# ID: svediakorp-gov462713
# author: Graham Booth, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 230
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Det är mycket frestande att erbjuda alla fattiga EU-regioner enorma stödbelopp, men vi borde kanske komma ihåg att Västtyskland redan har använt ca 900 miljarder euro för att försöka skapa likvärdiga förhållanden för sin relativt lilla granne, Östtyskland.
Här borde verkligen varningsklockorna ringa, men vi låtsas inte höra dem.
De åtta östeuropeiska länder som redan har gått med i EU, plus Bulgarien och Rumänien, har fått löfte om 139 miljarder euro från den totala strukturfondsbudgeten på 336 miljarder euro för perioden 2007 – 2013.
Vid en utställning som det nederländska ordförandeskapet arrangerade i Bryssel i december i fjol förutspådde man att ytterligare tio fattiga länder kommer att gå med i EU fram till 2022.
Grundat på Tysklands erfarenheter kommer kostnaderna att bli fullständigt astronomiska och möjliga endast om de tre stora medlemsstaterna, dvs.
Tyskland, Förenade kungariket och Frankrike, är beredda att bli utfattiga på kuppen.
Det är dags att skrota hela denna tokiga idé och i stället hjälpa dessa fattiga länder genom att skapa möjligheter för ökad handel, turism osv.
Jag kan mycket väl tänka mig att Tony Blair skulle gå med på att utarma sitt land i sin strävan att göra sig populärare i EU, men jag kan inte tänka mig att Jacques Chirac gör detsamma.
