# ID: svediakorp-gov462733
# author: Douglas Alexander, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,402
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att be ledamöterna om ursäkt för att min ankomst hit från flygplatsen i morse var något försenad.
Låt mig också försäkra parlamentet att jag har lyssnat mycket uppmärksamt till det uttalande som vi nyss hört av kommissionens ordförande, och jag ser fram emot ledamöternas bidrag till denna viktiga och lägliga debatt som vi har här i dag, före Europeiska rådets möte.
Mötet med Europeiska rådet i Bryssel denna vecka äger rum i slutet av ett för Europeiska unionen stormigt år.
Det har varit ett år under vilket väljarna i Frankrike och Nederländerna avvisat utkastet till konstitutionsfördrag, ett år då nödvändigheten för Europa att möta verkligheten i en globaliserad ekonomi blivit tydligare än någonsin, och, tragiskt nog, ett år då terrorismen återigen har slagit till på gator och tåg i en europeisk huvudstad.
Men Europa har svarat.
Vi har utvecklat en tydligare betydelse av vårt gemensamma svar på globaliseringen.
Vi har visat idel beslutsamhet inför terrorismen, vilket Martin Schulz har varit generös nog att erkänna i tidigare debatter här i kammaren, vilket på nytt har bekräftat styrkan i vår solidaritet, våra demokratiska värden och vår gemensamma föresats att se dessa värden segra.
Vi har hävdat EU: s i sanning globala roll och ansvar, vare sig det varit i New York, i Montreal i förra veckan, Gazaremsan eller i Aceh, Indonesien.
Förenade kungariket har verkligen varit stolt över att inneha ordförandeskapet för rådet under dessa senaste sex månader.
Låt mig vid detta tillfälle föra till protokollet vår tacksamhet till ledamöterna av parlamentet för den samarbetsvilja de har visat i fråga om den utmanande men delade dagordning vi stått inför.
Den huvudsakliga uppgift som Europeiska rådet står inför den här veckan är den såväl nödvändiga som lämpliga uppgiften att enas om Europeiska unionens budgetplan för 2007 – 2013, vilken var föremål för de flesta av kommissionsordförandens kommentarer nu under förmiddagen.
Det har alltid varit en av de huvudsakliga utmaningarna för vårt ordförandeskap.
Efter misslyckandet med att nå en politisk överenskommelse i juni förra året lyssnade vi till kraven från dem som, inte minst i de nya medlemsstaterna, betonade betydelsen av en överenskommelse inom Europeiska rådet under det här året, och vi har arbetat länge och hårt för att uppnå en sådan.
De förslag som vi lade fram på måndagen i förra veckan, som diskuterades av utrikesministrarna först vid de informella överläggningarna i förra veckan och sedan återigen kort vid rådet (allmänna frågor) den här veckan, är en utmaning för medlemsstaterna – det erkänner jag – och det kommer de reviderade förslagen som vi lägger fram senare i dag också att vara.
Dessa reviderade förslag kommer också att vara realistiska, mot bakgrund av den budgetsituation som de flesta medlemsstaterna nu fungerar i nationellt.
Jag ska vara uppriktig: utrymmet för förhandling är litet.
Vi är, utifrån våra grundliga samråd med andra medlemsstater, inklusive på statschefsnivå under den senaste veckan, då ett antal statschefer kom till London och det förekom en rad bilaterala kontakter utanför London, fortfarande övertygade om att dessa förslag är den bästa och enda grunden för en överenskommelse inom rådet och efterföljande diskussion med parlamentet.
De är ett viktigt och nödvändigt steg mot en modern reformbudget som passar 2000-talets ändamål, som vår premiärminister talade så uttrycksfullt om i Europaparlamentet strax före det brittiska ordförandeskapet.
