# ID: svediakorp-gov462732
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,231
# sentences: 115
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag behöver inte övertyga er om att Europeiska rådets möte i morgon är ett viktigt steg för EU.
Vi identifierade de förestående utmaningarna i Hampton Court.
Nu måste vi se till att vi får resurser att möta dessa utmaningar, och detta är vad som står på spel i budgetplanen.
Jag kommer strax att återkomma till budgetplanen, men låt mig först av allt säga några ord om andra viktiga frågor som ska behandlas vid Europeiska rådets möte.
I Hampton Court diskuterade vi hur EU kan förbereda sig för globaliseringen.
Vi kom överens om att få en ny start på vårt arbete inom flera områden, särskilt när det gäller forskning, universitet, demografi, energi, invandring, säkerhet och yttre förbindelser.
Jag kommer att rapportera till Europeiska rådet om hur arbetet fortgår efter det informella toppmötet.
I detta sammanhang skulle jag vilja göra er uppmärksamma på några nyckelfrågor.
I går lade kommissionen sista handen vid översynen av sin strategi för hållbar utveckling.
Målet är att höja ambitionsnivån för denna strategi genom att se till att den genomförs på ett effektivare sätt.
De viktigaste faktorerna är följande: att se till att all gemenskapspolitik vilar på principerna för hållbar utveckling; att göra ett fast åtagande att uppnå målen genom att planera in regelbundna möten mellan våra institutioner, med syfte att se över situationen och se över medlemsstaternas rutiner; att mer systematiskt inbegripa huvudaktörerna när det gäller hållbar utveckling, inte bara institutionerna utan också näringslivet – som måste göra betydande ansträngningar – samt självklart de regionala och lokala myndigheterna.
Kommissionen kommer att ha ett nära samarbete med parlamentet och rådet för att förbereda sig så väl som möjligt för detta viktiga steg.
Ni kan räkna med både mitt personliga och kollegiets engagemang.
I detta sammanhang kommer framgången vid Montrealkonferensen som en mycket god nyhet.
Detta visar att Europeiska kommissionens och EU: s ledarskap i klimatförändringsfrågan har burit frukt.
Jag ska nu behandla frågan om tillväxt och sysselsättning i relation till den nya Lissabonstrategin.
Kommissionen är glad över att kunna konstatera att den nya strategin för tillväxt och sysselsättning nu har inletts.
De nationella program som har upprättats visar att Lissabonstrategins nya styrelsesystem börjar införlivas av medlemsstaterna.
Nu skulle jag för min del vilja notera följande punkter: Det finns helt klart ett nära samband mellan de ekonomiska utmaningar som vi identifierade vid det informella toppmötet och de som medlemsstaterna identifierar i sina nationella program.
Kommissionen kommer i sin rapport i januari att ta sitt fulla ansvar, genom att på ett klart och konstruktivt sätt förklara styrkorna och svagheterna i dessa nationella program.
Kommissionen kommer också att se till att den visar på bra idéer och metoder som alla kan använda.
En annan viktig och synnerligen aktuell fråga är den om invandringen.
Kommissionen är fast besluten att göra framsteg i utvecklingen av ett horisontellt tillvägagångssätt när det gäller migrationsfrågor.
Detta tillvägagångssätt skulle bestå i att man ser på invandring utifrån ett perspektiv av välstånd, solidaritet och säkerhet inom EU, och att man gör detta i nära samarbete med berörda tredjeländer.
Detta är andan i det meddelande om en handlingsplan för laglig invandring som kollegiet ska debattera nästa vecka.
Kommissionen välkomnar också den omfattande strategi för att bekämpa terrorism som bör bli ett resultat av det kommande mötet i Europeiska rådet.
De instrument som nyligen föreslagits av kommissionen när det gäller informationsutbyte, kompatibilitet mellan databaser eller skydd av kritisk infrastruktur bör antas och genomföras så snart som möjligt.
Vi har ett akut behov av dessa instrument för att göra våra åtgärder effektivare.
Detta är återigen ett av de områden där EU: s bidrag till en åtgärd som genomförs på nationell nivå utgör ett tydligt europeiskt mervärde.
Slutligen är jag mycket glad över att de tre institutionerna är överens om det initiativ som kommissionen tagit när det gäller ” Europeiskt samförstånd om utveckling ”.
Som ni vet kommer detta samförstånd också förhoppningsvis att behandlas i Europeiska rådets slutsatser.
För första gången under 50 års samarbete klargörs genom ” Europeiskt samförstånd om utveckling ” en gemensam uppsättning värden, principer, målsättningar och resurser för att utrota fattigdomen.
