# ID: svediakorp-gov462647
# author: Paolo Costa, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionsledamot, herr minister, mina damer och herrar!
Jag står här framför allt för att säga att jag stöder den uppnådda kompromissen och för att rekommendera kollegerna att rösta för den.
Det är självklart att vi kunde – eller kanske borde – ha gjort mer.
Avgiftsbeläggning av infrastruktur ger bara full effekt om två principer kan kombineras fullt ut: principen att ” förorenaren betalar ” – och på vägarna uppstår det negativa effekter i form av miljöföroreningar, minskad säkerhet och trängsel – och den vidare principen att ” användaren betalar ”.
Det är bara genom att kombinera dessa båda principer som de två målen kan fås att närma sig varandra, nämligen målet allokering, som i det här fallet betyder att påverka bytet av transportslag, och målet att få tillbaka det som avgiftssystemet kostar.
I dagens kompromiss tillämpas bara principen att ” användaren betalar ”.
När det gäller ” förorenaren betalar ” får vi helt enkelt nöja oss med att övergången från att finansiera infrastrukturkostnader med allmänna skattemedel till att åtminstone delvis finansiera dem med avgifter är en förutsättning för att de externa kostnaderna ska kunna internaliseras, vilket vi har blivit lovade efter ännu en utvärdering i en lång rad av kommissionen.
Som vi upprepade gånger har fått veta ska denna vara klar inom de närmaste två åren.
Principen att ” förorenaren betalar ” genomsyrar emellertid åtgärden på andra sätt.
Det märks tydligt i och med att variationer av avgifternas storlek tillåts beroende på vilken utsläppsklass fordonen tillhör och vilken dag och vid vilken tidpunkt infrastrukturen används, och mindre direkt i och med att möjligheten till avgiftshöjningar införs för vägar som genomkorsar känsliga områden som bergsområdena.
Den sistnämnda regeln kan för övrigt säkerligen bidra till att lösa svåra situationer såsom den som för närvarande råder i området mellan Turin och Lyon i Susadalen.
Paradoxalt nog är dock det bästa botemedlet mot miljöproblem, trängsel och säkerhetsproblem i det här direktivet att man ger upp befogenheter: man har beslutat att inte behandla tätortsområdena på samma sätt som känsliga bergsområden, men samtidigt har Eurovinjetten förklarats vara helt i överensstämmelse, med avgifter i tätorterna à la Ken Livingstone som används direkt för att minska trängsel och bekämpa föroreningar.
Det är ett första steg – låt oss bara vara tacksamma för det.