Den granskning vi har föreslagit av alla gemenskapsutgifter under 2008 och 2009 ger oss en möjlighet att bedöma de globala och inhemska utmaningar som gemenskapen står inför, var och hur gemenskapsåtgärder och utgifter bäst kan ge mervärde till nationella och regionala insatser, och hur de resurser som ska bära upp dessa utgifter lämpligast kan hittas.
Det är en betydelsefull möjlighet för oss alla, för parlamentet, för rådet och kommissionen och för våra europeiska medborgare, att överväga hur vi bäst kan fortsätta.
Mitt ibland all debatt i press och medier måste vi fokusera på det ansenliga pris vi har framför oss: en budget som innebär en grundläggande förändring i utgifter vad gäller de nya medlemsstaterna.
Dessa mottar 260 miljarder euro under de sju kommande åren, 2 500 euro för varje man, kvinna och barn.
Den ekonomiska dynamiken hos dessa nya medlemsstater är verkligen redan en inspirationskälla för oss alla.
Den nya flexibilitet som vi har föreslagit för strukturfonderna och sammanhållningsfonden bör säkerställa att fler av anslagen till nya medlemsstater kan användas och att varje euro som engageras i medlemsstaterna, deras regioner och deras städer kan få större effekt.
Detta kommer att medföra större förbättringar inom den infrastruktur och det kunnande som alla länder i gemenskapen behöver om den ska kunna möta utmaningen från den globala ekonomin och tillhandahålla den sociala rättvisa som alla våra medborgare med rätta kräver.
Den framtida finansieringen står i centrum för mötet med Europeiska rådet den här veckan, men den är inte den enda frågan, så jag vill kort beröra andra punkter som ska diskuteras av våra regeringschefer den här veckan.
Först har vi uppföljningen av det informella rådsmötet för regeringschefer på Hampton Court i oktober.
Under toppmötet enades vi om att göra mer konkreta framsteg på en rad nyckelområden: en ökning av forskning och utveckling med upprättandet av ett europeiskt forskningsråd, en förbättring av våra universitet och deras förbindelser med näringslivet, skapa en mer konkurrenskraftig energimarknad, undersöka hur invandring kan ge vår ekonomi ett uppsving, hur vi kan använda en mer omfattande barnomsorg med bättre kvalitet för att ge människor en mer rättvis balans mellan arbete och familjeliv, hur vi kan omskola arbetare till att möta de globala utmaningarna och hur vi kan stärka Europas plats i världen och vår kollektiva säkerhet.
Ordförande José Manuel Barroso och den höga representanten Javier Solana kommer att rapportera om de framsteg som görs och om nästa steg till regeringscheferna.
Låt mig ge mitt erkännande åt det arbete de redan har utfört och det nära samarbete de har erbjudit i fråga om dessa och många andra frågor under vårt ordförandeskap.
Den andra frågan gäller den ekonomiska reformen.
Här fortsätter vi vårt nära samarbete med kommissionen i drivandet av strategin för sysselsättning och tillväxt i Europa.
Detta har gett resultat under de senaste månaderna genom inrättandet av nationella reformprogram inom ramen för Lissabonstrategin som innebär en framsynt dagordning för reformer för varje medlemsstat.
Vid toppmötet kommer dessa framsteg att välkomnas, liksom de betydelsefulla framsteg som redan gjorts i fråga om bättre lagstiftning.
Det innefattar en förenkling av Europeiska unionens lagstiftning, för såväl medborgare som europeiska företag, och en betoning av vårt gemensamma ansvar från rådets, kommissionens och parlamentets sida när det gäller att minska onödiga administrativa bördor.
För det tredje kommer vi att anta en EU-omfattande strategi för kampen mot terrorism, där vi skapar en tydlig och sammanhängande ram för Europeiska unionens arbete i kampen mot terrorism och fastställer konkreta handlingsmål.
Denna strategi förstärker Europeiska unionens arbete för att hindra människor att ansluta sig till terroristverksamhet.