I och med antagandet av Europaparlamentets resolution om EU: s utvecklingspolitik blir detta samförstånd ett genuint europeiskt trepartsuttalande om utveckling.
I dag sluts en överenskommelse som främjar utveckling.
Vi måste nu ta löftena om mer pengar och tillämpa dem på konkreta sätt i verkligheten.
Kommissionen kommer aktivt att uppmana medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden.
Vi gjorde dessa åtaganden inte bara oss emellan, utan också gentemot FN.
Vi är stolta över att än en gång, som européer, kämpa för denna fråga på internationell nivå, men vi måste nu omsätta denna ambition och dessa åtaganden i praktiska åtgärder.
Jag ska nu övergå till att tala om Europeiska rådets huvudnummer: budgetplanen.
Som ni vet går jag över till engelska när jag ska tala om ekonomiska angelägenheter!
Det har jag gjort under den senaste månaden, så jag fortsätter på engelska nu.
Vi vet alla vad som står på spel den här veckan.
Detta är ett tillfälle för EU att visa våra medborgare att vi är kapabla att fatta svåra beslut, att vi kan uppfylla deras förväntningar och att vi står fast vid våra värden.
Kommissionen har framfört sina idéer.
Detsamma gäller parlamentet.
Nu väntar vi på rådet.
Om det blir ytterligare förseningar kommer genomförandet av vår politik att försenas.
En försenad politik innebär avsteg från politiken.
Jag vet att det finns andra tekniska alternativ för att hålla utgiftsprogram flytande, men låt oss vara uppriktiga: dessa är bara provisoriska.
Dagens Europa behöver större säkerhet och ambitioner för de nya prioriteringarna.
Kommissionen spelar sin roll som den ska.
För att öppna förhandlingarna i oktober lade jag fram fem förslag, varigenom diskussionerna tog fart.
På måndagen lade jag fram principer och 12 specifika förslag inför premiärminister Tony Blair och andra nationella ledare och för parlamentets talman, för att den här veckan nå vad jag anser kan vara en ambitiös och rättvis överenskommelse om budgetplanen.
Jag välkomnar det stöd jag har fått inom parlamentet och bland medlemsstaterna för kommissionens ståndpunkt.
Jag vill i dag framföra vad rådet bör fokusera på under de kommande dagarna.
Vi behöver ett ambitiöst Europa.
Toppmötet i Hampton Court visade på omfattningen av de utmaningar som väntar oss och den roll som Europeiska unionen måste spela när vi svarar på dessa.
Men vi måste agera på ett sammanhängande sätt.
Medlemsstaterna måste efter att ha fastställt målen tillhandahålla medlen för att uppnå dem.
Det behövs en investering för att stödja en utvidgning.
Det behövs en investering för att stödja reformer och modernisering.
Det behövs en investering för att öka avregleringen av handeln.
Man förverkligar inte ambitioner genom kommunikéer och storslagna uttalanden.
Man måste agera.
Och för att kunna agera måste man ha medel och instrument.
EU: s trovärdighet skadas allvarligt om vissa inte stoppar pengarna där hålen finns.
I en modern budget måste ett utvidgat Europa erkännas, och därmed måste tillväxten stödjas med en sammanhållningspolitik med fokus på konkurrenskraft.
I en sådan budget måste vi stödja en europeisk anpassning till globaliseringen, invandringen och säkerhetshotet.
Återkallanden av nyligen genomförda reformer, såsom övergången till landsbygdens utveckling inom jordbruket, måste undvikas, liksom ett nedgraderande av den mycket viktiga uppgiften att få till stånd en återkoppling till våra medborgare.
Utgiftskategori 3b i budgetplanen är inte ett valfritt extraalternativ.
Den är av avgörande betydelse för unionens arbete.
En stram budget får ytterligare en direkt konsekvens.
Det gör att det är av ännu större betydelse att varenda euro används för bästa effekt, och sju år är en lång tid.
Vi får inte stänga dörren för förnuftiga anpassningar i framtiden.
När det gäller våra ursprungliga förslag var den betoning som parlamentet lade på flexibilitet i sin resolution förståndig: den är oumbärlig på mycket lägre nivåer.
Europeiska rådet måste lämna utrymme för att debattera de här frågorna med parlamentet och rådet, som de två grenarna av budgetmyndigheten.
Principen om flexibilitet bör drivas igenom i klausulen om periodisk granskning.
Jag sa i juni att detta kommer att vara av avgörande betydelse för att en överenskommelse ska kunna nås.
Det är jag fortfarande övertygad om.
Vi behöver en heltäckande, ambitiös och öppen klausul.
Vi måste naturligtvis enas enhälligt om alla ändringar, men det är mycket viktigt att kommissionen och parlamentet får möjlighet att föra en riktig debatt, utan tabun, om framtiden för Europeiska unionens utgifter och resurser.
