# ID: svediakorp-gov462706
# author: Miloš Koterec (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 976
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Bestämmelserna om statligt stöd är en fråga som länge har stått i blickpunkten i EU, på grund av att olika tillvägagångssätt och resurser i de olika medlemsstaterna har lett till illojal konkurrens, gynnat vissa företag och snedvridit den ekonomiska utvecklingen i regioner och till och med stater i Europeiska unionen.
Statligt stöd utan samordning har också gjort att gemenskapens grundläggande mål i fråga om sammanhållning har kommit på skam.
Med tanke på dessa erfarenheter var det därför inte mer än naturligt att unionen började reglera det statliga stödet och att gemenskapens organ i ökande omfattning strävar efter att utveckla en enhetlig linje på det här området.
När tillfället kom att ta fram ett betänkande för Europaparlamentet om kommissionens förslag till riktlinjer för regionalstöd som verktyg för regional utveckling såg jag det som en uppmaning att bidra till att förbättra gemenskapens funktionssätt på det här området.
Det är ett område som uppmärksammas i vida kretsar, inte bara på grund av bruket att ge privata företag betydande kontanttillskott, utan också på grund av att skattebetalarnas pengar används för vad som kan betraktas som privata ändamål, även om det finns ett klart allmänintresse.
Den långa förhandlingsprocessen mellan kommissionen, rådet, parlamentet och andra intresserade parter, som till slut tog ett år trots frågans blygsamma räckvidd, bekräftade hur komplicerat det är att försöka skapa ett balanserat regelverk på det här området.
I juli i år lade kommissionen fram ett reviderat förslag som utgör grunden för mitt betänkande och som i sin tur bygger på det andra informella förslaget och på de tidigare nämnda förhandlingarna.
Jag kan säga att jag i stort välkomnar kommissionens beslut att anamma en filosofi som innebär att ge mindre och mer välriktat statligt stöd, i enlighet med Europeiska rådets slutsatser från Barcelona och Göteborg om sänkt statligt stöd och inriktning på ämnen av gemensamt intresse, däribland ekonomisk och social sammanhållning.
Med hänsyn också till målen för Lissabonstrategin har jag dragit slutsatsen att kommissionen vill ge ett tydligt stöd till genomförandet av sammanhållningsmålen.
Jag säger det eftersom jag är övertygad om att bestämmelserna om statligt stöd och biståndsprogram genom strukturfonderna är två kompletterande instrument som EU kan använda för att skapa sammanhållning.
Därför anser jag också att det är så viktigt att stödja kommissionens förslag att ge statligt stöd under den övergångsperiod som fordras för att regioner i främst de nya medlemsstaterna ska uppfylla EU: s normer.
Det är inbillning att tro att statligt stöd kan regleras ordentligt för att skapa en rättvis ekonomisk konkurrens utan att man tar full hänsyn till alla aspekter av sammanhållningen.
I mitt ursprungliga förslag till betänkande försökte jag betona den ovannämnda strategin, tillsammans med behovet av en rättvis fördelning av det statliga stödet i hela EU.
Jag underströk också att vi inte får förbise någon region eller underregion där det behövs statligt stöd för att skapa sammanhållning.
Mitt syfte var att stödja de förslag som skulle göra kommissionens riktlinjer för regionalt stöd till ett verkligt redskap för att stödja regional utveckling.
Det gladde mig att under godkännandeprocessen kunna acceptera ändringsförslag som sammanföll med dessa syften, och därför stödde jag tanken att låta regioner som drabbas av den statistiska effekten behålla sin status som artikel 87.3 a-regioner, det vill säga sådana regioner som har naturliga handikapp eller nackdelar som gör att de inte kan få i gång någon utveckling, eller regioner som av olika skäl har hamnar i gruppen med fattiga områden, liksom förslagen som begränsar destruktiva omlokaliseringar av företag som får statligt stöd och andra förslag.
Jag lade också med glädje till förslag med krav på att kriterierna för att fastställa om enskilda regioner och företag är berättigade till statligt stöd ska definieras så noggrant som möjligt, och jag förväntar mig att kommissionen gör en ingående utvärdering av de negativa konsekvenserna av olämpligt stöd och drar de rätta slutsatserna.
I mitt betänkande stöder jag till fullo tanken att ta hänsyn till regionala faktorer i de övergripande riktlinjerna för statligt stöd.
Det kommer dock inte att bli möjligt att på ett verksamt sätt genomföra alla kommissionens välmenande förslag om riktlinjerna för det regionala stödet eller de därmed sammanhängande rekommendationerna från Europaparlamentet om inte förfarandena förenklas, vilket kommissionen också i stor utsträckning har föreslagit.
Ett genomförande kräver också fullständig insyn i bestämmelserna om statligt stöd både på nationell nivå och EU-nivå, och att det statliga stödet till regional utveckling integreras med den nationella referensramen.
Rekommendationerna att integrera det regionala självstyret med fördelningen av statligt stöd, att publicera alla beslut om statligt stöd på Internet och ge allmänheten tillgång till de utvärderingar av förverkligandet av statliga stödinstrument för regional utveckling som kommissionen gör kommer säkerligen att bidra till detta.
Fru talman!
Jag måste säga att den slutliga texten i mitt betänkande inte riktigt är den jag hoppades på.
Tillsammans med många ledamöter som var med om att skapa den slutliga texten var jag tvungen att ge avkall på mina planer på en objektiv utvärdering av kommissionens förslag.
En del av rekommendationerna kanske sträcker sig längre än den referensram som definieras i kommissionens principer, men jag litar på att kommissionen kommer att granska alla välmenande rekommendationer från parlamentet.
Herr ordförande, fru talman, fru kommissionsledamot, ärade ledamöter!
De regioner som dras med fattigdom och otillräcklig utveckling förlitar sig på de riktlinjer som vi föreslår, i förhoppningen att de ska bidra till deras utveckling på ett verksamt sätt.
Inte förrän då kan de, tillsammans med oss alla som arbetar för att föra hela Europeiska unionen framåt, säga att gemenskapens instrument är rätt sätt att trygga välfärden för alla unionens medborgare.