Vi kommer att anta en handlingsplan för att hantera radikalisering och rekrytering av terrororganisationer.
Den kommer att fungera som ett ytterligare skydd för Europeiska unionens medborgare och infrastruktur.
Vi kommer att upprätta ett program som syftar till att skydda viktig infrastruktur i hela Europa från terrorattacker.
Detta förbättrar Europeiska unionens möjlighet att splittra terroristerna och deras terrornätverk, och i synnerhet att bekämpa finansieringen av terrorism.
Med den här strategin kan EU lättare bygga upp förmågan att svara på en terrorattack, genom en förbättring av krishanteringsförmågan och -samordningen.
Rådet hoppas att vi då kommer att ha nått en överenskommelse om åtgärder för bevarande av uppgifter, vilket vi har arbetat mycket nära och effektivt på tillsammans med parlamentet under de senaste dagarna och månaderna.
Vid toppmötet kommer vidare ett globalt tillvägagångssätt i fråga om invandring att fastställas.
För detta tillvägagångssätt har man dragit lärdom av de senaste månadernas händelser och erhållit kunskap genom de diskussioner som vi förde här under plenardebatten i oktober.
Vi fokuserar på problemen i Afrika och Medelhavsområdet, men utesluter inte det betydelsefulla och nödvändiga samarbete med andra regioner som måste främjas.
Vi identifierar prioriterade åtgärder som unionen bör vidta för att på ett bättre sätt kunna hjälpa ursprungsländerna och transitländerna att hantera invandringen bättre och att bekämpa olaglig invandring.
För det femte vill jag framhäva den regelbundna rapporten till rådet om EU: s säkerhets- och försvarspolitik.
I denna rapport kommer den stora betydelse som våra uppdrag redan har på plats att registreras, inklusive de två senaste uppdragen: i Aceh – vårt första uppdrag i Asien – och vid gränsövergången Rafah i Gaza, ett praktiskt uttryck för unionens mångåriga engagemang i det palestinska folkets liv och friheter.
Europeiska rådet förväntas också anta en övergripande förklaring i fråga om denna del av världen – Mellanöstern.
Detta kommer att förnya vårt engagemang för ett säkert, framgångsrikt och fredligt Mellanöstern, liksom våra ansträngningar att stödja politiska, sociala och ekonomiska reformer inom detta område.
Förklaringen kommer att återspegla vad Europeiska unionen har uppnått under vårt ordförandeskap: det allra första Euromed-toppmötet i november, där programmet för våra framtida förbindelser med våra grannar i södra Medelhavsregionen fastställdes, stödet för tillbakadragandet från Gaza genom uppbyggandet av en palestinsk institutionell kapacitet och säkerhetskapacitet och inledandet av EU: s delegation för gränsbistånd till Rafah, och ett ökat engagemang från EU: s sida i Irak.
Men den kommer också att fastställa de utmaningar som vi även i fortsättningen står inför inom denna region: strävan efter fred mellan Israel och dess grannar, de politiska processerna inom Irak och Libanon, Irans kärnvapenprogram – en fråga som vi har diskuterat här i kammaren – och förhindrandet av stöd till grupper som brukar våld.
Låt mig bara göra ett uppehåll här för att notera att ordförandeskapet har varit tydligt i sitt fördömande av de uttalanden av Irans president Mahmoud Ahmadinejad som rör Israel, som för det första gick ut på att Israel borde ” utraderas från världskartan ” och för det andra att förneka förintelsen och kräva att Israel ska förflyttas till Europa.
Dessa uttalanden är fullständigt oacceptabla, och vi fördömer dem oförbehållsamt.
De hör inte hemma i en civiliserad politisk debatt.
Slutligen kommer stats- och regeringscheferna också att anta en omfattande global strategi för Afrika, i vilken man tar itu med fred och säkerhet, styrelsesätt, regional integration, handel och utvecklingsbistånd.