Budgeten måste också vara rättvis: rättvis i fråga om utgifter, men också rättvis i fråga om bidrag.
Jag anser att vi har nått långt på det här området, med ett verkligt erkännande av att utvidgningens påverkan på budgeten har förändrat situationen.
Nu behövs ytterligare ett steg för att säkerställa att bördan av denna påverkan fördelas rättvist.
Det innebär ytterligare aktivitet från den brittiska sidan vad gäller deras rabatt.
Det kommer att vara av avgörande betydelse för att nå en överenskommelse.
Denna förändring bör kopplas till utvidgning, och eftersom denna utvidgning är bestående bör också förändringen vara bestående, precis som den var då Förenade kungariket samtyckte till förändringar av sin rabatt 1988 och 1999.
En aspekt av förra veckans förslag som rör kommissionen är upprättandet av parallella bestämmelser: en uppsättning för EU-15 och en uppsättning för övriga.
Detta får en mycket beklaglig effekt.
En sammanhållningspolitik med två hastigheter, med en uppsättning regler med fokus på konkurrenskraft och en annan med fokus på finansiella överföringar, passar inte vid uppbyggandet av ett konkurrenskraftigt och sammanhängande Europa.
Vi måste säkerställa samstämmighet mellan våra instrument.
Om det finns någon differentiering – och i vissa fall behövs en differentiering – bör den grundas på objektiva kriterier när det gäller den relativa utvecklingen av medlemsstaterna eller de olika regionerna, och inte på gamla respektive nya medlemsstater.
Den europeiska union som vi vill bygga är inte en europeisk union av gamla medlemmar och nya medlemmar, utan en union av alla medlemmar med precis lika värde, och det är mycket viktigt.
Undantag och specialåtgärder inte bara undergräver samstämmighet utan skapar också nya risker för den finansiella förvaltningen.
Som ni vet tar vi vår ansvarsskyldighet inför parlamentet och den stora allmänheten på mycket stort allvar.
Vi tar medlemsstaternas beskattning på allvar.
Kommissionen gjorde stora ansträngningar för att utveckla ett enkelt och begripligt åtgärdspaket som tillåter höga kontrollstandarder.
Man syftar vid sidan av budgetförordningen till att med dessa åtgärder göra program mer användarvänliga och effektiva, så jag beklagar att principerna om valuta för pengarna och sund ekonomisk förvaltning verkar offras för att en överenskommelse ska nås.
Förslagen om hanteringen av sammanhållningspolitik och frivillig modulering måste revideras.
En sund förvaltning kan också undergrävas om man väljer den enkla vägen när det gäller besparingar och utser administrationen till måltavla.
Det är helt enkelt inte trovärdigt att plötsligt avsluta processen med att få våra institutioner insatta i den senaste utvidgningen, och ännu mindre trovärdigt att inte fastställa några bestämmelser för Bulgarien och Rumänien.
Jag måste säga, helt uppriktigt, att jag vet att det är väldigt lätt och populärt – jag skulle säga demagogiskt – att närhelst det finns behov av nedskärningar göra dessa i administrationen.
Men i nästa budgetplan måste vi te emot Bulgarien och Rumänien inom alla institutioner: inom kommissionen, inom parlamentet och inom de övriga institutionerna.
Jag måste säga att vi inte har resurser för det nu.
Om ni vill ha med Bulgarien och Rumänien bör vi alltså räkna med detta i vår budget.
Jag vet att ni delar många av de bekymmer som jag har tagit upp i dag.
Jag vet det eftersom många av dem återspeglas i er egen resolution och era egna kommentarer.
Jag välkomnar parlamentets ståndpunkt.
Den innehåller sunda principer och kreativa lösningar som måste resultera i att en överenskommelse blir troligare och resultaten mer effektiva.
Jag är fast besluten att göra allt jag kan för att hjälpa Europeiska rådet att nå en överenskommelse under den här veckan.
Jag uppmanar ordförandeskapet, med dess särskilda ansvar, och medlemsstaterna att visa modet och beslutsamheten att nå en överenskommelse som motsvarar våra ambitioner.
Jag hoppas innerligt att vår uppgift, när jag talar vid talmanskonferensen nästa vecka, kommer att vara att kartlägga vägen mot ett interinstitutionellt avtal som kommer att föra EU in i nästa decennium med stor tillförsikt.
Men vi måste göra detta med tillförsikt och ambition.
Jag själv, ni i parlamentet och, förhoppningsvis, alla som är här i dag kommer alltid att förkasta den trångsynta, nationalistiska visionen om ett mini-EU.
