# ID: svediakorp-gov462643
# author: Jacques Barrot, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 838
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr minister, fru Wortmann-Kool, mina damer och herrar!
Att vi är på väg att komma fram till en överenskommelse med rådet om ett så känsligt förslag vid andra behandlingen i dag beror i huvudsak på det utmärkta arbete som er föredragande Corien Wortmann-Kool har lagt ned, och på hennes ihärdighet, om jag får använda det ordet.
Mina varmaste gratulationer, fru Wortmann-Kool!
Låt mig påminna er om tanken bakom förslaget till direktiv.
Huvudsyftet är att finna svar på den obalans och den potentiella ineffektivitet som det europeiska transportsystemet brottas med i dag.
Dessa problem påvisades i vitboken om den gemensamma transportpolitiken.
Vårt svar är att om de som använder transporterna stegvis kan fås att bära kostnaderna för de transportmedel som de använder så kommer detta att bidra till att minska föroreningar och trängsel och frigöra nya medel som kan investeras i transportinfrastruktur.
Den text som vi behandlar i dag innebär en ändring av det nuvarande direktivet, som antogs 1999 och ger en ram för uttagandet av tullar och vägavgifter på motorvägarna i Europa.
Dagens direktiv är både restriktivt och ineffektivt.
Det är restriktivt eftersom det förbjuder uttagandet av tullar på annan väginfrastruktur är motorvägar.
I direktivet står det också att den enda faktor som får användas för att beräkna tullarna är kostnaderna för infrastrukturen.
Trots detta är det ineffektivt, eftersom det inte innehåller något sätt att tillämpa dessa bestämmelser.
Att det inte finns något sätt att räkna ut kostnaderna för infrastrukturen är till men för den fria konkurrensen och uppmuntrar till diskriminering av användarna.
Kommissionen har föreslagit åtskilliga ändringar för att komma till rätta med denna situation.
Det gäller för det första en geografisk täckning som omfattar hela det transeuropeiska vägnätet.
Sedan bör man börja – ja, det är bara en början, men i alla fall – ta hänsyn till externa kostnader genom att införa restriktioner för rabatter och tillämpa principen att öronmärka tullintäkterna.
Parlamentet gav sitt yttrande snabbt under första behandlingen, men rådet hade svårare att komma till beslut, herr minister.
Det tog rådet fyra sammanträden att komma överens, och jag vill tacka er i min tur.
Det är förståeligt att transitländer vill lägga över en större del av de externa kostnaderna för vägtransporter på användarna.
Länderna i periferin vill för sin del vara säkra på att transporterna spelar sin roll för att integrera deras nationella ekonomier med den inre marknaden, och denna skillnad i inställning mellan transitländer och perifera länder gör det svårt att fatta beslut.
Samtidigt var det också den som gjorde det möjligt att komma fram till denna kompromiss.
Sedan dess har de tre institutionerna arbetat mycket hårt för att nå en överenskommelse vid andra behandlingen.
Tack vare Europaparlamentets ändringsförslag och tack vare er, fru Wortmann-Kool, har det gjorts betydande förbättringar.
Den text som vi nu har framför oss för oss tillbaka till de problem som kommissionen har uppmärksammat i form av förklaringar.
Det första handlar om det skede som ni har kommit till på vägen mot att internalisera de externa kostnaderna.
Enligt det nya direktivet ska en tilläggsavgift som får tillämpas i bergsområdena göra det möjligt att delvis internalisera de externa kostnaderna.
Intäkterna från denna tilläggsavgift måste användas för att finansiera alternativa transportinfrastrukturer.
Det nya direktivet kommer också att tillåta större avgiftsskillnader för att ta hänsyn till hur mycket fordonen förorenar eller trängseln på vägarna.
När det slutligen gäller frågan om att analysera internaliseringen av de externa kostnaderna gläder det mig att kunna säga att kommissionen kommer att kunna ta fram och offentliggöra de modeller och konsekvensanalyser som parlamentet har begärt under de närmaste två åren.
På grundval av dessa kommer kommissionen att kunna bedöma behovet av ytterligare åtgärder från gemenskapens sida.
Det andra bekymret är det här direktivets geografiska täckning.
När det gäller detta kommer det nya direktivet att göra det möjligt för medlemsstaterna att ta ut tullar och vägavgifter på alla vägar.
Era ändringsförslag syftar också till att se till att medlemsstaterna följer klara principer för hur tullarna ska beräknas när de tillämpas, så att de blir rättvisa, icke-diskriminerande och förenliga med gemenskapsrätten.
När det gäller möjligheten att tillämpa tilläggsavgifter för stadstrafik är den kompromiss ni föreslår rimlig.
Det står helt klart att medlemsstaterna har all rätt att införa avgiftssystem i städerna för att minska föroreningar och trängsel om de vill, och exemplet från London framstår som det mest intressanta härvidlag.
Slutligen har ni fastställt tidtabeller för när fordon på över 3,5 ton ska omfattas av direktivet och undantagen från det.
Dessa förslag är kloka och kommer att göra att direktivet kan genomföras bättre.
Mina damer och herrar!
Avslutningsvis har kommissionen inga svårigheter att välkomna parlamentets ändringsförslag, som avspeglar den kompromiss som har förhandlats fram mellan våra tre institutioner.