Man kommer att omprioritera unionens förbindelser med Afrika till att omfatta hela kontinenten.
Det kommer att utgöra en passande avslutning på ett år under vilket denna kontinent har intagit en central plats i Europeiska unionen och internationellt, och under vilket vi inom hela EU har upplevt ovanligt populära uppmaningar om förändring och om att förpassa fattigdomen till historien.
Överenskommelsen inom EU om utveckling är det andra ämnet i dagens debatt.
Det är rätt att vi bör återgå till ämnet utveckling när vi närmar oss slutet av detta år och slutet av detta ordförandeskap.
Under årets gång har Europeiska unionen – som redan är den största tillhandahållaren av globalt bistånd – återigen visat prov på den ledande roll som man spelar på detta område.
Europeiska unionen angav tonen för toppmötet för utvärdering av millenniemålen med åtagandet från världens ministrar för utvecklingsfrågor att öka biståndet i juni, ett beslut som sedan ratificerades av Ekofin.
Vi får emellertid inte vila på våra lagrar nu, vilket överenskommelsen om utveckling visar: vi ska inte bara spendera pengarna, utan också spendera dem väl.
I denna trepartsdeklaration fastställs de krav och principer som EU ska följa i sina insatser för utvecklingssamarbete.
Den första delen utgörs av en politisk förklaring där gemensamma mål, principer och metoder fastställs för utvecklingssamarbetet på både medlemsstatsnivå och gemenskapsnivå.
I den andra delen beskrivs processen för genomförandet av utvecklingsbistånd på gemenskapsnivå.
Rådet och kommissionen nådde en överenskommelse den 22 november, efter utförliga diskussioner mellan alla berörda EU-institutioner och efter samråd med andra nyckelaktörer, inklusive det civila samhället i Europa.
Vi hoppas att parlamentet kommer att gå med på detta i dag, så att det kan bli en äkta gemensam trepartsdeklaration.
Ordförandeskapet skulle särskilt vilja tacka föredraganden Anders Wijkman för hans berömliga ansträngningar för att säkerställa parlamentets väsentliga och konstruktiva insatser i denna viktiga text.
Denna överenskommelse skulle innebära en första gemensam strategi för utveckling från Europeiska unionens sida, och den skulle vägleda gemenskapens och alla 25 medlemsstaternas handlingar.
I överenskommelsen fokuseras det helt och hållet på fattigdomsbekämpning för att bidra till att uppnå millennieutvecklingsmålen, på partnerländers ägande, på att säkerställa att vi tillhandahåller ett mer effektivt bistånd och på gemensam politik för främjande av utveckling.
Denna överenskommelse är särskilt viktig med tanke på att Europeiska unionen redan tillhandahåller mer än hälften av allt globalt bistånd och är inställd på att tillhandahålla två tredjedelar av biståndet 2015 på grundval av de åtaganden man nu gjort.
I överenskommelsen fastställs också en reviderad utvecklingspolitik för Europeiska gemenskapen i vilken kommissionens roll klargörs och de områden där den kan ge ett mervärde fastställs.
Här säkerställs också en prioritering av de fattigaste länderna och hänsyn till utvecklingsmål på alla andra politiska områden där utvecklingsländer påverkas.
Överenskommelsen är ett betydelsefullt politiskt uttalande, som alla parter kan hållas ansvariga inför.
Jag hoppas att ni kommer att ge den ert stöd.
Detta kommer uppriktigt sagt att bli ett viktigt men svårt möte med Europeiska rådet, men med ett flexibelt och framsynt tillvägagångssätt kan vi göra betydelsefulla framsteg i några av de viktigaste frågorna som unionen står inför och lägga grunden till våra österrikiska och finska kollegers fortsatta arbete under nästa år.
Jag kommer att lyssna med stort intresse till de åsikter som ni framför och säkerställa att de återges före de viktiga diskussionerna i Bryssel i slutet av denna vecka.
