# ID: svediakorp-gov462692
# author: Bernard Lehideux (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 815
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Europeiska unionen har band till de 18 AVS-länderna genom några mycket gamla sockeravtal.
Det vore naturligtvis ogörligt att brutalt skära av dessa band under förevändning att vår sockerordning ska reformeras, hur nödvändigt detta än är.
Reformeringen av den gemensamma organisationen av sockermarknaden kommer naturligtvis att få ytterst allvarliga ekonomiska och finansiella konsekvenser i länder som hittills har kunnat exportera till EU: s marknader.
Effekterna kommer emellertid också att bli mycket mer långtgående.
Socker är inte bara en produkt bland andra för de flesta av de här länderna.
Reformen kommer att få mycket allvarliga sociala konsekvenser i dessa länder, på grund av att odlingen av sockerrör spelar en så speciell roll: en social, ekonomisk, kulturell och miljömässig roll.
Mina damer och herrar!
Det här är ett brådskande ärende, och det är uteslutet att vi skulle kunna vänta på budgetplanen för 2007 – 2013 innan vi agerar.
Därför är det, som ni nyss sa, herr kommissionsledamot, vår skyldighet att nu vidta åtgärder som kommer att bli tillämpliga från 2006 och som kan förnyas 2007, för att stödja dessa länders första ansträngningar att omstrukturera sina sockerindustrier eller diversifiera sina ekonomier.
Fru kommissionsledamot!
Det här är verkligen inte den rätta tidpunkten för parlamentet att uttala sig om de slutgiltiga åtgärder som bör vidtas, men låt mig formellt kräva att de åtgärder som föreslås för AVS-länderna ska vara tillräckligt kraftfulla.
Mot bakgrund av de samtal som jag hade med rådet och kommissionen när jag sammanställde det här betänkandet kan jag försäkra er om att detta inte bara är ett retoriskt krav.
Om ni tillåter ska jag gå några steg tillbaka.
Parlamentets utskott för utveckling krävde enhälligt att kommissionens stöd för 2006, som betraktas som helt otillräckligt, skulle fördubblas från 40 till 80 miljoner euro.
Jag beklagar verkligen att vissa medlemsstater har en sådan inställning att de har gjort allt de kunde för att stoppa det här förslaget, särskilt genom att vägra att delta i någon dialog om att öka de föreslagna 40 miljonerna.
De kunde inte gå med på en höjning med en enda euro, och en del av dem talade till och med om att sänka beloppet.
Jag tycker också att kommissionens inställning var beklagansvärd, när man vände dövörat till AVS-ländernas oupphörliga och enstämmiga begäran om ett högre belopp.
Kommissionens vägran att se över den här siffran, som uppenbarligen är alltför låg, innebar att rådet hade behövt fatta ett enhälligt beslut om en ökning av det föreslagna beloppet, vilket var snudd på omöjligt trots det brittiska ordförandeskapets ansträngningar, som jag vill framhålla.
Tyvärr kan jag bara beklaga att jag blev besegrad just här, under budgetdiskussionerna.
En dag måste parlamentet granska det oacceptabla sätt på vilket budgetutskottet hanterar de politiska prioriteringar som andra fackutskott gör.
Jag kan faktiskt inte förstå hur en siffra på 80 miljoner som alla ledamöter i utskottet för utveckling står bakom bara kan avfärdas utan vidare av ledamöterna i budgetutskottet.
Hur som helst tvingades vi acceptera denna soppa som man kokade ihop utan oss.
För att den här förordningen ska kunna genomföras på normalt sätt, och med tanke på tidplanen för granskningen av de handlingsplaner som AVS-länderna ska lämna in, är det nödvändigt att den antas vid första behandlingen.
Därför gjorde den här situationen att vi hamnade i en återvändsgränd: om vi hade tagit risken att driva igenom ett belopp på 80 miljoner euro så hade detta lett till en andra behandling, och denna skulle ha hotat textens blotta existens.
Visst är stödnivån klart otillräcklig, som jag sa tidigare, men de här länderna behöver pengarna nu, och vi kan inte låta dem vänta bara för att rådet, kommissionen och ett antal av våra ledamöter inte är beredda att stå för Europeiska unionens åtaganden eller för dess ord.
Fru talman!
En gång är ingen gång.
Denna inställning är mycket kortsiktig enligt min uppfattning.
Vid en tidpunkt då EU deltar i de svåra förhandlingarna i WTO, i Hongkong i morgon och någon annanstans i övermorgon, är jag rädd att det finns en risk att AVS-länderna minns hur nonchalant vi har behandlat dem.
Herr kommissionsledamot!
Avslutningsvis vill jag säga att när väl den här förordningen har antagits kommer ärendet att ligga i händerna på Europeiska kommissionen och i slutändan till stor del bero på vilket mottagande den ger AVS-ländernas projekt.
Jag hoppas att parlamentet med jämna mellanrum kommer att informeras om hur den här viktiga frågan utvecklas, via utskottet för utveckling, som jag vill tacka för dess aldrig sviktande stöd.
