet ” och dess besättning att gå förlorade.
Välj en annan riktning, och gör det omedelbart.
Jag hoppas verkligen att kapten Blair kommer att ha undvikit isberget i slutet av veckan och styrt det brittiska ordförandeskapet säkert i hamn med en tryggad ekonomisk framtid för Europeiska unionen.
Det är vad jag skulle vilja se, herr Alexander.
Då kommer det brittiska ordförandeskapet att vara en framgång.
I annat fall kommer vi att misslyckas helt och hållet i Europa.
