# ID: svediakorp-gov462707
# author: Neelie Kroes, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Översynen av bestämmelserna för regionalstödet är en integrerad del av den allmänna reformen av politiken för statligt stöd, som föredraganden nämnde.
Det övergripande målet är att anpassa bestämmelserna om statligt stöd till det nya förhållningssättet till strukturfonderna för 2007 – 2013 och genomföra Europeiska rådets slutsatser, där man uppmanar till mindre och effektivare statligt stöd.
Reformen av regionalstödet innebär strängare kontroll av de mer snedvridande stöden genom att begränsa utrymmet för investeringsstöd för stora företag till de mest behövande regionerna, särskilt när det gäller mycket stora investeringsprojekt.
Reformen ger även medlemsstaterna en tillräcklig grad av flexibilitet att utforma biståndsfrågor för att främja förverkligandet av Lissabonmålen.
Denna ytterligare flexibilitet är bara en av de delar som infördes i paketet som ett resultat av samrådet, inbegripet mina diskussioner med utskottet för regional utveckling.
Vårt förhållningssätt är förenligt med handlingsplanen för statligt stöd, i vilken man uppmärksammar behovet att tillåta regionalt stöd för att främja sammanhållning och konvergens men betonar att detta bör riktas mot de mest behövande regionerna.
Låt mig upprepa koncentrationsprincipens betydelse.
Om stödet sprids för tunt och för brett kommer det helt enkelt inte att hjälpa de mest behövande regionerna.
Vi ger också möjlighet till en begränsad kompletterande täckning som de berörda medlemsstaterna får disponera.
Vi förväntar oss naturligtvis att medlemsstaterna ska rikta detta stöd till de mest behövande områdena på nationell nivå och det är upp till dem att identifiera dessa områden.
När jag läser betänkandet måste jag säga att vi uppmanas att sprida denna form av stöd alltför brett.
Man verkar anta att områden som inte har rätt till regionalstöd inte heller har rätt till någon form av statligt stöd.
Låt mig korrigera denna uppfattning: enligt den senaste resultattavlan för statligt stöd utgör den typ av stöd som vi diskuterar i dag – regionalstöd – mindre än 20 procent av allt statligt stöd som har beviljats i EU, förutom inom jordbruks-, fiske- och transportsektorerna.
De regioner som inte har rätt till regionalstöd kommer även fortsättningsvis att få andra former av stöd genom de övergripande stödåtgärder som omfattas av handlingsplanen för statligt stöd: stöd till små och medelstora företag, forskning och utveckling, innovation, utbildning, sysselsättning och riskkapital.
Efter en mycket omfattande samrådsprocess tror jag att vi närmar oss en övergripande kompromiss som bör vara förenlig med den berättigade oro som de allra flesta medlemsstater känner.
Ingen kompromiss är fulländad och vissa begränsade justeringar av texten är alltid möjliga.
Jag kommer emellertid att studera era förslag mycket noga innan jag lägger fram ett slutligt paket för kommissionen för antagande nästa vecka.
Det kommer emellertid inte att bli möjligt att i alltför hög grad ändra den övergripande avvägning som har gjorts i riktlinjerna; i så fall riskerar vi att uppröra den stora majoritet av medlemsstater som välkomnar och stöder vår text, vilket kan få till följd att hela saken ifrågasätts.
